Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

förlorat min pappa

Skrivet av malin
min pappa är saknad i katastrofen, man fattar inte att det är sant...det hela känns påhittat, helt overkligt det som innan var paradiset på jorden är numera helvetet på jorden,tänk om han aldrig hittas......................
Svar på tråden: förlorat min pappa

Jag tänker inte...

Skrivet av  T-R
...säga hur ledsen jag är! (fast jag är det...) Det du behöver är att stå kvar och verka i dagen, med allt det innebär. Ingen kan sätta sig in i din situation (inte pga av det som hände, utan beroende av att vi är individer...) men,gör bara gör allt du brukar, mekaniskt, visst, men sen förändras det till mindre smärtsamt...
 

Ofattbart

Skrivet av  Pia C
Önskar att jag kunde ge dig hopp, men jag kan inte.Det svåra är nog att acceptera att han nog faktiskt inte kommer tillbaka levande. Läste någonstans att det är något man måste försöka göra, att acceptera faktum och inte försöka hänga kvar vid orimliga förhoppningar.
Jag förlorade själv min pappa när jag var 13 år. Han var en olycklig människa, med många självmordsförsök i bagaget. En kväll kom han inte hem. Visst hoppades vi ett tag att han fanns någonstans, att han hade hittats av någon men inte kunnat tala om vem han var, att han bara höll sig borta ett tag. Minns att jag trodde att han kommer nog tillbaka till min födelsedag som var ett par månader efter hans försvinnande. Men efter den dagen (för han kom givetvis inte) så accepterade vi att han finns inte mer, frågan är bara var är han? Det grubblade jag mycket på. I skogen någonstans? på någon vind? i vattnet? Och det tog många år innan vi fick ett svar på den frågan (han hittades till slut död).
Jag vill i alla fall skicka dig styrkekramar, tror att du behöver det i massor.
 

Kramar om dig

Skrivet av  Mamma H
genom cyberrymden.

Finns inga ord, vill bara säga att du finns i mina tankar. Hoppas så att du hittar din pappa, eller att du får hem honom så att du kan få säga farväl.

Många kramar till dig och din familj!
 

Fruktansvärd ovisshet

Skrivet av  engeltina
och att sakta vakna upp ur mardrömmen...

*kram*
 

Artiklar från Familjeliv