Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

hej igen alla nya som gamla..

Skrivet av millan
...vad ni skriver och skriver, själv har jag varit så trött sista tiden att jag inte orkat med något, det är så mycket känslor som är på bristningsgränsen under terminerna i skolan så nu när jag fick känna efter så...poff...tomt..., ingen ork- vi bara slappar.

Tiden flyger iväg och så var julledigheten över - både skönt och vemodigt. Nu ska tjejerna iväg till skolan igen, vilket inte lockar alls, och det ligger en massa möten framför oss.
Dels så ska vi få tillbaka resultatet för utredningen för Memlan och så är det EVK med nya rektorn för Bella.

Memlan har varit ganska OK under lovet, visst - utbrotten finns där dagligen men eftersom hon mest är hemma så behöver hon ju inte förställa sig så mycket bland andra människor....typ skolan...så de flesta utbrott har ändå gått att hantera. När hon så kunde slita upp julklapparna så slapp den pressen...., nu är det födelsedag om 2 veckor och det är nästa stora händelse som ska klaras av.

Själv har hon oroat sig för denna dag i ca 4 månader, vem ska komma, hur ska tårtan se ut, vad ska jag önska, vilka lekar, vilka inbjudningskort, när ska vi skicka inbjudningskorten....det är lite jobbigt för oss andra om än lite komiskt hur denna 7-åring kan vara så uppslukad och oroad över denna dag, särskilt som hon nu kommit fram till att det bara är 2 flickor som ska bjudas. Klasskamraterna leker hon ju inte med så de vill hon inte bjuda så det blir så i år, ett litet lagom Memla-kalas.

Memlan har oroat sig mycket efter alla nyheter om Asien-katastrofen. Frågar mycket om jag ska dö, när jag dör, om jag kan lova att springa om det kommer vågor, om de föräldralösa barnen är på barnhem nu...Vi är tack och lov inte drabbade, vänner eller anhöriga, men man påverkas ju ändå och våra barn med dessa svårigheter funderar djupare på något sätt. Det är mycket mammigt och oroligt. Natten till idag skulle hon sova hos morfar men ringde hem mitt i natten och grät efter mamma - otröstligt, min man försökte tala med henne men hon bara skrek "jag vill min mamma". mycket tankar som rörs runt i det där lilla huvudet.

det är så mycket som jag skulle bahöva skriva av mig..men jag får inte ner något - massa spänningar i kroppen inför skolstarten nästa vecka men det ordnar sig, allt ordnar sig på nåt sätt.

kramar från mig


Svar
Inga svar finns