Jag kramar min son och tackar för dagen

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag kramar min son och tackar för dagen
Skrivet av	En mamma med en son med AD/HD
Jag har aldrig riktigt berörts så mkt av saker som hänt runt i världen kanske för att det inte varit så nära,kanske för att det inte drabbat mig. Men just nu när jag läser och hör om ASIEN så känns det extra tungt,fruktansvärt tungt. Jag känner ingen som drabbats men jag har drabbats inom mig. Jag såg alla kort på barnen som saknas,föräldrar som saknas och plötsligt fick jag en panik känsla inom mig. Det kunde varit jag,min son eller min sambo. Livet kan vara så kort och ändras på ett litet ögonblick från ljus till mörker. Här sitter jag och klagar för att min son är annorlunda och har svårt med språket och får hysteriska utbrott,här sitter jag och gnäller för att det tar så lång tid att få hjälp av barnpsykologer. Här sitter jag......... Min son blir arg,kastar saker,slåss,pratar dåligt och jag kan vara helt slut efter en dag,men jag får iallafall uppleva detta med min son,han finns här och jag kan krama honom,se honom,höra honom,han finns här. Men hur länge? Känner mig plötsligt egosistisk och ynklig som ens kan tänka tanken på att jag ibland är så trött på min son att jag vill stänga in mig i ett rum och vara ifred. Nu kramar jag om min son och tackar för dagen vi haft oavsett om vi är arga,glada,ledsna på varandra,det spelar ingen roll för vi älskar varandra och den lilla tid vi har ihop är så värdefull oavsett hur dagen har varit. Denna katastrofen har gett mig nya krafter att orka mig igenom min sons utbrott och kämpande med språk och humörsvängningar för det kunde varit värre,jag kunde ha fått leva ett liv utan honom och det vill jag inte ens tänka på. Det som är synd är att det ska behöva hända sådana här saker för att folk ska öppna ögonen och se,se vad de har och sätta värde på det lilla.
Svar på tråden: Jag kramar min son och tackar för dagen

Ett ögonblicks skillnad...
Skrivet av engeltina
Fint du skriver. kram på dig

Du har så rätt...
Skrivet av Britta
...och jag håller med dig fullständigt. Det som hänt nu och terrordåden 11e september är nog det som präglat mig mest och satt de allra djupaste spåren. Sedan 11e september har jag haft en otrygghetskänsla hela tiden, ungefär som att man inte kan känna sig säker någonstans. Precis när den oron började lägga sig så händer detta... Men jag tackar någon högre makt för att jag ändå inte drabbats direkt av detta och för att man kanske nu, som du säger, värderar det man har på ett helt annat sätt. Det är väl det positiva i det här. : ) Du skriver jättefint och jag känner också med alla som drabbats av det här ofattbara. Man får leva för dagen och såsmåningom hitta ljuset igen... Kramar till alla som behöver en.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv