Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Funderar...

Skrivet av Lilla H + 98 & 00
Fick idag (första dagen tillbaka i skola/förskola/på jobbet) veta att en av våra grannar (och en av barnens kompisar) saknar sin mamma/mormor som var på Khao Lak. Jag gick dit med en blomma och satt c:a en timma och mest lyssnade. Jag sa att om de någon gång ville ha hjälp med hämtning/lämning av barnet eller annat var det bara att ringa, att vi skulle göra allt vi kunde för att underlätta. Nu funderar jag på vad man kan göra mer? Alla idéer jag får känns så futtiga! Någon som har något tips?
Svar på tråden: Funderar...

Om jag går till mig själv så

Skrivet av  emsalie
skulle jag nog tycka att det skulle vara skönt att få slippa tänka på middag nån gång i ett sånt läge.
Det beror ju på hur många dom har runt omkring sig också förstås...
Men att bara plinga på då och då och fråga hur det är är bättre än att inte "tränga sig på".
 

minns...

Skrivet av  M med 3 barn
när jag jobbade med en 10-årig tjej (tills hon dog av en apelsinstor hjärntumör hon drabbats av) att hennes föräldrar värmdes enormt när en av grannarna kom över med en korg med nybakt bröd (& fika bröd). De sa att det var så mycket folk som ville visa sitt deltagande att fikakorgen stod tom jämt och de hade ingen ord.

Mitt råd är som det du fick ovan och på samma linje du redan är inne på.

Monica
 

Jättefint av dig!

Skrivet av  engeltina
Återupprepa erbjudandet om några dagar och tänk gärna på att påsk,midsommar,jul osv är tuffa, för odrabbade går det vidare i ganska vanlig takt igen men för andra...
Tack för omtanken om grannen.

Var inte rädd.*kram*
 

Hej!

Skrivet av  Mia i Oslo
Jag tror inte att några ideér eller tankar du har om att hjälpa dom är futtiga.

Men istället för att säga åt dom att dom ska ringa om dom vill ha hjälp så kanske du kan bestämma att du hämtar/lämnar barnet på måndag , onsdag och fredag tex. När det passar dig naturligtvis!

Jag har förstått det att när man går igenom en djup kris så är det svårt att be om hjälp och att göra något aktivt, som att tex ringa och be dig hämta på dagis.

Man regresserar som det så fint heter, dvs, man går tillbaka lite i utvecklingen, blir som ett barn igen. Ett barn som behöver bli tröstat och få omsorg. Det är en fas i sorgearbetet.

Kan du inte gå ihop med andra grannar/vänner och se till att det alltid finns mat i kylskåpet, tex? Någon föreslog kaffebröd, det är ju jättebra! Dom behöver ju äta annan mat också så bröd, flingor, smör, kaffe etc och andra basvaror är ju himla bra att det finns. Dom har nog ingen större lust att laga mat, men en macka kan dom ju alltid få sig vid diskbänken.

Det här är vad jag tror och det bästa gör du redan, och det är att du lyssnar!

 

Artiklar från Familjeliv