Jag sitter här och håller...

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag sitter här och håller...
Skrivet av	Tinkerbell
i en bunt med beslut om avlastning och det känns alldeles alldeles... underbart. Vi har kämpat sedan dottern var runt halvåret med att få någon form av avlastning och det har lovats och det har utretts och det har skjutits på framtiden och det har utretts lite till och sedan har det överklagats och överklagats igen och nu när hon snart fyller åtta år så har vi då äntligen ett papper i handen som säger att vi har rätt till avlastning en gång per vecka (istället som nu några timmar i månaden för att hinna handla etc) samt en helg per månad. Vet inte ens hur det kommer att kännas att vara utan sötnosen under en hel helg utan att behöva reda ut problem eller fundera över hur jag skall lösa något krisartat eller stå standby och hämta henne när andra inte orkar längre, det har aldrig hänt tidigare. Det känns liksom helt svinlande. Tänk att få sova utan att hela tiden vara redo att ta hand om nästa världskris, eller att bara sitta och äta frukost och kanske läsa en tidning eller till och med tänka en tanke färdigt. Vi har tyvärr den stora oturen att inte ha någon annan avlastning alls, typ släkt eller vänner eller liknande. Det har i och för sig blivit lite lättare sedan jag och sambon blev särbos men det är ändå så att jag alltid måste ha nödläget på och vara redo att rycka ut alla tider på dygnet, och att få slippa tänka så, känns just nu oändligt lockande. Helgerna kommer lite längre fram, och numer har de dessutom sovplatser på avlastarservice vilket betyder att hon får sova med en av de personer som hon litar på och känner sig trygg med. Översovandet är jag i och för sig lite osäker på men vi får ta det i hennes takt, och just nu så säger hon att hon vill sova där, men när det väl är dags så får vi väl se om det är möjligt. Men i detta nu så är det underbart att vi äntligen har fått ett beslut som dessutom har någon substans bakom sig, så det tänker jag vara nöjd med åtminstonde någon dag eller tre :-)
Svar på tråden: Jag sitter här och håller...

Gôtt mos!
Skrivet av artepa
Härligt! Fick ni beslutet i och med att ni blev särbos eller? Det där med särbos låter intressant. Får jag fråga vilka tankar som låg bakom beslutet. Jag har inte med det att göra så svara inte om du tycker att jag lägger mig i. Kommer hon nu att vara där en dag i veckan? Vet ni hur det kommer att läggas upp? Lite tankar bara. Jag gläds med dig. Kram

funderar
Skrivet av Tinkerbell
Nja att vi fick beslutet berodde inte på att vi valde att bli särbos, snarare tvärt om. Det vill säga bristen på beslut och insikt från kommunen att vi var en familj med ett stort behov av stöd, men framförallt avlastning gjorde att vi vart tvugna att göra något drastiskt åt saken. Vi har inte haft någon form av avlastning av släkt eller annat under de första 6 åren. Sedan fick vi några timmar i månaden av kommunen för att hinna med att städa, betala räkningar och handla och allat annat sådant som man måste göra under dagtid men inte kan pågrund av det stora behovet vår dotter har av oss. Vi har kämpat och frågat och ansökt precis överallt, och det enda vi egentligen har fått har varit lovord om vilka underbara föräldrar vi är och hur bra vår dotter mår och hur trygg hon är. Och visst är det så, hon är relativt trygg, men det har tyvärr kostat mig min hälsa och min ork att vara den mamma som min dotter behöver. Till slut så kände jag att jag skulle ramla i hop och helt enklet avlida av utmattning om vi inte kom på något sätt att lösa det på. Sedan fannns det så klart flera andra anledningar till vårt beslut så det är absolut inget som vi belastar vår dotter för, utan vi hamnade helt enkelt i en situation där vi insåg att vi var tvugna att agera på egen hand för att hitta en lösning och då vart det särbos. Situationen är väl inte idealisk för henne, men den ger hennes pappa och mig lite andrum och utrymme. Men vi bor bara sådär en hundra meter ifrån varandra så hela familjen träffas mer eller mindre dagligen och jag tycker nog att det har gått över förväntningarna:-) Det som gör det svårt är att min sambo/särbo har samma problematik som min dotter så jag kan aldrig riktigt slappna av utan måste som jag skrivit tidigare alltid vara i beredskapsläge för diverse kriser och annat som han och hon inte reder ut vilket gör att jag fortfarande är sjukskriven. Men det har ändå lättat på trycket för mig och jag känner inte längre att det är risk för att jag kommer att falla ihop och jag orkar vara en ganska så bra mamma ibland i alla fall :-)


Tack för svaret,Tinkerbell!
Skrivet av artepa
Vill bara säga att jag upplevde aldrig att du belastade din dotter för beslutet. Jag önskar dig och din familj lycka till med erat beslut. Det är ju otroligt viktigt för dig och din sambo/särbo att ni får den avlastning/tid för er själva som ni behöver. Annars orkar man inte. Tack igen kram

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv