Hjälp....jag är gravid

Hjälp....jag är gravid
Skrivet av	Anonym idag
Hej! Jag har precis fått reda på att jag är gravid. Jag har två barn sen innan varav det minsta, 5 år har autism. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Hela mitt inre är i uppror. Jag vet nämligen inte om jag orkar med ett barn till. Tycker jag har fullt upp med mitt. sen har jag under hösten hittat mitt drömjobb och hur skulle det se ut om jag i höst ska ha barn. Samtidigt vet jag inte om jag skulle klara av att ta bort ett barn. Kan man verkligen leva med sig själv efter det. Just nu känns det som vi börjar få balans i vårt liv och det går ganska bra. Vad skulle ett till barn innebära? Hur stor är risken att jag får ett till barn med autism. Jag vet att ingen av er kan svara på alla dessa frågor och funderingar men jag känner att jag behöver hjälp och stöd just nu. Vad säger ni. Är det nån mer som varit i samma situation? Detta var ju som ni förstår inte planerat...
Svar på tråden: Hjälp....jag är gravid

Man kan leva med sig själv.
Skrivet av Mammuten
Eller jag kan i alla fall trots att jag (i ett annat liv, innan Papputen) t o m genomgått två aborter. Jag vet varför jag gjode det och även om det inte var lätta beslut, är det den typen av saker som man inte kan ångra. Väljer man att avbryta en graviditet är det helt enkelt rätt val. Å andra sidan - väljer man att fullfölja en graviditet så är det helt rätt. Man ångrar inte något av sina barn och kärleken till dem är lika stor oavsett omständigheterna. Drömjobbet är ett mindre viktigt argument - för alla arbetsgivare känner till det enkla faktum att vuxna människor kan bli föräldrar. Hur det ser ut från arbetsgivarens / kollegernas synvinkel är alltså irrelevant. Däremot är det kanske så att du trivs så bra på arbetsplatsen och vill etablera dig där och få känna dig som en vuxen individ - inte bara en (autism-)mamma - och det är viktigt, inte bara för dig utan även för resten av familjen. Dessutom kanske ni inte orkar ta hand om en liten människa till. Att få vardagen att fungera med den familj ni har just nu är tillräckligt komplicerat och ännu mer sömnsvårigheter och krav är inte vad ni har tänkt er just nu. En abort i det läget är något ni gör för era barns skull - de barn som lever med er i dag. De celler som kan bli ett framtida barn har ni inte samma förpliktelser mot som de barn ni älskar och kämpar för i dag. Hur stor riskern för ytterligare ett autistiskt barn är vet ingen. Väljer ni att behålla barnet kommer ni självfallet att orka hur det än blir. På något vis orkar man ju... Och kärleken kommer att finnas och räcka till även för en liten. Så blir ni en trebarnsfamilj är det ett bra beslut på många vis. Och avbryter ni graviditeten av de skäl du framför - att ni har ett liv som äntligen börjar fungera och att ni _just nu_ inte ska bli en större familj så är det ett bra beslut. På kvinnoklinikerna kan de förmedla en samtalskontakt där ni kan få hjälp att reda ut era egna tankar. För det finns inga rätta svar - eller rättare sagt, vilket alternativ ni än väljer, så kommer det att vara det rätta beslutet, eftersom det i så definitiva frågor inte finns utrymme för att ångra sig i efterhand. (Hade jag valt att behålla ett eller båda de embryon som jag bar på när jag var ung hade mitt liv varit helt annorlunda - och trots att jag hade varit fattigare och förmodligen ensamstående med konstig far till barnen hade jag kunnat ha ett bra liv - men ett helt annat. Eftersom Papputen, Fabian och Bella då inte hade funnits hos mig hade jag inte vetat vad jag saknade - men jag är självfallet tacksam över att det var just den mannen och de barnen jag så småningom kom att leva med. Det andra scenariot finns inte till och går därmed inte att se framför mig.) Virrigt. Men det är ett viktigt beslut som måste involvera både hjärta och hjärna. Vad säger din man?

Tack..
Skrivet av Anonym idag
för ditt svar. Min man säger inte så mycket. Han märker på mig att jag är villrådig. Jag tror egentligen att han vill ha barnet fast det säger han inte rätt ut. Han vet hur jag tänker. Vi har pratat mycket om detta. Han är otroligt barnkär och jättebra med våra två barn. Med jobbet så är jag nog inne på din linje att det inte är så viktigt just för själva jobbets skull. Det är bara det att jag mår så bra av att få jobba här och känner mig behövd och viktig i min arbetsroll vilket är första gången för mig. Här är jag nån och det känns otroligt viktigt för både mig och min familj. skulle jag kunna göra abort utan att min man är helt med på det. Det är ju frågan. Även om han stöttar mig så vet jag ju vad han vill innerst inne. ÅÅhh det är så svårt! Jga vill bara gråta.


Vilket beslut
Skrivet av det finns hopp
ni än fattar kommer det att vara ett svårt beslut. Tycker att du fick jättebra svar av mammuten. Men nu kommer jag med måttbandet. Säg att du levt i ca 30 år(cm) De första 18-20 centimetrarna(åren) var din egen barn-ungdomstid. Eftersom jag inte vet åldern på dina barn kan det vara så att du levt de sista 10 åren (cm) som småbarnsförälder och förälder till ett autistiskt barn. antag att ditt måttband är 84 cm.(år) fram till 65 cm har du möjlighet att kliva på arbetslivet, men det är bara 10-15 cm från nu du har möjlighet att bli mamma. Får ni ett friskt barn utan autism eller annan diagnos är det några cm på måttbandet framåt som är kämpiga.Får ni ett autistiskt barn till har ni redan funnit och trampat på de stigar som leder framåt och ni vet var ni kan få hjälp och vilken hjälp ni kan få. Har levt med många barn under 30 år och med många barn med olika diagnoser och handikapp. Ibland har det känts lättare med många "friska" barn omkring mig för då har inte funnits tid att fokusera på de handikappade barnen eller de med diagnos. Dessutom har de "friska" barnen tillfört mycket till de andra som har andra behov. Mina nu vuxna barn känner inte att de kommit i andra hand och de jobbar nu med barn med olika handikapp. Mellan 40-84 centimeter finns många centimetrar att få sova ut på och att få förverkliga drömmar.

Åh!
Skrivet av Tårtans mamma
Det måttbandet gillade jag! Eftersom jag ska göra ett sista försök till syskon till Tårtan och är orolig för hur det ska bli... Ska tänka i centimeter i fortsättningen!

Varmt lycka till!
Skrivet av Mammuten
Man kunde önska att det där med fertiliteten kunde vara lite jämnare fördelat och att storken kunde sikta på de hem som verkligen längtar efter fler barn... Skickar dig lite positiva vibbar från min vänkrets där två bebisar är på gång (en har anlänt redan, den andra beräknas komma om någon vecka) efter väldigt lång bebislängtan. I ena fallet dröjde det över 5 år innan miraklet - i form av ett lyckat IVF - resulterade i en fin liten (hm - vägde fem kilo vid födseln) ny människa.


Tack!
Skrivet av Tårtans mamma
Min man vill att det ska vara hemligt den här gången och då har jag ingen som kan önska mig lycka till. Skönt att man är lite anonym och kan bluddra på om "hemliga" saker :-D Visst skulle det fördelas jämnare... har en syster som genomgått åtta aborter utan att blinka.

ja..
Skrivet av Anonym idag
Jag är inte helt främmande till att skaffa fler barn. det känns bara som om tajmingen är lite fel. Skulle gärna vilja vänta lite tills jag har koll på situationen- fast när har man det egentligen. Ska försöka ringa barnmorskan idag för ett snack. Det är telefontid mella 11-12 och upptaget hela tiden. Behöver prata med ett proffs känns det som. Ska försöka igen nu. Tack för ert stöd!

Precis så
Skrivet av också anonym idag
kände jag det när jag förstod att vi väntade barn igen. Jag trodde inte vi/jag skulle orka mer. Fast det har blivit precis tvärtom. Ännu så länge får jag dock tillägga för föräldraledigheten är inte slut ännu. Hittills har vår "sladdis" bara medfört glädje och samling i familjen. Syskonen älskar nykomlingen över allt annat och vi föräldrar är också förundrade. Garantier om friska barn finns inte och inte heller mot olyckor. Man får det barn man får och det som händer det händer, sådan är i alla fall min inställning. Även om jag också har mina mörka stunder. Om du orkar med ett barn till eller ej kan ingen annan än du avgöra och det beslut du tar är det som känns rätt för dig nu. Så prata du med barnmorskan, din man och gör det du vill. För det är du som lever ditt liv och ingen annan. Lycka till!

Hjälp....jag är gravid

Man kan leva med sig själv.

Tack..

Vilket beslut

Åh!

Varmt lycka till!

Tack!

ja..

Precis så

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information