Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Råd o tips...

Skrivet av Nicki bf. 28/3-05 *på besök*
Hej allihopa.
Är helt ny här. Håller till i ankomst april- 05 annars.
Ska ha barn i mars bästa år och vi diskuterar ev. kejsarsnitt.
Detta pga jobbig förlossning med första barnet.
Det är lång tid kvar men min barnmorska ville att jag skulle fundera över om jag verkligen vill ha det och i så fall ordnar hon det.
Som jag förstått det brukar det vara svårt att få beviljat snitt och när jag nu blir lovad vill jag överväga noga.
Finns det nån härinne som har lust att berätta lite om sitt snitt? För- och nackdelar?
Kanske finns det nån som har fött både med snitt o vaginalt och kan berätta vad de tyckte? Skillnader? Väga sätten emot varann?

Hoppas på tips och råd nu...
Kram Nicki
Svar på tråden: Råd o tips...

Har bara positiva erfarenheter

Skrivet av  Sophie med Lucas 030317
av snitt. Har dock aldrig fött vaginalt. Gjorde planerat snitt pga sätesbjudning i mars 2003. Har skrivit massor om mitt snitt på den här sidan och du får gärna söka på "Lucas" så hittar du vad jag har skrivit. Har också en detaljerad födelseberättelse på Lucas hemsida www.babyfriends.nu/lucasweare. Jag svarar gärna på frågor om du har några.
 

Åh...

Skrivet av  Nicki bf. 28/3-05 *på besök*
Var in på hans sida o läste.. såå mysigt. Lät bara positivt ju.
En liten fråga. Hur länge innan beräknad förlossning snittade dem?
Kände du nåt när de "jobbade" med att få ut honom?
Sen så klart efteråt, hade du mycket ont och hur gick läkprocessen? Klarade du av att tex lyfta honom och andra vardagliga saker?

Tusen tack för hjälpen.
Kram
 

Hej!

Skrivet av  Sophie med Lucas 030317
Kul att du läste min berättelse och att den fick dig att må bra! Enligt mig så skulle Lucas komma den 31 mars, enligt UL den 23. Läkaren sa att de oftast snittar 10 dagar före BF, och eftersom det var 8 dagar mellan mina beräkningar och UL så la han snittet någonstans i mitten, alltså den 17:e. Jag tror 7-10 dagar innan BF är det vanligaste. Jag kände ingenting när de skar, men det kändes (som någon beskrev härinne) som de "diskade inuti mig" när han drogs ut. Inte alls obehagligt eller smärtsamt, men man kände att de drog. Jag hade inget ont efteråt. Visst kändes det att något hade hänt i magen och träningsvärk är nog det bästa ordet att beskriva hur det kändes. Det drog lite och när man vände sig på mage så kändes det ömt i ett par veckor. Men ont hade jag aldrig, och det ska tilläggas att jag har låg smärtgräns och gnäller ofta vid huvudvärk, mensvärk etc. Det som jag tror är superviktigt är att man tar värktabletter såsom man blir ordinerad av personalen. De ser till att du tar innan smärtan kommer (så var det för mig iallafall). Jag fick en morfinspruta när jag kom upp på BB, sen tog jag Dikofenak och Panodil i 4 dagar och bara Panodil i ett par dagar till (man drar ner successivt under tiden). Hade kanske kunnat sluta tidigare, men ville inte chansa (det är onödigt att ha ont om man inte behöver, anser jag). Kroppen kändes lite mör och det drog lite i såret när jag överansträngde mig, men ont det kan jag absolut inte påstå att jag hade någon gång. Läkprocessen gick utmärkt och jag fick inga infektioner eller liknande. Idag är ärret ett rött streck som har bleknat på kanterna och som är på väg att blekna i mitten också. I Malmö är det så att pappan måste åka hem på kvällen(trots att jag hade enkelrum!!) så jag var tvungen att ta hand om Lucas själv redan första natten. Detta var inga problem alls tyckte jag. Jag kunde bära honom (blir ju inga stora lyft med tanke på att bebisen ligger i sängen med dig iallafall), amma utan problem (lägg en kudde mot såret om det gör ont när bebisen ligger och ammar) och sköta honom helt själv från första början. Hade heller inga problem med att stiga ur sängen (hade en kant på sängsidan som jag var tvungen att stiga över varje gång!), skatta, nysa eller annat. BM kollar alltid snittade kvinnor lite extra så de kommer in rätt ofta, då kan man alltid passa på att be om hjälp vid behov. Du kan ju alltid också ringa på klockan om det är något. Jag undvek dammsugning och andra tunga saker de första veckorna (synd!!), men vardagliga saker såsom att sköta Lucas, plocka undan, duka, laga lättare middagar och annat var inga problem. Har du några mer frågor svarar jag gärna. Stort lycka till!
 

första natten...

Skrivet av  Angeliqua m. Hanna -02 & Theo -04
ringde jag efter nattpersonalen när blöja måste bytas på bebisen.
Sängen var hög, jag är kort...ville inte plåga mig i onödan, räckte med alla de gånger man var tvungen att springa på toaletten.
 

Mitt råd

Skrivet av  HannaW
är att du bokar upp dig för snittet. Eftersom det är enklare att avboka ett snitt än att få till det senare. Så att du får längre betänketid/ändra dig:-)

Jag fick första barnet vaginalt, kort/lätt förlossning förutom krystningen och omfattande bristningar (bl a total sfinkterruptur) och lång läkningsprocess. Fick med andra barnet välja förlossningssätt och valde snitt (rekommenderades!).
(Oh, vilka kval!!!!! Ville ju ha revanch på förra gången men ville inte råka ut för samma sak (eller värre) en gång till)
Snittet planerades till en vecka före bf, men han (bebben) valde att komma dagen innan. Fick någon morfinspruta efter snittet och som Sophie m Lucas diklofenak + alvedon. Tog alvedon till 5 dagar efter snittet och mådde prima! Hade inte ont, men man är troligen lite försiktig och skraj för att såret ska gå upp, eftersom man vet att de skurit upp magen:-)
Jag ångrar inte snittet på något sätt! Men, som sagt, boka dig för snittet så kan du alltid ändra dig senare och slippa ha ågren över det resten av graviditeten. (Det tyckte jag var det värsta: att inte veta hur det skulle bli förrän i v 26!)
 

Tusen tack...

Skrivet av  Nicki bf. 28/3-05 *på besök*
För alla råd...
Lutar mer och mer åt snitt faktiskt.
Tack så mycket...
Kommer in här igen längre fram.

Kram Nicki
 

Artiklar från Familjeliv