Tack för svaren!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tack för svaren!
Skrivet av	Dizzycat
Tack för svaren på mitt inlägg om 4-åringens frågande! Åter igen: Jag är jättetacksam över att hon äntligen började prata - samtidigt känner jag en sorg över att jag ser tydligare nu att hon avviker från Medelsvenssons utveckling...
Svar på tråden: Tack för svaren!

Hann inte svara då...
Skrivet av Mammuten
...men nu kommer en reflexion och ett minne. Reflexion: Bland många normalstörda tvååringar (eller när det nu är? Har inte normal språkutveckling på mina barn...) förekommer frågan "Ä de? Ä de? Ä de fönåt? Vaffö då?", d v s barnet pekar och frågar och pekar och frågar. Tjatar hål i huvudet. Men det är en fas och man kan ta det med godan ro, eftersom man vet att det går över. För ett autistiskt barn som gjort ett språkligt språng _är_ frågorna egentligen inte tjatigare. Det känns bara bisarrt med detta intresse för vem som har köpt vilka klädesplagg, när buss 412 ska gå eller vad det nu är barnet frågar och frågar om. Och märkligt att svaret måste vara på ett visst vis för att ge barnet en trygghet i att världen i alla fall är lite förutsägbar. Sen skapar det lite kaos hos oss vuxna som inte vet om detta kommer att gå över, eller om man faktiskt aldrig kommer att kunna föra ett samtal med barnet. Men även bland autistiska barn _kan_ det vara en fas (som man ocxlså i bland i oroliga lägen kan återkomma till, trots att barnet egentligen redan kan samtala mycket mognare). Mina barn (ja även lilla Bella, 1½) går det att föra mer riktiga samtal med. Fabian var extremt tidig med att prata, men det är inte detsamma som att egentligen förstå hur givandet och tagandet i ett samtal egentligen fungerar, vilket illustreras av detta lilla minne: (Saxat från gammalt inlägg) "Förra sommaren var det alltid jag som hämtade från dagis. Jag pratar och har alltid pratat mycket med F. Om allt möjligt. Saker vi ser, känslor, konkreta saker och abstrakta om vartannat. Först nyligen har jag insett att det är bra att sovra lite och att inte ha allt för mycket info i varje mening. Tydligen gillade F (då 2½) att jag pratar så mycket, för när Papputen, som inte har samma mundiarré, hämtade F från dagis, påpekade F att Papputen skulle prata mer. - Men vad vill du att vi ska prata om, då? Svaret kom blixtsnabbt: - Tänk på avståndet mellan vagn och plattform!"

Mammuten
Skrivet av mitzu
S tack för första skrattet på länge!


Hihi, den var bra (imt)
Skrivet av Dizzycat
dd

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv