Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

mina vänner klarade katastrofen!

Skrivet av jago4barn
mina vänner med familjer överlevde katastrofen.
underbart!! Blåslagna, någon med brutet ben, någon som blivit sydd. Jag hämtade dem på flyget i lördagsmorse. de ringde mig någon timme efter vågen och berättade att de klarat sig. givetvis är traumat stort och tar tid att komma över.
När min dotter fick veta om katastrofen och såg att jag var upprörd och orolig undrade hon ideligen om barnen levde. Jag berättade att många barn förmodligen dött men att våra vänner levde, jaha sa hon men om dom lever så är ju allt bra. Jag tror inte att hon kan tänka på och brysig ifall hon inte känner drabbade personer eller vet deras namn.
Hon har inte frågat barnen (hennes kompisar) om katastrofen , jag trodde hon skulle fråga hur det var där nere. Istället började hon direkt fråga vad de skulle leka. Iofs tror jag nog barnen uppskattade hennes initiativ. de är nog trötta på eländet.
visst har hon empati men begränsad, till familj o vänner.
Svar på tråden: mina vänner klarade katastrofen!

Vilken lättnad!

Skrivet av  Dizzycat
Vad skönt att vännerna klarade sig!

Barn har ju i allmänhet ett annat sätt att förhålla sig till död, lidande och elände. De kan t ex sitta och sörja en död anhörig, sen plötsligt hoppa upp och leka och skratta. Sen kommer frågorna, ibland ganska långt efter det som hänt.

Mina "normalstörda" grabbar vet ju att en massa människor har dött i katastrofen, men det enda de har frågat är "om såna stora vågor kan komma där vi bor".
 

Ja ju närmre ju..

Skrivet av  jago4barn
mer lättfattligt är det. alla reagerar vi olika ock som du skriver kommer frågorna från barn ibland ett tag efteråt.
 

Det var ju en glädje...

Skrivet av  Totte
att de har överlevd och jag kan till viss del förstå hennes reaktion, 10 döda är en tragedie, 10.000 är en katastrof, 100.000 är statistik var det någon klok som sa engång.

Den katastrof är så stor att det inte går att fatta och då kan man inte koppla till fattbara begrepp och därmed fattbara känslor.

Själv skulle jag gärna vilja ha ett rollspö och med ett enkelt magisk *poof* ta bort lidande, svält och ondska i världen men jag har inte den förmåga.

Jag bryr mig mycket lite om katastrofen och tänkar mycket lite på den, jag har ett liv jag måste leva, jag ska fungera som människa, medarbetare, pappa, sambo osv och jag _vill_ inte gräva ner mig i sorg över denna katastrof.

Kan jag hjälpa till med något kommer jag att göra det och jag håller på att kolla vår budget för att se hur mucket vi kan ge av pengar för jag _vet_ att det är den hjälpen som verkligen behövs.
 

jag önskar jag ......

Skrivet av  jago4barn
inte brydde mig så mycket. Jag vill verkligen att allt ska gå vidare och att alla ska vara glada.
Trollspöt vore inte så dumt!
Jag är nog väldigt blödig lipar tex när jag ser vissa sorgliga filmer. mina stora barn brukar fnissa åt mig, för jag gråter även glädjetårar offta. Min lilla flicka tror alltid att jag gjort mig illa när jag gråter, jag försöker förklara för henne men det är inte alltid lätt.
 

Artiklar från Familjeliv