Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Akutsnittad i september

Skrivet av Charlotte
Jag blev akut snittad pga värksvaghet efter 19 timmars värkar varav jag hade krystat i två. Inte ens sugklocka hjälpte och då drog de ändå sex gånger (vilket jag inte hade en aning om, min lilla bebis hade ett stort blodigt sår efter detta!) Efter snittet känns det som om jag har "fuskat" och jag tycker att det är jätte jobbigt att lyssna på andra mammor som har SSSSSSå ont i sina två stygn. Jag har absolut ingen att dela denna upplevelse med förutom min man och det känns inte riktigt som om han förstår. Så om det är någon där ute som vill maila så är adressen: [email protected]
Jag är även enormt rädd för att bli gravid igen, vad gör man?????????????
Svar på tråden: Akutsnittad i september

Hej

Skrivet av  AN
Visst känner man sig snuvad på sin förlossning, man hade ju faktiskt "planerat" den i nio mån! Jag valde snitt pga sätesläge men det upptäcktes i v38 så jag kände mig väldigt lurad. Men när hon väl var ute så insåg jag ju att det viktigaste var att jag fått en fin dotter, inte hur hon kom ut. Men jag förstår vad du känner...jag brukar svara att har man inte ont på det ställe så har man ont någon annan stans för jag tycker inte att ett snitt är helt smärtfritt efteråt.
Behöver du prata med någon kan du vända dig till mvc eller få tag på någon via bvc...du ska absolut inte känna att du fuskat!!! Det blev ju faktiskt snitt av en viss anledning.
 

Tack

Skrivet av  Charlotte
Jag tog kontakt med mvc och ska nu få prata om förlossningen med en psykolog.
Tack för tipset!
 

Fusk?

Skrivet av  Billy
Nitton timmars kämpa är väl knappast att betrakta som fusk? Puh! Själv är jag katastrofsnittat i vecka 32 1997, men har faktiskt aldrig kännt mig snuvad på förlossningen. Kanske för att jag aldrig hann uppleva något alternativ. Däremot kan jag förstå att man gör det och jag känner flera som delar den känslan med dig.

Det viktigaste är att du och barnet finner varandra snabbt ändå. Det tycker jag att jag missade med ett barn i kuvös och senare på vårdavdelning, så det vill jag aldrig mer vara med om. Därför vill jag inte ha fler barn.

Det finns en bra bok skriven av Malin Alfvén och en till jag inte minns namnet på. Den heter "Kejsarsnittsboken". Bra läsning för både dig och din man.
 

Tack..

Skrivet av  Charlotte
för stödet!
Jobbigt att din bebis fick ligga i kuvös. Det slapp jag ivarje fall, sedan att jag inte minns första gången jag såg honom är en annan sak. Han fick vara hos mig efter tre timmar.
Hur tänker du när du inte vill ha fler barn?
På något sätt vill jag klara av att föda och dessutom vill jag att han ska ha syskon. Det är en sak om du redan innan valt att bara skaffa ett barn,men om du avstår från det pga förlossningen så tycker jag att det är synd. Jag vill ha fler trots att jag är livrädd, eller kanske just därför. Själv är jag enda barnet och det bidrar nog till attjag vill ha en större familj.
Kramar!
 

Därför inte fler barn

Skrivet av  Billy
Hej,

Det finns flera skäl till att jag inte vill ha fler barn:

1. Jag vill aldrig mer tvingas lämna mitt barn på sjukhus.
2. Min man knöt aldrig riktigt an och har fortfarande svårt att inse allvaret och ansvaret. Kanske hade det blivit så i vilket fall som helst, men ändå. Jag är besviken på förlossnings- och mödravården som inte erbjöd någon hjälp.
 

hej charlotte

Skrivet av  lena
det känns kanske inte så nu, men det kommer att gå över... det tar tid och låt det göra det.
jag belv urakut kejsarsnittad juni 99 efter värkarbete på 26 timmar och det är först nu som det kännns bra! länge efteråt kände jag mej misslyckad och grät så fort jag såg en vanlig förlossning. för det hade jag oxå velat! i nio månader går man omkring och våndas inför detta ögonblick och undrar hur det kommer att gå. när sen tiden äntligen är inne är man så laddad!
visst blir man besviken och det fullkomligt normalt.
jag var oxå rädd flör att bli gravid igen och sa ALDRIG. men nu ett och ett halvt år senare så: "hmmm...?" ;-) det finns lösningar och personal att prata med och du kommer att vilja och rädslan ger med sej, om inte helt så en stor del av den!
det blir bättre charlotte, jag lovar...
kram på dej
 

Här är det tvärtom

Skrivet av  
efter en jättejobbig förlossning med mycket smärta i de få stygnen som gjorde att det inte gick att gå på toaletten på en månad har jag blivit snittad med mina två andra barn. Måste säga att för mej är det så jobbigt att ingen kan förstå att en tillsynes vanlig förlossning var så hemsk och alla tycker att jag ska vara glad över den. Jag förstår din känsla, jag har precis samma fast åt det omvända hållet.
 

Artiklar från Familjeliv