Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Flodvågen och empati

Skrivet av p
Min 10årige pojke med AS/ADHD har haft mycket svårt att förhålla sig till katastrofen och all rapportering i samband med detta. Han har problem med att känna empati även annars, men jag känner viss oro för hur andra kanske personligen drabbade ska ta det om han även när skolan börjar ska fortsätta med högljudda protester om "den där lilla dumma katastrofen igen" och "det är väl inte så farligt" etc. Vi har stängt av TV:n rätt ofta och pratat mkt och även om han börjar upprepa standardfraser som låter bra är det inte så lätt för honom. jag undrar hur andra barn med AS har tagit det som hänt?
Svar på tråden: Flodvågen och empati

Min 14-åring har följt...

Skrivet av  Tigeröga
..nyheterna och är faktiskt lite tagen av allvaret. Vi har kunnat prata om varför (rent tekniskt alltså, med jordbävning /kontinentalplattor etc.) Sen kan han i nästa andetag säga nå´t riktigt okänsligt - som jag förstår så känner han empati men kan inte uttrycka den adekvat. Men man kan ju inte förvänta sig att barn (eller ens vi själva) förstår vidden av denna katastrof. Det här är ju så fasansfullt att alla ord känns tomma. Svårt är det. Vi skulle skicka pengar till Radiohjälpen ikväll - sonen sa att han tyckte vi skulle köpa ett tv-spel åt honom istället :-/ men sen sa han faktiskt att han bara skojade och tyckte jag var snål som inte skickade mer pengar. Hans inställning till andra är minst sagt lite nyckfull.
 

Min 13åring

Skrivet av  mamma S
stoppade en egen guldtia i rödakorsets bössa, vilket jag tycker är ganska bra gjort med tanke på att han får 50 kr i veckan och aldrig brukar lyckas spara några summor.
Annars har han inte sagt så mycket om katastrofen, men det kan säkert bero på att han ser att hans pappa och mamma är så lessna.
 

Fast....

Skrivet av  mani
just nu tycker jag att det en politiskt korrekt empati riktad lite snävt mot Pukhet resenär.
Jag trodde mig vara en empatisk människa men jag tycker att det börjar bli för mycket också...
Jag är också ledsen för de föräldrarna som mister sina tonåringar i diskotekbranden i Argentina, jag är ledsen för de barnen som i väntan på utvisning stänger in i sig själva.
Jag är ledsen för min bekants son som dog i leukemi innan han fyllde 20...
Men jag kunde inte låta bli att kläcka att man får vara glad att man inte hade råd att åka till Pukhet.
 

Jag orkar snart inte höra mer.

Skrivet av  artepa
Det känns så fruktansvärt att skriva men att se och höra om allt detta övergår snart min förmåga. Jag stänger av tv:n och läser inte speciellt mycket om det i tidningen för jag bryter snart ihop och bara gråter.

Jag har arbetat en dag under mellandagarna och då kom städerskan och överöste mig med hennes känslor om katastrofen och jag var glad när hon gick för tårarana stod och var på väg.
Jag gör vad jag kan härifrån, men jag känner att om jag får höra mer så stänger jag av mig totalt och stänger ute allt.
Jag känner mig så fruktansvärt hemsk. Jag beundrar er som berättar hur ni talar med era barn. Min äldsta är 7 år och har asperger men han har inte frågat något och det har jag varit glad för. Även om jag inser att han skulle må bäst av att få en förklaring.

Jag skriver detta som en slags "bikt". Ge mig råd!

Kram
 

Råd om hur man talar med barnen

Skrivet av  Mammuten
Vet inte hur mycket av det de sade i gårdagens program "Föräldrarna" (P1) om just detta som är tillämpligt på kille med AS. Lyssna i efterhand på www.sr.se/foraldrarna

Generellt tror jag att om man inte är direkt drabbad så gäller det mest att vara lyhörd för om barnet verkligen verkar behöva prata - och att inte ge dem ett katastrofmedvetande de inte är i behov av ännu (gäller både normalstörda och autistiska barn). I många fall tror jag att vår egen oro för hur barnen tar det är mycket större än deras oro för katastrofen. 150 000 döda är bara en siffra, omöjlig att ta in även för normalempatiska vuxna. Kvällstidningarnas vinklingar med enstaka familjers sorg är däremot hanterbar på så vis att det kan föda oro hos en själv - men jag vet inte om denna oro är önskvärd för barnen.

Själv cencurerar jag (men F är bara 4), fast en trailer för radiohjälpen dök upp utan förvarning, så jag har berättat att det varit en svår jordbävning och vi har lämnat pengar i en insamlingsbössa.
 

Ett jättebra svar...

Skrivet av  Tinkerbell
tycker jag :-)
 

Det är OK

Skrivet av  Tårtans mamma
att stänga av TV:n och sluta läsa tidningarna för ett tag. Ingen blir ju hjälpt av att man mår dåligt och får svårt att klara sin egen vardag. Man kan inte lösa alla världsproblem. Inte är du hemsk. Jag stänger ofta ute otäcka nyheter eftersom jag har en förmåga att inte kunna hålla dem ifrån mig - ligger vaken om nätterna och mår dåligt.
 

Min 10-åring

Skrivet av  Muminmamman
med AS säger precis samma som din,dvs den dumma katastrofen och kan de inte prata om något annat på teven.
Har förklarat att det är för att det är så många drabbade som det är så mycket om det på teven men hon är ändå irriterad.

Så nu ser jag inte så mycket på nyheterna utan läser mest på internet om det.
Personer i hennes skola är drabbade så jag önskar hon kunde vara lite mindre irriterad på nyhetsflödet.
 

Min 10-åring m AS/adhd

Skrivet av  marikaL m fem
tyckte det var bra att vi ringde in o skänkte pengar, och ville själv skänka 30 fr sin veckopeng, så det känns bra...

Men i övrigt pratar han/vi inte så mycket om det, men han bekräftar att han vet vad som hänt och att det är hemskt, när andra frågar honom om han vet vad som hänt i Asien.
 

jag och min lillebror..

Skrivet av  Micaela
Har skänkt pengar..Men vi är inte tagna så..
Jo, jag har ju förstått att det kommer en svår tid och om jag hade varit arton så hade jag inte tvekat till att åka ner och hjälpa till och röja vägar och sånt.
Mamma säger att hon är glad att jag inte är arton..konstigt?! :P

Ja, jag blir faktiskt irriterad på att tvn sänder saker om flodvågornas offer varje dag..Det är på reklamen, nyheterna har utökas, och så vidare och så vidare..
Det blir slentrian helt enkelt. man hör samma sak om och om igen..
Ja, det är sorgligt att så många har dött, ja det är sorgligt att det har förstörts så mycket..
 

Min 7-åring

Skrivet av  Tinkerbell
säger samma sak. -Åh mamma måste de hålla på och tjata om den där himla vågen hela tiden det är så trååååkigt.

Jag har ändå valt att på ett så pedagogiskt sätt som möjligt förklara i flera omgångar om vad som har hänt för att vara säker på att hon förstår, i fall att det är så att det är någon i hennes skola som inte kommer dit mer.

Hon har i och för sig varit med och skänka pengar och då valde hon att ge bort sin veckopeng men det berodde mest på att det var roligt att stoppa den i den brunn som Ica hade satt upp.

Men annars så är det precis som du säger, att empatin i lägen som dessa inte direkt är vad man önskar att de borde vara. Men det är ändå hennes sätt att hantera det och då får jag helt enkelt nöja mig med det.
 

Min 7-åring

Skrivet av  Fredetta
har undrat hur vågorna uppstod och då fick vi förklara det här med jordbävningens orsak och verkan. Han tyckte att vågorna var dumma, men har inte funderat mer på det. Nu vet vi genom efterlysningarna i tidningarna att en kille på hans skola och dennes familj hör till några av de som saknas. När den här killen inte dyker upp på skolan på måndag så kommer säkert frågorna att komma upp till ytan..får se hur man hanterar det på skolan då.