Ny och rädd för förlossningen (långt!)

Ny och rädd för förlossningen (långt!)
Skrivet av	Hanna & William + bf 24/6
Har läst ett tag här nu, och tänkte presentera mig. Jag heter Hanna, är 23 och väntar mitt andra barn. När jag väntade min son (som nu är 2 år) så var jag orolig och rädd inför förlossningen, men hoppades väl ändå på något sätt att det skulle ordna sig, eller att jag på något underligt vis skulle slippa undan. Jag mådde väldigt bra rent fysiskt under graviditeten, och det gör jag den här gången också. Jag trodde därför att även förlossningen skulle bli enkel och gå bra. Och bra, det kanske det gick, det beror på hur man definierar "bra". För mig var det inte alls bra. Det blev 45 timmars värkar, enorma minnesluckor och total känsla av förnedring och hjälplöshet. På papperet en helt normal förlossning, om än något utdragen och jobbig. När sonen väl kom ut så vägde han 4780 g och var 55 cm lång, ville inte andas själv och de fick springa iväg med honom. Han repade sig dock snabbt. Jag orkade inte ens tänka på förlossningen under flera månader efteråt. Alla lätta 6-timmarsförlossningar kändes som ett hån! Den här gången är jag ännu räddare. Har varit i kontakt med Aurora flera gånger och varit på samtal, ska även dit i eftermiddag. Jag har 4 veckor kvar till bf och jag VILL inte! Har hela tiden funderat på om snitt är en bättre utväg, men inte vågat säga något eftersom man inte "får" vilja ha snitt. Jag är rädd att vara besvärlig, rädd att bli fnyst åt, rädd att bli utskrattad eller inte tagen på allvar. Men de senaste veckorna och framförallt dagarna, så har jag mer och mer vågat tänka tanken att jag kanske inte MÅSTE föda vaginalt. Jag kanske KAN få ett snitt. Och bara det har gett mig någon slags sinnesfrid, en ro som jag inte hade innan. Jag känner också att inga alternativ är bra. Men kanske kan ett snitt vara lösningen på en stor del av min rädsla, jag vet inte. Jag känner mig så oerhört hjälplös inför sjukvården och läkarkåren, vet inte om jag klarar att stå på mig eftersom jag väldigt lätt viker undan och lider i tysthet. Men jag ska försöka ta upp mina tankar med min Aurora-BM idag, och hoppas att hon kan hjälpa mig att få någon slags ordning i alla funderingar. Hoppas att jag är välkommen här! Kram Hanna
Svar på tråden: Ny och rädd för förlossningen (långt!)

stå på dig!!
Skrivet av Filippa & Novalie 1/8-02+ v34 (bf 9/7)
ingen kan håna dig för att vilja ha snitt, du har ju goda skäl! försöka kan du alltid göra även fast de är besvärliga med att bevilja, men vet inte om det är lite sent att söka nu kanske? nej, testa det tycker jag!! lycka till, mvh

Klart du är välkommen!
Skrivet av Anna med Maja, snitt 12/6 (-15 dgr)
Klart du är välkommen hit Hanna! Det är här flera av oss junimammor håller till som du vet. ler Nu börjar klockan närma sig 15 så jag gör mig beredd att hålla tummarna som jag lovat! Innan du bestämmer dig för en kejsarnsittförlossning så ta reda på från bm idag vad det innebär. Sedan är det lättare för dig att veta vilka frågor du ska ställa här. Det värsta jag tror du kan gära är att få ett snitt beviljat och planerat och sedan inte tänka så mycket mer på det än "vad skönt att jag slipper föda vaginalt". Då är risken stor att du blir besviken tror jag. Det finns fördelar och nackdelar med båda förlossningssätten och som jag sagt tidigare så är det viktigt att ha kunskapen för att kunna fatta ett välgrundat beslut som man sedan känner är det bästa för en. Och du, man får visst vilja att ha en planerad kejsarsnittförlossning! Det finns många som av olika skäl vill föda så och för de allra flesta är det pga tidigare upplevelser. Man måste inte ha ett utlåtande från läkare som säger att man absolut inte kan eller får föda vaginalt. För egen del avundas jag er som har en möjlighet att välja, det har tyvärr inte jag egentligen och det känns lite surt. Lycka till i eftermiddag och hör av dig när du är tillbaka!


Hej Hanna
Skrivet av Therese med Hugo 0303 o Sigrid 0101
Jag förstår vad du menar när du säger att lätta förlossningar känns som ett hån...jag kunde inte glädjas med någon det hade gått bra för jättelänge efter min första förlossning som slutade i akutsnitt. Mådde urkass. Därför ville jag ha ett planerat snitt denna gången, ville inte riskera att hamna i samma situation en gång till... Jag var jättenervös innan operationen o lite rädd för vad som skulle kunna hända o mån om att denna gången skulle bli en bra upplevelse. Det var en helt fantastisk upplevelse o jag kan känna avund för er som har ert snitt framför er...kort sagt, föda med snitt gör jag gärna fler gånger (fast det ska jag inte....). Det läkte fort o nu, efter 10 veckor, känner jag inte av det alls o har inte gjort det på flera veckor. Tjata o slåss för ett snitt om du känner att det skulle hjälpa dig att må bättre mentalt. För mig var det en kanonupplevelse. Jag menar inte att det var helt lätt o smärtfritt men i jämförelse med vaginal förlossning som inte "gick bra" o slutade i akutsnitt så var det en helt otrolig upplevelse som jag absolut inte vill vara utan. Lycka till!

Du ska bestamma!
Skrivet av Almendra
Jag tycker att du ska sta pa dig och om du vill ha snitt sa ar det inget att skammas for! Det ar din rattighet. Jag kanner igen mig i din berattelse, hade jobbiga forvarkar i fyra dagar och akte ut och in pa BB. Jag bad flera ganger om att de skulle satta igang varkarbetet, men nej, det gor man helst inte blev svaret varje gang. Nar varkarbetet val kom igang sa hande inget och efter 7-8 timmar av varkar blev det akut snitt. Forklaringen jag fick var att livmodern var uttrottad efter det langa utdragna forverkarna... Om de satt igang mig nar jag ville istallet for att skicka hem oss gang pa gang sa hade det kanske funkat att foda vaginalt. Om jag skaffar fler barn sa ska jag verkligen sta pa mig mer och krava att fa bestamma sjalv over min forlossning, vet inte annu om jag vill forsoka vaginalt igen (om det ens ar mojligt)eller gora ett planerat snitt...men det ska vara mitt beslut och ingen annans! Jag tycker att det funkade bra med snitt ocksa, jag var vaken och kunde se min son pa en gang nar han kom ut och inte var det sa smartsamt efterat heller. Manga kvinnor som fott vaginalt sag mer lidande ut nar de lunkade runt pa BB. Men det hade varit annu battre om det varit planerat och vi hade kommit utvilade till sjukhuset. Lycka till!

Ny och rädd för förlossningen (långt!)

stå på dig!!

Klart du är välkommen!

Hej Hanna

Du ska bestamma!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information