Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

3 tysta minuter

Skrivet av AmMoE
hade de på fritids i onsdags, precis som övriga Europa. Vi pratade mycket om katastrofen på kvällen, och jag frågade Melker lite hur det hade gått att vara tyst så länge. Han svarade:

"Jag tänkte på alla som är döda, gammelmorfar och tant Ingrid, och så på alla som dött i översvämningen, fast jag känner ju ingen... Men XX:s kusiner var där, och XX vet inte var de är så h*n började gråta. Jag tycker att det är tråkigt att den där stora dumma vågen kom, tycker inte du det mamma?"

Helt plötsligt blev katastrofen verklig för oss, nu när Melker har en kompis som saknar sina kusiner. Känner inte familjen, vet inte vem barnet är, men ändå känns det så nära på ett helt annat sätt nu.

Usch, jag kan inte låta bli att läsa om eländet när jag är på nätet, trots att jag vet att jag borde. Det blir som ett behov, jag vet inte vad jag söker, men jag bara läser och tittar och mår skitdåligt...

Helst av allt skulle jag vilja stänga in mig med min familj i vårt lilla hus och bara njuta för alltid, aldrig utsätta oss för fara eller risker - men då skulle vi ju aldrig kunna göra något annat, inte ens åka till affären...

Tack o lov för det vi har, och tack o lov för att man inte vet vad framtiden har i sitt sköte.
Svar på tråden: 3 tysta minuter

Usch...

Skrivet av  jess
det är verkligen hemskt! I Astrids lilla 1-3 skola finns en flicka som förlorat mamma och lillasyster - det är så hemskt. Det är ju så att det ofta är svårt att se vad man har tills man verkligen förstår hur lätt allt är att förlora. Det är ofta en smärtsam insikt som förändrar livet!!
Kram
 

Ja det är så svårt

Skrivet av  Marie & Johanna
att förstå vad som har hänt och dessutom att vi ej är nära drabbade! Vad vi vet är det inga saknade i vår kommun.

Johanna vill gärna veta mer om katastrofen men samtidigt så förstår hon inte omfattningen...men vem gör det å andra sidan!
 

Artiklar från Familjeliv