Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Till "Vågar vi?"! (låååångt)

Skrivet av Jessica
Hej!

Jag är ofta här och läser, dock skriver jag sällan. Men jag vill ändå svara på ditt inlägg, jag känner igen mig så väl i det!

Jag har blivit snittad tre ggr. Första gången jan. 2000, andra gången jan. 2001 och tredje gången jan. 2003.
Vid mitt andra snitt konstaterades att min urinblåsa vuxit fast i livmodern och att den var tunn som ett fönster (livmodern alltså...*L*). Jag hade legat med värkar i 17 timmar innan jag snittades.
Det ska också tilläggas att jag blev gravid den gången 2 och en halv månad efter mitt första snitt, det har säkert också stor betydelse gällande uterus ruptur.
Efter mitt andra snitt sydde läkarna jättemycket i min mage. Jag hade både varit på väg att spricka på längden och tvären, men trots det sa läkarna att en framtida grav. inte skulle vara ngt hinder. Dock skulle jag vänta minst 6 månader innan jag blev gravid igen.
1 år och fyra månader efter snittet blev jag gravid igen och vid det snittet sa läkaren att min livmoder inte var extremt tunn, man kunde med lätthet förlösa barnet och sammanväxningarna var inte så mycket som vid det andra snittet.
Jag har fått grönt ljus för ännu en grav!

MEN...jag vågar inte! Vårt första barn dog av ett medfött hjärtfel, vårt andra barn höll vi på att förlora pga min uterus ruptur (jag hade troligtvis också dött då eftersom det inte fanns några som helst tecken på att min livmoder höll på att brista både på längden och tvären). Jag vågar inte utsätta mig och min familj för detta!
Nu har jag ju två små barn som behöver mig och är beroende av mig, och jag vågar inte leka med ödet ännu en gång.
Men det går inte en dag utan att jag längtar och saknar och VILL! Jag vill så gärna ha ett barn till!!

Precis som du säger så är risken störst för uterus ruptur om du går in i värkarbete, men förvärkar och sammandragningar kan också ställa till det!
Nu kommer du ju att bli undersökt med jämna mellanrum under grav. och då ska det väl upptäckas ifall livmodern är på väg att brista.

Jag önskar er all lycka!
/Jessica, mamma till Amy 000124-000128, Oliver 010107 och Oscar 030113
Svar på tråden: Till "Vågar vi?"! (låååångt)
Inga svar finns

Artiklar från Familjeliv