Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Någon mer som känner sig besviken?

Skrivet av Snart tvåbarnsmor
Jag är så besviken att det blir kejsarsnitt. Varför kunde jag inte få föda normalt en gång till? Jag ville ju ta revanch från förra förlossningen. Den här gången skulle jag få krysta i min egen takt osv osv. ( slutade med sfinkter reptur förra gången )
Mne jag vågar inte säga nej till det rekommenderade snittet. Vill inte bli analinkontinent.......
Så nu blir det som det blir och jag sörjer det faktiskt.
Alla andra verkar så glada för sina snitt.
Men jag är bara så himla orolig, rädd för smärtan efteråt osv. Ville ju så gärna föda vaginalt.


Tack för att jag fick skriva av mig lite.
Svar på tråden: Någon mer som känner sig besviken?

Besviken.

Skrivet av  Susanna med Tova 13/8-03 + bf 31/10-04
Jag brukar tänka att det bara finns två positiva saker med min förlossning (igångsättning som slutade i snitt) och det är att Tova föddes och att läkaren gjorde ett kanonjobb med att sy ihop mig.

Känner nu att vaginalförlosnsing är ett "måste" för att jag inet ska bli helt knäckt.
 

Inte besviken, men heller inte glad

Skrivet av  Nissa, Rebecka dec02 + snitt 28/9
Hade jag kunnat föda vaginalt igen, hade jag föredragit det, men risken att bli analinkontinent gör att jag mycket hellre tar riskerna med snitt.
Jag tyckte det var helt OK att föda vaginalt, även om det inte var någon "fantastisk" upplevelse heller. Det var som sagt... okej!

De kan inte tvinga dig att föda med snitt, men om läkarna rekommenderar det så gör de knappast det utan anledning.
 

Precis mina tankar

Skrivet av  HannaW
under andra graviditeten!!! Väldigt "pushande" bm resulterade i total sfinkterruptur och därmed rekommenderat snitt för andra förlossningen (kanske inte helt hennes fel, men vad vet jag...)
Jag har nu gjort snittet (5 månader sedan) och det gick över förväntan! När jag väl bestämt mig för snitt (motarbetad från vänninor bl a) så gav jag mig sjuttsingen på att må 100 gånger bättre efter snittet än vad jag gjorde efter första förlossningen. Och, det gjorde jag:-)
Så jag hoppas att du kan förlika dig med att det blir snitt och vända det till något positivt. För med en positiv inställning kan man komma långt!
Jag hoppas och tror att allt kommer att gå jättebra för dig, och känslan av att vilja ta revanch från förra gången går över med en positiv upplevelse av en ny förlossning.
 

Hejsan!

Skrivet av  ...
När jag födde mitt första barn 94 så låg jag 81 timmar....
Tillslut så tröck en bm på magen och läk drog i sugklockan och den lossnade 3 ggr....kan fortfarande höra det där ljudet, när den lossnade...!

När jag blev gravid igen så var jag så orolig för en långdragen förlossning, tog upp detta med bm men hon sa högt och glatt att nästa gång går det lättare, att det inte var någon fara!!

Men vår fina lilla flicka dog i v 19 i psd

Jag blev snabbt gravid igen och det var dax att åka till bb April 02

Efter 10 timmar så mådde inte vår pojke inte alls bra, vi höll på att förlora honom med, det blev katastrof snitt.

Efteråt så sa läk att jag aldrig skulle ha försökt att föda normalt, skaffar jag ett barn till så blir det snitt, jag är för trång!

Visst kände jag mig snuvad på att föda normalt, men vad gör det, min pojke lever och mår bra och det är huvudsaken.

Jag tycker du skall lyssna på vad din läk säger, att tycker dom att det är bäst med snitt så skulle jag inte tveka en sekund!

lycka till
 

Nej!

Skrivet av  stina bf i höst
Jag är så tacksam om jag får ett levande friskt barn att jag inte bryr mig om hur den lille kommer ut! Mitt andra barn dog i magen i grav.vecka 38 av oförklarlig anledning. I min värld existerar inte sånt som besvikelse över om det blir eller inte blir vaginalt! Det handlar om en liten stund av framtiden tillsammans med barnet, en liten liten stund då man inte är "närvarande", spelar det roll? Egentligen?

Försök tänk på vad som är bäst för barnet och dig istället!!! Fundera över varför du känner besvikelse... finns det nån slags tryck på att man är misslyckad om man måste snittas? Är man mindre duktig då? Är det vi kvinnor som belastar varann med nån slags duktighetsstämpel?! Eller vad?

Stort lycka till!
 

jooo...

Skrivet av  Snart tvåbarnsmor
...jag försöker verkligen fokusera på att jag faktiskt får ett fint litet barn, då känns det bättre. Det är ju viktigast.
Längtar så ooootroligt efter lillen.
Det är nog lite som du säger att det finns en duktighetsstämpel. Har såna känslor som att jag inte föder "på riktigt"
Usch det är ju helt fel, får putta bort dom tankarna.
 

Kramar...

Skrivet av  Räkan
Vill inte på ngt sätt förminska din sorg över att inte få föda vaginalt. Och vet inte om jag kan muntra upp dig men tänker i alla fall försöka. Det är ju olika för alla, men mycket om det där med smärtan efter snitt är skrämselpropaganda. Visst är man inte så rörlig efter ett snitt men det är ju inte som värkar, ont så man vill dö, typ. Jag tyckte eftervärkarna efter min vaginala förlossning var tusen gånger värre än smärtorna efter mitt snitt. Det var mer stelt typ om du förstår hur jag menar. Finfina grejer i de där sprutorna man får!:-) Du ska inte vara rädd för att be om ngt om du har ont!Däremot så tyckte jag att själva operationen var väldigt tuff! Var förvånad över att det faktiskt kändes som att jag födde barn! Man FÖDER faktiskt med snitt, man blir inte bara "snittad". Så det så! För övrigt har jag aldrig hört talas om någon som fått medalj efter en vag. förlossning.;-) Jag fick snitt eftersom jag var så rädd för smärtan efter en tidigare tråkig upplevelse så om JAG tyckte att just den biten var peace of cake så kommer du säkert ta det galant. Och det går faktiskt ofta snabbare än man kan tro att återhämta sig! Hoppas att du kommer att acceptera det här så småningom så att du kan se fram emot din förlossning!
 

Mindre besviken andra gången..

Skrivet av  Lisbeth, två snitt..
jämfört med första, jag önskade att det hade gått att föda vaginalt andra gången, (akut snitt första gången pga min tös kom ej ut trots sugklocka och tryck).. Andra gången gick inte heller men jag kom fortare över det... Tänker som så att huvudsaken är att mina barn kommit ut utan skador, är friska och mår bra.. Visst önskar jag fortfarande att jag kunnat föda vaginalt åtminstone en gång, men jag har förliknat mig med mitt öde..
 

Tack alla...

Skrivet av  Snart tvåbarnsmor
...ni som svarat! Ni är så snälla, det känns faktiskt lite bättre nu. Har verkligen fått jobba med mina känslor. Suttit på kvällarna och gråtit ut hos min man. Om ett par dagar sker snittet, och då är jag nog redo hoppas jag.
Längtar iallafall väääääldigt mycket efter vår lilla bebis!