Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ang. kejsarsnitt...

Skrivet av Anna
Vill inte skriva någon, något på näsan men vill bara lägga in mina funderingar kring kejsarsnitt. Ni som så gärna vill ha ett snitt fundera på detta ...också;
Jag "födde" min flicka i mars-00,pga tilltäppt navelsträng så fick hon mindre syre under mina värkar. Hon fick då snittas ut till världen. Jag fick se mitt barn 5h senare pga fullbeläggning (östra gbg). När jag såg henne låg hon i kuvös på sidan och tittade misstänksamt på mig.. jag kunde knappt hålla henne pga alla slangar och min egen begränsning då smärtorna var stora. Jag grät hela tiden och tyckte att jag "berövat" mitt barn på "välkomstfesten". Vad skulle hon tro? (detta leder till imånga fall besök till psykologen senare då frågorna kommer).Jag besvärades av smärtorna i många månader och muskulaturen är nästan omöjlig att få upp (tränar 3ggr/v.)då jag inte har fått upp den totala känslan ännu (nervtrådar..). Det tog 5 veckor innan hon tog bröstet.Hon mår jättebra och är urstark. Men jag...ångesten över den ofullbordade födseln,första mötet.Smärtsamma nätter som orsakade en sömnlöshet som jag ännu ej är frisk ifrån.
Detta är min situation, observera det alla ni som läser..Min största önskan är att föda vaginalt för att uppleva mötet och för att ge mitt barn närhet och värme från första början, jag är jätte oförstående över att man inte vill uppleva och få ge detta till sitt barn.
Ibland är det ett medvetet val och för andra omedvetet, men kardemumman är att det är olika för alla att uppleva födseln hur den än går till(och alla är vi var och en bäste man att bstämma hur den ska gå till!). Men kejsarsnitt är enligt min åsikt den som drabbar dig mest sorg och smärta.(både fysiskt och psykiskt), glöm inte bort den alla...

Svar på tråden: Ang. kejsarsnitt...

Varför...

Skrivet av  Snittad mamma
måste det hela tiden dras upp sådana skräckhistorier? Min förlossning slutade i katastrofsnitt och detta är verkligen inget jag önskar ens min värsta fiende. Visst har jag också haft tankar om att jag inte fick träffa mitt barn de första timmarna, men å andra sidan sett så har jag hört från många som fött vaginalt att de varit så borta efter förlossningen att de ändå knappt har registrerat barnet eller ens har velat ha det hos sig. Inga " magiska" ögonblick med andra ord.

Själva snittet har jag inte haft några som helst problem med förutom att det stramade lite i huden de två första dagarna. Jag fick hålla mitt barn i famnen redan efter två timmar och amningen har fungerat perfekt ända sedan dess. Jag vet inte om jag är särskilt lyckligt lottad så att jag har haft det extremt lätt efter förlossningen, men jag tycker ändå inte om att det alltid ska dras upp hemska exempel i denna fråga. Jag skulle gärna vilja ha fler barn men som det ser ut nu så kan jag nog inte tänka mig att försöka föda vaginalt pga rädsla för att det ska bli likadant igen. Rent medicinskt finns dessutom risken för att nästa förlossning skulle kunna sluta på samma sätt för mig och det vill jag absolut inte utsätta varken mig själv eller barnet för. Ett planerat snitt känns därför mycket tryggare.
 

Undrar detsamma!

Skrivet av  Ingrid
Har inte den här sidan börjat "balla ur"? Verkar som många här tror att de flesta snittade gjort ett frivilligt val. De som väljer plan snitt är ju oftast förlossningsrädda och för den typen av diskussion finns en annan snackgrupp (obs, inget ont menat -det är helt klart en orsak till snitt det med!)

Det är klart det finns många nackdelar med snitt, men ibland kan man inte välja bort det.
Vet inte om det jag ville säga gick fram men...
 

Planerade snitt...

Skrivet av  Malin & Alexandra 12/3
...är ju heller inte alltid valda frivilligt! Jag fick ett sådant eftersom Alexandra låg i säte och jag är för smal för en förlossning med sätesbjudning.

Håller således med om att man inte alltid kan välja själv, även om det inte är fråga om akut- eller katastrofsnitt.
 

Därför att..

Skrivet av  Anna
Jag berättar inte som avskräckande exempel..det var en förlossning helt enkelt.Det är inte bara "debatten" här utan allmänt som fick mig att berätta. Inte för att jag vill skrämma någon..en förlossning är väl aldrig i sig ett "teaparty", utan för att alternativen till vaginal förlossning inte är smärtfri. Den innebär lika många upplevelser, men annorlunda sådana.
 

vid ett planerat snitt Anna

Skrivet av  mandelblomman
så får man på ett sätt ofta det där första mötet ändå du pratar om, inte alla vaginala förlossningar har heller alltid en mystund direkt efteråt.
Många som "väljer" ett snitt och får det planerat kan berätta mysiga förlossningsberättelser om hur det var, som jag tycker är jämnförbara med de berättelser från vaginala förlossningar.
Och oftast mår man bättre efter ett planerat snitt än efter ett katastrof då man blir sövd.
Att några drabbas av ångest efter ett akut/katastrof snitt betyder inte att alla gör det, jag själv hade inte en tanke åt det du beskriver efter mitt katastrofsnitt.
Sen finns det dem som får ånngset och mår dåligt efter vaginala förlossningar med.
Våra upplevelser kan vara så olika trots att vi gått igenom samma sak.
 

Att sätta ett barn till världen...

Skrivet av  Miiz & William 991223 & Alexia 010820
innebär alltid en risk för komplikationer, men det är en risk vi tar! Ingen kan garantera att det flyter utan komplikationer hur man än föder!
Man kan lida mycket mer efter en vaginal fôrlossning än vid ett snitt...etc...

Jag blir lite upprörd, min dröm var att föda vaginalt som manga andra men jag kan inte! jag har upplevt bade ett katastrofsnitt och ett planerat snitt.

Vid bada mina snitt har jag haft ett val, bitt bäckene är inte trangt utan bara pa grânsen trangt och barnen ganska stora.... dârför har jag fatt försöka föda vaginalt om jag velat men jag har valt att ta snitt!

Bada mina snitt har varit magiska ögonblick, man har inte ont innan man far samma underbara gava som vid en vaginal förlossning och man har ont efterat! mer eller mindre....
precis som vid en vaginal förlossning är vi alla olika känsliga fôr smärta!

Min mage är inte vältränad, jag har inte total känsel, och jag har ett ärr pa magen! Och 2 underbara barn :)
Att föda med snitt kan vara en underbar upplelevse samtidigt som det kan vara en mardröm precis som vilken annan förlossning....

Det finns bade för och nackdelar med bada glöm inte det!
Huvudsaken är att de kommer ut och mar bra!

Kram

 

Tycker du resonerar..

Skrivet av  Sofia
konstigt! Du ska väll vara glad att det finns snitt? Annars kanske det hade slutat ännu värre med din dotter! Sen måste jag fråga va det pga kejsarsnittet som din dotter låg med alla slangar? Sen kan jag säga att man kan vara minst lika begränsad när man fött vaginalt jag pratar av egen erfarenhet födde min dotter vaginalt och jag hade jätte svårt att sitta och gå det gjorde fruktansvärt ont! Och för att inte tala om att gå på toa och kissa det tog flera dagar!!

Så jag vill bara säga att en vaginal förlossning inte alltid är en dans på rosor!
Och ang att du inte fick din dotter till dig med en gång jätte tråkigt men oftast får man det vad jag hört igälla fall om barnet mår bra!!

Alla snitt slutar ju faktiskt inte som ditt gjorde!
 

Hur länge hade du ont?

Skrivet av  Maria
Jag hade en vaginal skräckförlossning. Långdragen och jobbig på alla sätt och vis. Det blev sugklocka. Den lossnade sex ggr innan han kom ut i vidöppet läge. Sprack upp mycket både invändigt och utvändigt. Många stygn. Min son höll på att stryka med. Han fick bara en 2:a på apgarskalan (av 10 möjliga. Vilket medförde att jag inte vågade knyta an till honom i början (han mår prima nu). Jag fick minnesluckor av chocken. Blev sängliggande p.g.a. smärta i två månader. Fick problem med att hålla mig o.s.v. Nu till min fråga. Hur länge blev du sängliggande efteråt? Vågar jag inte föda med snitt så vågar jag inte föda mer alls. Fast jag längtar så efter barn...
 

Anna tycker igen..

Skrivet av  Anna
Det här blev väldigt uppschaussat! det var inte meningen, men om ni läser vad alla skrivit så tycker vi alla likadant. Föd barn! på ditt sätt...har du bestämt dig för något så är det absolut det bästa för dig och med den inställningen så bli allt jätteBRA!
 

Och tänk...

Skrivet av  HG
Efter min första förlossning var jag så kass att jag överhuvudtaget inte kunde röra mig på ett dygn. Mitt barn låg mycket medtaget i kuvös med andningssvårigheter. Jag fick lyftas över i rullstol och köras till neonatal för att kunna titta på honom.

Blev jag snittad? Nej, men i efterhand önskar jag...

Det finns helt enkelt inga garantier, hur man än gör.
 

Vilken diskusion!

Skrivet av  Linda
Det är väl helt enkelt så att vid en "vanlig" förlossning eller ett planerat snitt så får man ju träffa sitt barn direkt när det kommit ut. Men om en förlossning krånglar och är det tillstöter komplikationer, eller om man får bli katastrofsnittad så är det inte så enkelt! Men dom kan ju inte ta hänsyn till mammans psyke om barnets liv svävar i fara!!!Då får man ju rappa på och göra vad som krävs!
Jag är själv katastrofsnittad, allt gick bra efter många om och men, men jag fick en svår förlossningspsykos efteråt som jag fortfarande kämpar med. Men vad glad jag är att dom fick ut min flicka i tid! Om man tänker så så är det ju "en spott i havet" att man mår dåligt efteråt! Men det är väl så med allt, om allt fungerar bra så tänker man inte på att det varit jobbigt, men om det "strular" till sig så kommer man ihåg allt!
 

Det handlar om att bearbeta sorgekänslor

Skrivet av  Anna K med Flipp
Jag var jätteledsen över att jag inte kunde ta emot min dotter direkt när jag akutsnittades i januari i år men när vi sågs fem timmar efter operationen (vi träffades som hastigast när de plockat ut henne) kröp hon tätt intill mig och var jättemysig. Hennes pappa var jätteglad (fast såklart orolig över mig som inte var med) över att få tillbringa några timmar med sin nyfödda dotter och prata med henne.

Jag har också ont i snittet i bland men det är väl inget pris att betala för ett så underbart barn. Vi har en otroligt tillgiven och mysig liten flicka som är solen och månen i våra liv och när jag ser tillbaka på mitt akutsnitt är jag otroligt tacksam för jag fick en frisk dotter och så fick jag stanna på sjukhuset i fem dagar där vi hade gott om tid att lära oss amning och att lära känna varann. Så jag tror inte alls att det handlar om HUR man föder sitt barn. Sorg kan man drabbas av minst lika mycket under en vaginal förlossning.
 

Det du nämner...

Skrivet av  Camilla
händer vissa men liknande problem kan man också få efter en vaginal förlossning.
Jag har inte så mycket val, risken för mig att föda vaginalt är att jag istället hamnar i en situation med påvberkad bebis, sugklocka, kanske snitt och allt det akuta runt omkring. Då är ett planerat snitt lugnare och tryggare både för mig och bebben.

Amning utan problem och connecting med bebisen kommer inte automatiskt vid vaginal förlossning precis som det automatiskt inte blir krångel vid ett snitt. Risken är att du med den inställningen skulle må ännu sämre om allt inte gick enl dina planer efter en vaginal förlossning.
 

Men...

Skrivet av  Lena
... nu pratar du om ett akut kejsarsnitt och det är klart att man mår dåligt efteråt, eftersom man egentligen ville föda vaginalt. Jag känner igen dina känslor, mådde oxå väldigt dåligt efter mitt urakuta snitt.
Men när det är planerat (av alla möjliga orsaker) får du i alla fall närvara vid förlossningen! Du är där när barnet kommer fram...
Och vad det gäller smärtan och muskulatur efteråt så är det väldigt individuellt. Jag hade väldigt lite smärtor efteråt och även om det tar lite tid innan man fått tillbaka lite av utseendet man hade innan ;) så har det kommit.
Det finns så många anledningar till att man väljer ett planerat snitt och jag är övertygad om att man får alla upplysningar om hur det går till och vad som händer runt omkring.

Är det någon här som valt ett snitt som blivit besviken?