Aldrig är man nöjd ;o)

Aldrig är man nöjd ;o)
Skrivet av	Dizzycat
Åhh, jag trodde att det mesta skulle ordna upp sig om bara lilltjejen började prata. Och nu pratar hon verkligen! På ca ett halvår har hon gått igenom en språkutveckling som normalt tar ca 2 1/2 år... Och visst är jag jätteglad, och lättad. Men nu är jag ändå liksom besviken... Jag trodde ju att vi skulle kunna _prata_ med varandra. I stället märks det _ännu_ tydligare hur lite hon faktiskt förstår av vad jag säger. Och så alla frågor: Vem har köpt smöret? Var har pappa köpt smöret? Vem har köpt lampan? Vem har väckt lillan? Var är pappas bil? Pappa åker den bilen till jobbet? Inte mammas bil? Var är mammas bil? Var är pappa? Var är... och så alla syskonens namn, _flera_ gånger, _varje_ morgon, _fastän_ hon har sett dem gå till skolan och jag har sagt att de går till skolan. Någon som känner igen? På Hab sa de i allafall att de känner igen det...
Svar på tråden: Aldrig är man nöjd ;o)

Hör i ditt inlägg
Skrivet av Lejonmamma¤
att du är ledsen. Skickar en tröstkram och önskar att jag kunde göra mer.

Jag förstår.
Skrivet av PetraMamman
Det kan ju aldrig bli som att ha ett samtal med ett sk. normalt barn. Min son pratar nästan ingenting men när man hälsar på i hans skola så inser man ju att även de som pratar kan lika stora svårigheter ändå. En fördel ändå kan väl ändå vara att man förstår mer utav vad som uppehåller deras tankar, som att hon undrar över bilen eller smöret. Med min son står man ju undrande för man vet ju inte vad som rör sig inne i huvudet.(Säkert ungefär samma sak.) Ha hopp, det kan ju ändå utveckla sig i rätt riktning.


Det är det
Skrivet av Tårtans mamma
jag har sörjt mest. Att inte kunna prata med Tårtan. Och jag förväntar mig inte att någonsin göra det "ordentligt" - inte ett riktigt samtal. Läste nyss: "När jag blir stor ska jag bli Askungen" och där beskrev mamman sitt barns tal ungefär så som du beskriver det. Jag väntar fortfarande på att det ska komma ord...

Ja, det blir smärtsamt tydligt
Skrivet av loppran
...att man "pratar förbi" varandra när barnen får orden att fungera. Så var det för oss också, när H äntligen började prata annat än hemgjord kinesiska. Men ta det så lugnt du kan, för din flicka är fortfarande bara i början av en lång process (både språklig och utvecklingsmässig). Just ekotal är vanligt som första steg i erövringen av språket hos de här barnen, och det kan ju kännas lite konstigt om man är van vid normalstördas sätt att tillägna sig språket. Och att barn med den här problematiken använder mycket frågor, kan förstås bero på att de inte ser sammanhang och undrar mycket, men jag tror också det kan tolkas som en slags strategi. Det är ju faktiskt ett ganska bra sätt att styra samtalet för den som har svårt att hänga med i andras tänkande. Om man är snabb med att fråga blir motparten upptagen med att försöka besvara den, och ställer inte en massa egna förvirrande frågor, krav eller liknande. Kan du känna igen något av det?

jag känner igen det..imt
Skrivet av Micaela
*


Men ibland kan små guldkorns diskussioner uppstå
Skrivet av Matmor
Min son har även han börjat prata lite bättre och mer, fast han pratar mest om sina special intresssen. och ett normalt samtal blir oftast att ställa frågor och få ja eller nej alternativ tillbaka, ibland lite mer. Fast ibland kommer han med underbara funderigar om det ena och det andra (allt som oftare t.om) Som senast igår då han pratade om att när han blir 18 år så ska han jobba som vakt på slottet (vart han nu fått det ifrån?) eller som kassör på ica, i vilket fall som helst vill han tjäna pengar så att han kan fara ut och resa till olika länder sen, och sen när han blir 28 år ville han ha en baby i magen ( :)förklarade att bara flickor fick detta och det blir hans flickvän som har babyn i magen :) Roligt samtal med andra ord. Annars kan han gärna prata om tex att det berget är 219 m högt och heter ... och berget som ligger bakom det heter ... och är 98 m högt och att eifeltornet är x meter högt och ligger i Paris som är Frankrikes huvudstad.. roligt iof, men lite tröttsamt och inte så mycket kreativt kanske. Men man får ta det som det kommer, inte stressa utan bara vänta.

Precis som min dotter
Skrivet av bakkerbhai
Alla jämnåriga och till och med yngre pratade, men inte hon. Nu det senaste året har hon lärt sig så mycket, MEN nu märks det ännu mer hur annorlunda hon tänker. Jag känner igen frågorna. Vem köpte vad, och ifrån vilken affär. Min dotter vet vem som köpte varenda klädesplagg i huset, och ifrån vilken affär. Skulle jag någon gång svara fel när hon svarar blir hon mycket upprörd. Det värsta är att pappas svar inte duger, jag måste alltid höra och svara hennes rabbel. Efter en hel dag känns det som att öronen ska ramla av.

Aldrig är man nöjd ;o)

Hör i ditt inlägg

Jag förstår.

Det är det

Ja, det blir smärtsamt tydligt

jag känner igen det..imt

Men ibland kan små guldkorns diskussioner uppstå

Precis som min dotter

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information

Aldrig är man nöjd ;o)

Hör i ditt inlägg

Jag förstår.

Det är det

Ja, det blir smärtsamt tydligt

jag känner igen det..*imt*

Men ibland kan små guldkorns diskussioner uppstå

Precis som min dotter

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information

jag känner igen det..imt