Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

jag blir så trött......

Skrivet av En trött Nickan
som ni vet är jag ju ganska ny på den här sidan och min son Putte har ju ingen diagnos än, så egentligen vet jag ju inte ens om jag hör hemma här eller inte.
Jag har sökt en massa information om Asperger, såväl som ADHD mm mm . det är ju något som inte stämer och så har vi föräldrar tyckt en längre tid. Jag vet inte om jag blivit mer uppärksam på Puttes beteende eller om hans problem har accelererat det senaste. Här är några saker jag tänker på:
Han sitter inte still en enda sekund, flyger upp och ner ur soffan när vi ska titta på TV. Kan inte koncentrera sig på ex ett pussel som vi håller på¨att lägga, han kommer och sätter sig och går ifrån efter tre sekunder så håller han på.
Har ett himla humör som sänker hela familjen,tillslut bråkar alla med alla.
Vräker i sig godis och andra saker man dukar fram. Det finns liksom ingen måtta på honom. Igår åt han så mycket godis så att han gick och spydde, sedan fortsatte han att äta.
Han pratar oavbrutet om två saker och det är sin skateboard och ett datorspel på internet som han gillar att spela.
Alltså jag älskar självklart Putte men tålamodet håller på att ta slut. Dessutom låter han mig inte vara i fred fem minuter. Om jag sätter mig i en ledig soffa så kommer han flygande och ska helst sitta på mig,det känns som han förföljer mig....
Är detta några symtom som ni känner igen eller är jag kanske helt fel ute?
Svar på tråden: jag blir så trött......

Oh Nickan

Skrivet av  Ewa
jag säger ju att vi har små tvillingsjälar. Jocke har autismliknande tillstånd och är åtta år.
Han kan sitta still - om han är väldigt intresserad. Vid en dator flyger tiden iväg. Eller pyssel med pokemonkort. Men vid "normal" lek.....SUCK.


Det där med att fortsätta äta godis fast man spyr skulle han mycket väl kunna göra. Däremot om han blir magsjuk av mat så kan han aldrig mer äta något som på minner om det en gång. Han minns alltså när han var knappt två och blev sjuk efter havregrynsgröt! Han beskrev det på ett sånt sätt att jag insåg att han faktiskt kom ihåg. Alltså är all gröt portad utom möjligtvis kall risgrynsgröt.

Snöar han in på något så gör han det 25 timmar om dygnet. Just nu är det Alrams datajulkalender. Det värsta är att jag är totalt ointresserad. Men hål i huvudet har jag!

Han är väl inte "springig" och "utåtagerande" som Putte men jag tror att det kunde funnits där om inte storasystrarna hade varit såpass mycket äldre. Dessutom har jag kunnat ta honom bättre än Miccan. Eller vad säger du? (hon läser och skriver härinne så tjoa om hon har några råd att komma med det kanhända hon är villig att fundera)

Till slut TILLÅT dig att vara trött!
Vi är väl inga Florence Nightingale heller!
Hoppas du snart får en diagnos för hela familjens skull!

Väl mött i januari! Du skall se att vi är en samling halvgalningar men det är ett skönt litet gäng!
 

Tack gulliga du....

Skrivet av  En trött Nickan
Det känns bra att få lite peppning, Putte kan också sitta helkoncentrerad vid TV eller dataspel och jag är liksom du helt totalt ointresserad. Fast lite av allt "tjat" måste fastna för jag vet nästan vad vartenda skateboardtrick heter och hur man gör det.
(alltså i teorin)
Jag önskar bara mitt tålamod hade varit lite större..... Imorgon ska jag iallafall få en hel dag bara för mig själv. Putte ska vara med sin pappa på jobbet, något han ser fram emot..
Va kul att din dotter är med härinne, hon måste ju sitta inne med en massa kunskap och idéer.
Kram på dej och en god fortsättning.....
 

kunskap? heh. =)

Skrivet av  Micaela
Tack du..Men så mycket kunskap har jag inte.
Det mesta har jag från morsan..och resten är mina egna upplevelser och igenkännanden i brorsan och pappa.

Gah..Din unge låter som min lillebror. Vad gör han hos dig? :P
 

Hej du!

Skrivet av  Nickan
Ibland undrar jag också vad "han" alltså sonen gör hos mig. Han är värd någon med bättre tålamod. men men. Kul att du skriver här!!!
 

vad är

Skrivet av  vindivil
allrams datajulkalender? Finns det att köpa? Vår D är fullständigt totalt förälskad i julkalendern på TV och sörjer dess slut. Men vi har spelat in många avsnitt som tur är.
 

Den kostar säkert betydligt mindre nu

Skrivet av  Ewa
så kolla det. Allrams höjdarpaket heter det och alla koderna finns nu på svt s hemsida. Lycka till!
 

Jockemamma

Skrivet av  Jockemamma
Symptomen är mycket välbekanta för mig, särskilt det där med att förlora sig i datorspel och samtidigt inte kunna koncentrera sig på annat.
Det finns en del saker vi har lärt oss: 1. Begränsa datortiden väldigt mycket, för annars blir han helknasig. Sannolikt skulle han också må bra av väldigt begränsad TV-tid, men då har vi samtidigt ett barn till och ja, ni vet ju ...
2. Hålla koll på hans blodsocker! Min son blir rena Mr. Hyde när blodsockret är lågt. Rent förfärlig, vidrigt humör, skriker om onyttigheter, har noll tålamod. Eftersom jag själv kämpat mycket med svajiga blodsockernivåer vet jag vad som gäller. Servera mat med lågt glykemiskt index - man kan t ex servera fullkornsris och fullkornspasta utan att göra något väsen av det - och håll stenhårt på lördagsgodisregeln.

3. Det här är en teori jag har, men inte lyckats genomföra i praktiken (hehehe): ordning. Funderar rentav på att inreda hans rum på äkta Feng Shui-vis, inte för att jag är någon heminredningsguru utan för att han så tydligt blir lugnare ju mindre oreda han har omkring sig. Ska försöka skaffa fler skåp och sånt så att man bättre kan dölja de leksaker som inte används. Vi andra i familjen skulle förmodligen inte heller må så illa av lite ordning&reda ... :P

Jag får heller aldrig vara ifred. Vi föräldrar försöker därför turas om så att en av oss kan smita iväg emellanåt, för annars blir man ju helknasig.
Det jobbiga med sonen är att han faktiskt kan vara riktigt bra på att underhålla sig själv ibland, numera ... Då försvinner han in i sitt rum och leker med sina legogubbar i all evighet, pratar för sig själv och har jätteroligt. Och samtidigt undrar man om han mår bra av att lämnas ensam för länge, så det blir en evig avvägning. Samtidigt igen vet jag att jag gjorde likadant när jag var liten, och att JAG faktiskt mådde bra av att få vara ifred när jag ville! Men problemet är ju att jag inte hade autism så det går kanske inte att jämföra hans lek med min.

Jo, vår son har en diagnos och han gör som din Putte, men faktum är att vi inte skulle misstänkt något fel om det inte varit för det här med hans bristande sociala förmåga. Hur klarar sig din son vad gäller den biten?
 

Rubrik, äsch

Skrivet av  Jockemamma
Vet inte hur jag lyckades få till rubriken i inlägget ovan. *flina* Sätt in något valfritt, vetja.
 

hej!

Skrivet av  Nickan
Under hela Puttes uppväxt så har det varit strul med kompisar, ibland mer ibland mindre. Nu har han hittat några killar i skolansom delar hans intresse med skateboard och då funkar det ju klockrent, men det skulle aldrig falla honom in att kontakta dessa barn för att hitta på något annat än skateboard. Överhuvudtaget så verkar det som om Putte inte har greppat det här med att kunna hitta på oplanerade grejjor med kompisar. Han kan ringa någon ibland och föreslå att göra en viss sak, har då inte den kompisen lust med just det så backar Putte. Saken är viktigar än umgänget på något vis. Visst han är ju målmedveten och vet vad han vill men jag kan tycka att han missar gemenskapen i att "inte göra någonting" tillsammans om ni fattar hur jag menar.
Eller så är detta ett helt normalt beteende och jag en hispig morsa som grubblar ihjäl mig.......
 

Hej såhär mellan stressdagarna...

Skrivet av  tanten
Nä Nickan, du är inte en hispig morsa som grubblar ihjäl dig, inte du heller. Ta er igenom utredningen i så stor lugn och ro som möjligt, gläds åt att ni kom till så snabbt och att de tar er på allvar nu, så kommer ni att få ett besked så småningom. Då har ni något mera konkret att utgå ifrån och det blir lättare att förstå och hitta bra sätt att hantera P:s svårigheter. GOTT NYTT ÅR på er!
 

Hm

Skrivet av  Jockemamma
Å ena sidan är det bra att ni får en utredning. Mycket bra.
Å andra sidan känns det som om vårt samhälle verkligen övervärderar det där med social begåvning. Alla ska vara sällskapsmänniskor. De som inte är det blir genast stämplade som konstiga.
Jag tycker att det låter jättebra att P i alla fall har hittat några som delar hans intresse. Det är ju härligt att han kan ta sig för att ringa dem själv också. Enda gången vår son någonsin visat intresse för en skolkamrat var när denne hade ett datorspel som vår son ville låna. När kompisen väl dök upp, ville min son bara spela, inte umgås ... och nu är de osams mest varje dag i skolan och det är eviga bekymmer. (Samtidigt ser vi det som en framgång att vår son uttrycker arga åsikter om just den här grabben. Det visar att han gör skillnad på individer. Förut bestod världen av honom och "de andra barnen".)
Ibland har han mumlat om att han vill ha besök men då har han alltid fått idén ungefär halv nio på kvällen och vi bor på landet där det är flera kilometer till andra barn och de aldrig kan träffas sådär spontant. Och jag är rädd för att han ibland pratar om besök bara för att han vet att vi vill höra det. För närvarande är han kompakt ointresserad, kan möjligen tänka sig att leka med lillsyrran litegrann.

Det finns nog många fall med killar - i synnerhet killar - som funnit varandra genom något specialintresse. De umgås genom detta intresse och sitter inte och "bara pratar". Men är de nöjda med det är det väl bra?
 

Hur

Skrivet av  Ayo
gammal är Putte? Förfölj honom ett tag, när han undrar vad du sysslar med förklara att så känns det för dig när han hänger efter dig helatiden. Använd tecknet för timeout = 5 min ifred ex på badrummet med låst dörr. Det fungerade ibland för oss när vår son var 8-12år.
Håller tummen för dig, glöm inte andas låååånga djuuupa andetag.
Många cyberkramar
 

hej!

Skrivet av  Nickan
Putte är 10,5 år, han skulle nog bli överlycklig om jag följde efter honom, iallafall när han är hemma. Han får liksom inte nog, fast jag ägnar mycket tid å honom nästan varje dag. Jag har varit sjukskriven i snart ett år så han har ju mej hemma nästan varje dag när han kommer från skolan. jag brukar faktiskt låsa in mig på toa när det blir för mycket och även när jag vill prata itelefon i fred. Förut hade vi husvagnen parkerad på tomten och det var ett perfekt "flyktställe" Tyvärr har vi ställt bort den över vintern nu.
Kram!
 

Artiklar från Familjeliv