Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Lååångt

Skrivet av trött
Hej min son har ingen diagnos, men från Hab tycker man att han iallafall har Autistiska "drag", jag vet egentligen inte själv ibland är det så svårt att beskriva hans sätt att vara på, Han är först och främst världens mysigaste barn, men i ärlighetens namn är det inte så ofta, mesta dels är han mest arg och aggressiv hela tiden, speciellt mot sin lillebror, det handlar oftast om sekunder vi är hemma tills han slagit lillebror första gången sedan är det princip i ett tills dom går och lägger sig. Han är 3 år, och har inget tal, så till viss del kan det ju bero på att han inte kan uttrycka sig, men det är svårt att förklara när man försöker berätta för Ex Hab hur vi har det hemma, så har vi fått höra - Jo men bråkar gör ju syskon i bland mer ibland mindre, men dom fattar ju inte. Jag har träffat familjer där föräldrar tycker att barnen bråkar mycket, för mig är det rena rama semestern.Vi kan inte vara själva med våra barn, så min mans arbete har blivit väldigt lidande, från och med den här månaden har vi fått utökad Avlösar tid, men som ni säkert också vet har det ju tagit sin tid att komma fram till denna hjälp.
Min son har Knapp och äter väldigt dåligt, och om han äter så äter han pannkakor, han har aldrig ens smakat på ris, potatis, korv,köttbullar osv osv osv....
När han slår lillebror, blir man arg jättearg, men allt man säger nej till det räcker alltså med ett nej, så blir han alldeles galen, men låter man saker passera så verkar det som att han inte ens fattade att han gjort fel. Ofta sitter jag och min man på kvällarna när barnen har gått och lagt sig och pratar om hur "sjukt" allting är. Vi har oxå insett att vi är ingen vanlig familj, men ibland önskar man fortfarande att om än vi bara fick vara det i en dag att få känna på hur det är att göra något "normalt" tillsammans. Så till några frågor Jag har läst här på sidan om Fiskleverolja vad är det bra för och omega 3?
Vi har frågat hans neurolog om det finns något som kan göra hans aggressivitet lite bättre, men hon säger att eftersom vi inte har någon diagnos så vill dom inte medicinera honom, Några tips? Känner någon här igen situationen eller är detta helt fel forum för mig? Ojj vad jag dillade iväg behävde nog skriva av mig lite.
Svar på tråden: Lååångt

välkommen! jag tror du kommit rätt

Skrivet av  jago4barn
du är välkommen att skriva av dig, vi är nog ganska många här som kanske kan hjälpa med lite tipps eller bara finnas till. Jag har själv ingen erfarenhet av omega3 ellerfiskleverolja men jag vet en vänn som provat och hon sa att någon liten lugnande effektfinns annars är det ju bra för minnet och konsentrationen. Jag tycker nog ändå att neurologen borde kunna skriva ut något åt er son eller åtminstonde rekommendera något. Tag annars kontakt med bvc läkaren och förklara er situation ni måste ju orka.
det finns flera som fått utskrivet utan diagnos.
Jag hoppas det ordnar sig för er
 

Hej!

Skrivet av  mitzu
Har nyligen fått diagnos på min son, han är 3.5 år och pratar inte heller. Han är inte arg men däremot väldigt aktiv (läs sjövild). Han kan demolera ett rum och dra med samtliga barn på dagis i en sorts trombonliknande tillstånd som knappt går att hejda! Trots detta har ingen AD/HD diagnos utan bara autism. De som utredde på NP tror att många av hans problem kommer att försvinna när han får hjälp att hitta ett sätt att kommunicera. Som det är nu förstår han inte sambandet mellan handling och konsekvens vilket leder till katastrofer dagligen.. Han står i kö för specialplats och kommer troligtvis in till hösten, fram till dess har han en resurs som arbetar med bara honom så enskilt som möjligt, han ska inte längre vara i barngruppen och dessutom ska han byta avdelning till storbarn pga att de större barnen lättare kan förstå och även agera utifrån hans handikapp.. Nu blev detta mest om oss men vad jag försöker att säga är att när diagnosen kom så fick vi hjälp att förstå att för honom är barngruppen helt obegriplig, mest i vägen och stressande eftersom han inte förstår vad de säger eller vill eller ens vad de är bra för så att säga. Det blev oerhört mycket lugnare hemma när han fick vara med en person och skild från gruppen. Dessutom hoppas jag på professionell hjälp med kommunikationen från särförskolan väl han kommer dit, det är ju det som hindrar honom från att säga vad han vill och kanske förstå vad vi vill? Om er son liknar min så tror jag att det kan vara samma sak, att för er har det blivit ilska det som är vildhet hos oss, men det kanske är yttringar av samma sak, en oförståelse inför världen och andra människor, främst barn? Om det är så är det viktigt att ni får diagnos och hjälp nu, ju snabbare desto bättre, varje dag som går är en dag till i kaos för ert barn! Så är det för min lille i allafall och jag kommer göra allt för att han ska få rätt hjälp, om det så betyder ett par brutna ben här och där på ovilliga och oempatiska snåljåpar på kommunen eller liknande! Lycka till!
 

Välkommen hit trött

Skrivet av  Lejonmamma¤
att tanka lite energi!
 

Välkommen hit!

Skrivet av  Dizzycat
Jag känner igen detta. Inte från min dotter, för hon slåss mest när hon _inte_ är arg... men från en väninna och hennes barn. Jag vill inte lämna ut henne, men jag kan skriva att det låter precis som hennes barn när de var i småbarnsåldern. Och jättejobbigt (hennes pojke har fortfarande _ärr_ efter syskonets framfart).

Om du får sonen utredd och det skulle visa sig att han har autistiska drag, så kan ni få hjälp med hans aggressivitet utan att han behöver få medicin.
Just nu är väl det viktigaste att göra det ni redan gör, dvs att försöka skydda lillebror.

Får man fråga varför ni har kontakt med en neurolog?
 

Hälsar välkommen!

Skrivet av  Fredetta
Hoppas att du ska finna det stöd, tröst som finns på denna sida. Sänder styrkekramar.
 

Välkommen, trött

Skrivet av  Mammuten
Jag tror att Mitzu satte fingret på den viktigaste punkten - pojken lever i ett fullkomligt obegripligt och nyckfullt universum. Han förstår inte er och ni inte honom.

Våldet mot lillebror känner jag tyvärr igen allt för väl. Att man behöver en barnvakt om den ene föräldern ska vara borta i mer än en timme känns absurt. Kanske kan det i alla fall vara en tröst att fler familjer har det så. Och att det flör de flesta blir bättre med tiden. För oss har framför allt det fak´tum att lillasyster gått från att vara en bebis, till att bli en liten människa som pratar, leker och springeromkring gjort väldigt mycket. Men projektet att få henne att överleva storebrors attacker under bebisåren höll på att ta knäcken på oss.

Sök vårdbidrag! Eftersom sonen har knapp, antar jag att ni redan har bidrag, men om inte det extra omsorgsbehov som ni har i och med att en vuxen inte klarar båda barnen finns med, måste ni ta med det! Skicka in ansökan nu och komplettera när diagnoisen är klar.

Ett till praktiskt råd är "dela på barnen". För allas skull. Gärna om ni kan involvera ytterligare en vuxen - storkusinen kanske kan ta lillebror på en vagnspromenad, faster Karin kanske kan ta med storebror ut och åka pulka? Och dela på dem själva med.

Samt ge varandra lite egentid. En halvtimma för sig själv i badet när barnen sover är väldigt väl investerad tid.
 

Vad är knapp? *imt*

Skrivet av  artepa
 

Fiskleverolja

Skrivet av  Jockemamma
Vi ger vår son fyra kapslar Friggs omega-3-olja varje dag. Vågar faktiskt inte låta bli ... kan ju förstås inte säkert säga att det har haft någon effekt, för förbättringen kanske skulle kommit ändå, men visst har han utvecklats väldigt mycket. Vi gjorde, av ren nonchalans, ett uppehåll på lite mer än två månader i våras. Mot slutet av dessa två månader var han alldeles omöjlig - det blev det ena vansinnesutbrottet efter det andra. Kanske berodde det på att det var i slutet av terminen, kanske på att vi slutat med oljan.
Men vi började kuren igen, den här gången med större dos än förut dessutom, och han har alltså utvecklats fint under dessa nio månader. Inte så att autismen, tralala, bara försvann ... men han har inte alls sådana tokutbrott längre och verkar överlag mycket lugnare och mognare än förut. Vi kan nu jobba med "problem" som vi tidigare inte ens orkade tänka på, eftersom det var så mycket annat, grundläggande, som man skulle handskas med först.
Så nu kör vi vidare på det. Det är ju nyttigt överlag, så jag ser ingen anledning till att INTE ge honom det.

Lyckligtvis är han duktig på att svälja kapslar, för annars hade det nog inte varit så roligt. Oljan i flytande form är inte särskilt uppskattad av barnen!
Vi lärde honom ta tabletter tidigt genom att servera dem med en sked sylt eller äppelmos. Nu tar han dem med en klunk vatten.

Ledsamt att höra om syskonslagsmålen. Jag känner igen det. Sonen var riktigt elak mot lillsyrran när hon var liten. Nu är hon fem år och kan ge igen med råge. I vart fall hör man när det brakar ihop, men faktum är att de är bättre sams nuförtiden.

Och jo, vi har nog också önskat att vi fått vara en sådan där normal familj. Fast det är vi också ibland. Nästan i alla fall. :)
 

Välkommen hit!

Skrivet av  Tårtans mamma
Här tror jag att du kommer att trivas. Jag läser precis Explosiva barn (Ross W Greene, Cura förlag) och hoppas att jag ska få hjälp att hantera aggressioner och utbrott genom den läsningen.
 

Ta reda på vart du ska

Skrivet av  tanten
vända dig för att få din son utredd. En neurolog är inte rätt instans och kanske inte heller dem du har kontakt med på Hab. Men där borde finnas personer som kan autism och som vet var man gör utredningen.