Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vet inte om det är rätt ställe, men

Skrivet av Vågar vi?
provar ändå här. När vårt senaste barn föddes med snitt sa läkaren att livmodern var mycket tunn, men avrådde inte helt från fler barn, men ville ha täta ulkoller om vi blev gravida igen och hon ville då att jag om jag fick ont osv i magen tog kontakt och att livmodern inte skulle tåla något värkarbete. Nu till min undran, läkare två vid snittet sade att det dr nummer 1 sett var en blodåder och ej min livmodervägg och att har man sytt igen så är ju hålet inte kvar och jämförde med att laga strumpor. Vem ska man lita på? Den första läkaren ville enligt jourtnalant förlägga snittet tidigt i så fall, hur tidigt? Har någon erfarenheter? Vi funderar fram och tillbaka,längtan finns, men ingen av mina graviditeter och förlossningar har varit komplikationsfria och tänk om något händer trots täta koller. Sist vi talade med dr var vid efterkontrollen för många månader sedan och givetvis borde svaret på vår barnlängtan bero på vad dr säger, funderar på att ta ett samtal med henne och be henne förklara igen samt tala om kollegans olika uppfattning. Tänkte dock bara testa här om någon hade synpunkter och erfarenheter. Just nu går det upp och ner, ibland tänker jag jo visst och andra dar: varför ska jag utsätta mig för oron? Jättesvårt att råda jag vet ,men vad säger ni?
Svar på tråden: Vet inte om det är rätt ställe, men

fråga

Skrivet av  Fundersam
Hej,
jag har tyvärr inget svar på din fundering, däremot några frågor som jag vore jättetacksam om du vill svara på.

Att din livmoder anses vara tunn - beror det på tidigare snitt? Har du snittats flera gånger?

Orsaken till min fråga är att ev ska snittas (första barnet) bla pga förlossningsskräck. jag oroar mig väldigt mkt för att ärret på livmodern skulle göra att det kan bli problem med framtida graviditeter om inte livmodern då inte är så stark som behövs.

Jättetacksam för kommentarer.
Kram o lycka till!
 

Svarar lite..

Skrivet av  Pilla 4 snitt
.. jag har fått graviditetsstopp pga förtunnad livmodervägg. Jag har gjort fyra snitt. Att livmoderväggen är förtunnad är snittrrelaterat. Är det ditt första snitt behöver du inte oroa dig för att livmodern skall brista. Däremot är ju jag gärna den som ber folk att tänka efter ett varv extra innan de beslutar sig för att bli snittade. Inte pga smärtan i snittärret eller infektionsrisk osv (jag du har nog hört hela registret :/) utan just pga att man kan bli barnbegränsad om man har otur. De flesta kan få så många barn de önskar, men i vårt fall blev det en oplanerad och allt för tidig tvärnit som stundom känns tung. Vi hade gärna velat ha möjligheten att skaffa ett barn till, samtidigt som jag är lycklig över att jag kunnat få så många barn ändå. Så mitt råd är förståss att försöka bearbeta din rädsla med alla medel och försöka undvika snitt. Men jag är inte förlossningsrädd så det är ju svårt att sätta sig in i din situation. (Däremot är jag ironiskt nog ganska snitträdd, men det är en annan historia. ;O))
 

Snitt nr 3

Skrivet av  stina
gäller för mig om två veckor. Eftersom jag hade läst så mycket härinne om tunn livmoder, så¨tog jag upp min oro, i början av graviditeten, med några olika läkare. Alla har då sagt att det är ovanligt med tunn livmoder efter snitt, alla har också sagt att det i så fall är under värkarbete (sammandragningar) som det finns risk att ev tunn livmoder brister, inte när man på nytt snittar. På specialistmvc, när jag ändå var där på flödeskoll, tittade överläkaren via ul på min livmoder och han sa att väggen såg tjock ut och att jag inte skulle alls fundera över sånt eftersom jag ju ska bli snittad. Det blir som sagt mitt 3:e snitt, för jag har trångt bäcken.

Jag tycker du ska få ett förhandsbesked/löfte om att bli snittad på nytt, så behöver du inte oroa dig. Och inhämta fakta från flera läkare är också bra, och höra vad som skulle ske om väggen nu är tunn.Du kommer säkert att få höra mammor härinne som livmodern spruckit för, men det är alltså inte nåt som hör till vanligheterna. Tycker det skulle vara oerhört synd om du inte vågar bli med barn igen pga den rädslan...

Lycka till!
 

Det är riktigt

Skrivet av  Vågar vi?
att min livmoder inte tål värkarbete alls enligt dr, men hon är även sade hon orolig att babyns växande i storlek kan få den att spricka, elasticiteten är ju inte den bästa eftersom jag är snittad alla gånger hittills.Att den är tunn har hon redan konstaterat vid snittet sist. Det är därför hon sagt täta ul koller från tredje månaden ungefär för att se hur långt vi kan gå utan risker. Hon sade sig ha använt sig av tekniken på någon annan och kunnat göra snittet med viss marginal. Enligt journalanteckningar så blir det ett snitt till och det skulle förläggas tidigt. Vad som menas med tidigt vet jag inte, så snitt blir det i alla fall. Det känns tryggt med koller och jag har förtroende för dr(vad hennes kollega menade med sitt strumplagningsprat ska jag fråga henne). Våra barn ligger nämligen inte åt det mindre hållet vare sig längd eller viktmässigt så om livmodern är mindre elastisk så blir det bra med koller. Ville bara förtydliga mig lite.
Lycka till med ditt snitt!
 

Ja, den som kunde råda...

Skrivet av  Pilla 4 snitt
Jag har fått stopp nu efter fyra snitt, och det är rätt tungt att bära. Förståss är jag glad åt alla mina många barn, men jag har så svårt att idag acceptera att det är min sista. Min läkare sa att hon inte rekomenderar en till graviditet med min livmoder, men det är ju vårt beslut. Samtidigt har jag hört om kvinnor som haft en livmoder som är mycket tunnare än min och som fått klartecken. (Det är ju förvisso inte bara tjockleken som spelar in, utan också hur stort område, hur mycket blodkärl, hur mycket sammanväxningar osv.) Jag tycker att du gör helt rätt i att tala med läkarna flera gånger. Sedan måste du själv ta beslutet. Jag vet faktskt inte vad jag själv skulle göra om en läkare kom till mig och sa att det var helt ok. Jag förstår precis dina funderingar. Risker finns ju överallt, men man vill ju inte utsätta sig och familjen för någon i onödan. Något jag funderade mycket över efter förlossningen med mitt andra barn för att våga bli gravid igen (Höll på att stryka med efter den förlossningen pga andra saker), var att hela livet är en risk. Det är farligt att leva, men kan ju dö. (Galjhumor??) Jag vågade bli gravid igen, och jag vågar köra bil och annat farligt. Men jag beräknar alltid riskerna i de val jag gör. Säger expertisen att något är ok bestämmer jag mig för att våga lite på det. Men jag kollar alltid upp det med flera.

*S* Oj, vad snurrigt det blev. Och inget vidare svar alls. Ville bara skriva av mig lite och berätta att du inte är ensam om dina funderingar. Jag har tänkt att konsultera läkare för att få ett andra utlåtande, men på något sätt drar jag mig för det. Jag är rädd både att få höra att det inte är ok, och att få höra att det är ok att bli gravid igen. För vad skulle jag göra då? Skulle jag våga?
 

Tack för svar allihopa!

Skrivet av  Vågar vi?
har fortsatt och fundera fram och tillbaka och bestämt att börja med att beställa en tid för samtal med dr på specmvc. Jag blir bara förvirrad då de säger olika saker, men den första läkaren som känner mig bäst lovade kolla mig tills jag blev less på henne. Det känns bäst att kolla med källan till uttalandet, någon annan kan ju inte förklara vad hon menade. Hos mig finns också känslan av att OM något händer så kommer jag att klandra mig själv, du visste ju om spelreglerna och satsade ändå. Fast visst är det som ni skriver, jag kan bli överkörd i morgon allt involverar risker. Vi har haft ett sent missfall mellan två av barnen och det var inte beroende på tunn livmoder, så visst vet jag att saker kan gå snett ändå, men vi längtar i alla fall. Knäppt är också att jag fruktar omgivningens reaktioner: Ska ni verkligen ha fler, ni har ju tre redan och kom du inte i håg hur det blev sist? BVC tanten undrade med mig om nr tre här var planerad, vad säger hon om nr fyra? Nej vad jag surrar, måste samla tankarna bättre och återkomma. Det känns i alla fall som att jag måste börja hos källan(dr) och fortsätta därifrån för det kan ju gå bra också, men jag måste kunna leva med beslutet. Jag tänker vidare.Tack för att ni hjälpte mig med lite synpunkter att funderamera på.
 

Artiklar från Familjeliv