Ännu en dag !!

Ännu en dag !!
Skrivet av	Jennys mamma
I går var en dag som jag trodde skulle sluta i lugnets tecken,men så blev dessvärre inte fallet.Jag planerade en cykeltur med barnen jenny och Alexander.Jenny med sin ständiga värk i fotlederna och totala brist på sysselsättning tinade faktiskt upp och mådde riktigt bra.Vi gick i affärer och handlade ,fikade och hade det allmänt bra.När vi kom hem pratade Jenny mycket om sina sk kompisar som bara sviker och inte tycker om henne.Ett ständigt återkommande samtalsämne som hon har tagit upp hela jullovet.Har hon fått nåt på hjärnan så sitter det där ,tills man kan bryta hela hennes livsmönster vilket ju är väldigt svårt när det fortfarande är jullov.Den arma stackarn bara grät och grät hela kvällen.Jag som mamma och som ska vara hennes stöd,brukar gråta när dottern inte ser,men nu blev det övermäktigt för även mej.Där satt vi till slut allihopa,även stackars lillebror,som ju även han blir involverad.Att veta att ens barn har ett eller flera handikapp är smärtsamt.Att känna maktlöshet,att jag just nu inte kan göra ett dugg för att min dotter ska må bra och känna sej värd nåt inför andra människor är ännu mer smärtsamt.Vi har inget socialt kontaktnät.Stor släkt joo ,men aldrig nån som har ställt upp.Jennys pappa har aldrig funnits med i bilden,eftersom han har problem på sitt sätt,det känns också tungt ibland.Innan vi kom i säng och både sonen och dottern kommit till ro övergick tisdagen till onsdag.Vi somnade inte förrän vid 2 tiden.Så får det inte bli någon mer gång.Måste försöka lära Jenny att lassa av det värsta bagaget på dagen,och lämna det när hon går och lägger sej,annars får vi ett ännu värre elände än vi har.Man får vara psykolog och mamma på mer än heltid. Men det blir bättre!!! Det vet jag.
Svar på tråden: Ännu en dag !!

Hej och välkommen
Skrivet av mitzu
läste nedan oxå.. Jag förstår hur ledsen du känner dig, hjärtat brister när barnen blir utanför.. Jag var själv väldigt ensam i den åldern men det gick över. Jullov kan verkligen vara på gott och ont, för en del är det en vila och för andra en period man ska överleva.. Hoppas att det blir bättre med tjejgrupp och resurs för dottern, min son är bara 3.5 och ännu så är jag inte så påverkad av att han inga vänner har, han lider ju inte själv ännu men om och när.. Jag vill inte tänka ännu på det, vi är påväg till en särförskola och jag hoppas att det blir en bra lösning för honom.. Har inga råd utan kan bara säga att skriv här när du känner att du vill, du är så välkommen! Kramar från mig!

Tusen tack
Skrivet av Jennys mamma
Tack så innerligt för de värmande orden.Det känns jättebra.I dag har det trots allt varit en ganska bra dag.Jennys humör hoppar väldigt mycket.Ena minuten glad nästa jätteledsen,som vilken annan tonåring som helst.Jag har däremot inte vant mej riktigt vid dessa enorma gråtattacker.Förut har min "lilla" tjej nästan aldrig plockat fram några tårar,utan mest fått utbrott och blivit heligt förbannad.Det har väl förstås med åldern att göra och hennes medvetenhet om alla som finns runt omkring.En känsla av totalt utanförskap.Jag är glad att jag finns där för hennes skull så att jag kan trösta och lyssna,för det får jag göra från morgon till sena kvällen. Ännu en gång TACK för ditt fina svar.


När man blir större
Skrivet av mitzu
så får man ju tillgång till flera känslor och det är en positiv utveckling fast jobbig. För mig var arg och glad de två växlar jag hade väldigt länge, sen kom tårarna.. När saker är jobbiga så faller jag ibland tillbaka på arg/glad och glömmer tårarna eller förtränger till när jag inte är beredd och då kommer allihopa.. Låter kanske konstigt men jag tror din dotter har blivit äldre och utforskar dessa känslor som tonåringar gör vilket inte gör det lättare för omgivningen när saker är så jobbiga redan innan.. Kramar till dig och barnen!

Välkommen hit!
Skrivet av Dizzycat
Huu, vad jag känner igen detta dilemma med taskiga sk kompisar... Hos oss har jag kämpat en hel del för att barnen ska ha kompisar på flera fronter så att säga (=inte bara klasskompisar och de närmaste grannarna). Till exempel kompisar via ridning, dans eller vilket intresse det nu är som gäller för tillfället ;o) Kanske kan vara ett tips?

Jennys brist på kompisar
Skrivet av Jennys mamma
Tack för ditt svar.Tyvärr är det nog så att Jennys ensamhet,beror på flera faktorer.Dels har varken jag eller omgivningen,skola etc. förstått hennes problem förrän nu på senaste halvåret då hon fick sin diagnos. På mellanstadiet fick hon ju klara sej själv,viklet ledde till total isolering.Hennes reumatism är också en stor bidragande orsak.Det finns knappast några idrotter hon kan ägna sej åt när hon har som värst ont.Varje vinter sen åtskilliga år tillbaka har hon tvingats vara hemma från skolan p.g.a smärtan i båda fotlederna.Denna vinter har hon uppmärksammats ännu mer just för sin AS .Denna vinter har hennes leder varit extra jäkliga,hon har inte ens kunnat cykla utan suttit i vår lägenhet helt isolerad,och det känns hemskt.På grund av hela Jennys svåra situation har sjukvård ,skola och habilitering kommit igång med en hel del åtgärder,men allt vilar ju tyvärr över julen. Tack ännu en gång för ditt svar som nog skulle ha kunnat funka om inte jenny hade sin reumatism.


Hej!
Skrivet av Dizzycat
Åh, vad jobbigt det låter för din dotter, med reumatism och allt. Jag vill inte verka tjatig ;o) - men finns det inga andra föreningar, där man inte behöver må bra i lederna? Jag kommer i håg när jag själv gick på mellanstadiet... jag var aktiv i allt från Kommunala musikskolan till UNF och kyrkokören ler. Samtidigt är det kanske inte lätt för henne att öht komma i gång med något, när hon har så ont och mår dåligt. Hoppas att ni lyckas komma ur den jobbiga situationen med dåliga kompisar. Min stora flicka har haft en massa problem genom åren(tjejer i klassen som "snackar skit", sprider osanna rykten osv) och jag vet att det inte är lätt.

Det har du rätt i
Skrivet av Lejonmamma¤
Man får vara både psykolog och mamma på heltid när ens barn har det svårt! Och faktiskt tror jag inte det är den sämsta psykologen utan den bästa om det funkar. Fast jobbigt för lilla mamma! Ju mer maktlös du känner dig ju mer måste du kämpa för att inte visa det. Gör tvärt om. Säg högt att det kommer att bli bättre. (Du är väl "en mycket ledsen mamma"? Säg till annars för då blir mitt inlägg tokigt.) Påminn om tjejgruppen. Säg att ni ska se fram emot den. Och när dottern gråter säg att hon får gråta OCH ATT DET GÅR ÖVER. Det är jätte-viktigt att säga att det går över. Och du måste tjata lika många gånger som hon tjatar. Det är du med din positivitet som ska vinna inte hennes ledsenhet och uppgivenhet. Jag vet att det kan vara ett oändligt antal gånger och att det går runt, runt. Jag förstår att du vet att det inte var bra att bryta ihop och gråta med dina barn. Men alla är mänskliga och det kommer en dag imorgon. Jag vill bara försöka peppa dig med lite råd om hur jag gjort. Och du-det här är ju inte nåt positivt egentligen men...du kommer att få chansen igen för din dotter kommer att bli ledsen igen och behöva ditt stöd så det är bara på\'t och du får chansen att göra det bättre nästa gång. Önskar såklart att det var så att din dotter mår bra!!! Jag är också ensamstående och har inte haft stöd i uppfostringen från något socialt skyddsnät. Vet hur jobbigt du har det. Hoppas att du kan finna stöd här!! Kramar om och skickar styrkekramar!

Det känns så bra
Skrivet av Jennys mamma
Tack tusen tack.Det känns så bra, bara detta att bli uppmärksammad,att ni läser mina inlägg och svarar.I dag känns det mycket bättre.Jenny var stabilare i går,även om deppigheten lyser i genom.Jag ringde en god vän ,som själv har stora problem med sin lilla goa 7 åriga tjej som har damp.Eftersom hon har stor bil så föreslog hon en tur på eftermiddagen till McDonald´s med våra respektive röriga barn,och det nappade jag på.Det märktes på Jenny att hon trivdes riktigt bra .Hon är väldigt förtjust i 7 åringen med damp,och kärleken är ömsesidig.Det syns Min tjej lyste upp och blev som ett litet barn själv,vilket hon behöver just nu.Men oh vad roligt vi hade,och detta genomsyrade resten av kvällen som blev förhållandevis lugn.Men att lägga sej är inte poppis,hon har svårt att somna,ligger i timmar.Jag uppmanade henne att läsa i en bok,som lite avkoppling och det gjorde hon nog.Min dotter har alltid haft problem med att somna på kvällen,sen hon var nyfödd i stort sett.Andra som har samma problem??? Tack ännu en gång.Det känns så fint att ni finns där.


Sömnproblem?
Skrivet av lejonmamma¤
Japp. Fungerar nu tack vare melatonin. Och sonen tycker det är så skönt.(Och jag med.) Vilket bra initiativ med McDonalds din väninna tog. Bra att ni kom ut.

Tack
Skrivet av Jennys mamma
Jag blir så glad när jag läser svaren jag får ,det känns skönare än någonsin.Just nu sitter jag vid en dator och skriver det här ,medan min älskade dotter sitter vid den andra och chattar med en kusin.Hon kvittrar som en fågel.Jag är så glad.Sömnmedel av något slag ,tål att tänka på men jag tror inte att Jenny ser det som något problem.Då får jag nog acceptera det. Ha det gott. Tack

Vad glad jag blir när jag läste ditt inlägg
Skrivet av artepa
Vänner som har förståelse för att vi ställs inför situationer som föräldrar till enbart "normalstörda" barn inte ställs inför är guld värda. Jag gläds med dig att din dotter och kompisens 7-åring går så bra ihop. Man brukar tala om att åldern inte har någon betydelse. Det stämmer även när det gäller barn.


Hej
Skrivet av Jennys mamma
Det kändes jättebra med ditt svar.Det här med 7-åringen och Jenny tillsammans,är nånting som jag och min goda vän ska spåna vidare på.Utveckla det hela till nånting som kan bli riktigt bra om det inte blir alltför intensivt.Jenny håller ju ett ganska stort avstånd till andra ,hon har ju Asperger,medan 7åringen har Damp,och kan bli väldigt intensiv.Men nåt bra ska det bli . Ha det gott

Svarar Jennys mamma
Skrivet av artepa
Jag läste i någon bok att barn med asperger syndrom blev "ihopparade" med barn som har damp i en specialskola i uppsala eftersom grundarna (?) av skolan upplevde att de personerna ofta hade positiv effekt på varandra. Aspergarna satt och intresserade sig för en sak och på så sätt inspirerade damparna och damparna "fick igång" aspergarna både motoriskt och socialt. Nu har jag använt termerna aspergarna och damparna lite slarvigt men inget ont menat. Kanske det även är så att det är lättare för din dotter att "öva sig" på ett barn som inte är i samma ålder. KRam

en fundering
Skrivet av artepa
Hej lejonmamma! Jag funderar lite på när du poängterade att det är viktigt att säga att "det går över". Vad är det som går över? Lesnaden går ju över men inte handikappet. Att barnet/ungdommen förstår att handikappet är bestående men att man kan få stategier och hjälp så att man kan få ett toppenliv ändå tycker jag är viktigt. Och att poäntera att det finns starka sidor hos barnet. Ex min son har ett otroligt rikt ordförråd och han är så entusiastisk och positiv (när han är på gott humör). Inte menat som någon kritik vill bara få ett klargörande om vad du menar eftersom jag inte blev klar över det. Kram


Jag menade
Skrivet av lejonmamma¤
ledsenheten.

Ännu en dag !!

Hej och välkommen

Tusen tack

När man blir större

Välkommen hit!

Jennys brist på kompisar

Hej!

Det har du rätt i

Det känns så bra

Sömnproblem?

Tack

Vad glad jag blir när jag läste ditt inlägg

Hej

Svarar Jennys mamma

en fundering

Jag menade

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information