Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ska träffa överläkare idag - lite nervös

Skrivet av Sus
Hej! Idag är det äntligen dags att träffa överläkaren som förhoppningsvis ska frälsa mig från vaginal förlossning ;-)
Han har läst min journal från förra förlossningen, så där finns inte mycket att tillägga. Jag har inte gått på några Aurora-samtal, de bm och sjuksköterskor jag varit i kontakt med hittills har tydligen tyckt att mina skäl inte är "tillräckligt psykologiska" - min son var stor och bredaxlad när han föddes, nästa barn är också en grabb och hans sannolika storlek är ingen man kan psykologisera bort...

Har ni några tips på vad man ska säga och inte säga hos överläkaren? Vilka skäl kan vara bra att förtydliga?
Svar
Hmmm...
Eftersom jag absolut inte skulle vilja göra snitt igen, kanske jag är fel person att råda, men antar att det bästa är att trycka på de skador du fick förra gången (antar att du spack en del?) och att det nog är troligt att även detta barn är stort.
Om du fick sfinkterruptur så påpeka att du inte vill riskera att bli analinkontinent i framtiden och fråga vilka garantier de kan tänkas ha för att undvika det.
Skrivet av  Nissa, Rebecka dec02 + Manfred 28/9
Tack, men...
...själv klarade jag mig ganska hyfsat trots allt - blev klippt, visserligen. Eller ja, jag mådde dåligt mentalt efteråt, men det vara nog mycket för att grabben höll på att stryka med, låg apgar, kuvös, plexusskada. Han var bredaxlad och fastnade med huvudet ute i flera minuter innan de fick ut resten av barnet...
Borde väl räcka som skäl...?
Skrivet av  Sus
Absolut!
Det räcker väl mer än väl som skäl till snitt!

Det inser säkert läkaren också. Känn efter hur DU vill ha din förlossning, vad som skulle kännas bäst för DIG. Inte ska varken du eller det kommande barnet behöva riskera att gå igenom något liknande igen.

Har själv gjort två planerade snitt och upplevde dem som väldigt fina och positiva!

*Skickar massor med LYCKOSPARKAR* Berätta hur det gick sen!
Skrivet av  Tea m Tös 0211 & Påg 0312
Jag har ingen aning...
.. om vad som "räcker" som skäl. Det är dessuotm säkert olika!
Kanske du skulle försöka (till att börja med) hålla dig till strikt medicinska skäl, dvs diskutera med läkaren varför det blev som det blev och sannolikheten att det skulle hända igen? Sedan kan du gå in på psykiska skäl, dvs din oro att något skulle hända med barnet. Men tänk på att en normal vaginal förlossning är det bästa för både barn och mamma (det kommer läkaren säkert ta upp). Men om den vaginala förlossninge INTE är normal så kan det ju i vissa lägen vara klart motiverat med "nödutgången".

Fundera på under vilka omständighetern du skulle kunna tänka dig att föda vaginalt igen. T.ex att man gjort en storleksbedömning av barnet precis i slutet, att det finns beredskap för snitt om det inte skulle kännas bra och att du blir tillfrågad innan det är för sent för snitt osv. Det kan nog vara bra att ha sådant klart för sig redan innan, så slipper du fundera när du sitter hos läkaren. Ju mer påläst du är, desto bättre. Det är lättare att övertyga om du visar att du noga vägt fördelar mot nackdelar.
Skrivet av  Nissa, Rebecka dec02 + Manfred 28/9
Sluta skriv att
vaginal förlossning är det bästa för mamman och barnet!!
Det bästa för många mammor, inkl mig själv, och många barn är kejsarsnitt!
Faktiskt så är dessutom ett planerat snitt säkrare för barnet. Det sa ALLA läkare, 3 st, och Aurorasköterskan som jag var i kontakt med inför mitt snitt.
Skrivet av  Helene m Leo 17/5-04
Plus att...
...Barnmorskorna på BB sa till oss att de som mår bäst både fysiskt och psykiskt efter förlossningen är mammor som gjort planerade snitt. Det var deras erfarenhet att planerade snitt-mammor hämtade sig snabbast både till kropp och själ. Klart att det finns mammor som mår prima snabbt efter en vaginal förlossning också men det var mer sällsynt enligt dem.

Självklart ska man ha respekt för att snitt är en ganska stor operation men vårdpersonalens "skrämselpropaganda" är överdriven tycker jag, i synnerhet ang planerade snitt. Visst kan det tillstöta komplikationer men det händer oftare vid vaginala förlossningar och/eller katastrofsnitt än vid planerade snitt enligt de läkare jag "pressade" lite.
Skrivet av  Tea m Tös 0211 & Påg 0312
Och alla läkare har sagt till mig...
... att en vaginal förlossning är bättre. Visst finns det fall där det är motiverat med snitt, men den information jag fått (litteratur och läkare) är entydiga med att en NORMAL vaginal förlossning är bättre för både mor och barn.
Men vi kanske inte behöver dra upp denna diskussion här och nu? Det viktiga är ju att Sus får lite råd och tips inför sitt samtal.
Skrivet av  Nissa, Rebecka dec02 + Manfred 28/9
Är inget argument!
Vadå "vanlig" förlossning? Så kan man inte resonera för man vet inte på förhand hur det blir. Rent löjligt faktiskt. Det är som att säga att hjärttransplantationer är ofarliga och då bara ta med dem som lyckats i räkningen.
Pha, dessutom är det ju du själv som drar igång diskussionen genom att försöka slå fast att v. förlossning är "bäst", och vad då "bäst" hur definierar du det? Det är ju inte direkt någon fast definition. Menar du att v. förlossning är "bäst" även i de fall där bebisen fått syrebrist med hjärnskador till följd?
Tror inte det va?!
Skrivet av  Helene m Leo
Svårt det här!
Jag är ingen vän av att generalisera och tror inte det går heller. Inget är svart eller vitt.

Jag kan köpa att en vaginal förlossning utan någon som helst komplikation är att föredra eftersom det är det naturliga och "stressar" barnet på ett positivt sätt. MEN tyvärr tror jag att RISKEN för komplikationer är högre vid vaginala förlossningar än vid planerade snitt. Därmed inte sagt att kejsarsnitt är bättre än vaginal förlossning men kanske något mindre riskabel, även för barnet?

Uppfattningarna verkar variera bland experter, först talar de så gärna om risker med snitt och fördelar med vaginala födslar. Sen när man väl gjort (planerat) snitt så får man höra hur riskfritt det är och att vaginalt innebär fler risker?! Då är det inte lätt som patient att veta vad som är bäst.

*Känner mig förvirrad*
Skrivet av  Tea m Tös 0211 & Påg 0312
Lägger mig i lite här...
Som Föda hemma-supporter skulle jag nog vilja påstå att en hemförlossning efter en komplikationsfri graviditet är bättre än planerat snitt, men att ett planerat snitt är bättre än en sjukhusförlossning. Detta för att själva sjukhusmiljön (plus bakterierna där) stressar mammorna, dessutom är övervakningen plus kraven på att förlossningen ska "fortskrida normalt" efter en viss mall också stressande.

Sen har vårdpersonal har en tråkig tendens att behandla alla förlossningar efter en "normalmall" vilket är det största problemet.

Att planerade snitt är säkrare för barnet är sant, men de är riskablare för mamman. Om man vill ha många barn är också snitt en mindre bra väg att gå, för då når man snabbare gränsen för vad livmodern klarar av, och även om man inte tänkt skaffa fler barn så är ett barnstopp aldrig roligt att bära.

Däremot tycker jag det är synd att döma ut vaginalförlossningar. De som jag träffat som har fött vaginalt utan komplikationer och sedan snittats tycker alla att det är lättare att komma igen efter en vaginal förlossning.

Att flera härinne blir upprörda av de som förespråkar vaginalförlossningar förstår jag, för fortfarande, trots att vi lever i 2000-talet, har många svårt att se kejsarsnitt som en riktig förlossning. Jag kände inte heller att jag hade fött barn (särskilt inte som jag var sövd). För den som inte kan föda annat än med snitt är det ganska ledsamt. Men fortfarande är den vaginala förlossningen den vanligast och den mest naturliga, det går liksom inte att komma ifrån, hur man än vrider och vände på det.

Räntan av kontentan är att vi kejsarinnor måste bli tryggare i att kejsarsnitt är ett fullgott alternativ för den som inte kan föda vaginalt.
Skrivet av  politisk vilde, 60 dagar till BF
Men politisk vilde
du säger att sjukhusmiljö stressar mammor, så ock kravet att allt ska fortskrida enligt mall osv. Mig stressar det inte! Du generaliserar riktigt vilt och det tycker jag är synd - kan vi inte enas om att en trygg mamma är bästa förutsättningen för vilken förlossning det än blir frågan om!?

Vad man blir trygg av är absolut inte samma för alla mammor, det tror jag du vet om du tänker efter.
Skrivet av  trygghet framför allt
Vänligen
använd ditt vanliga nick. Jag diskuterar av princip inte längre med folk som plötsligt kryper in under anonyma nick eftersom jag fått nog av det på feminismsnacket.
Skrivet av  politisk vilde, 59 dagar kvar *lycklig*
Jag försäkrar
att jag inte är en av dem som du diskuterat med ovan, eller nån annanstans heller om jag inte missminner mig (kan ha fel). Jag hoppade in här igår därför att jag är gravid själv och vill "läsa på" lite om kejsarsnitt, man vet ju aldrig....

Jag halkade in på den här diskussionen och tyckte att ditt inlägg var värt att svara på då jag själv är mycket positiv till hemförlossningar men känner att det är viktigt att inte sprida den uppfattning jag uppfattade att du ville ge uttryck åt i ditt inlägg, dvs att sjukhusmiljö alltid stressar och liknande. För mig handlar min positiva inställning till hemförlossning och naturlig födsel så långt det är möjligt om tryggheten hos mamman, och den kan se MYCKET olika ut. Trygghet är en avslappningsfaktor och avslappning anser jag vara A och O när det handlar om förlossningar. Många blir som tryggast när de har som mest kontroller och apparatur och personal inom räckhåll, många tycker tvärtom att de vill vara ensamma i förlossningsarbetet - alla är olika!

Vill du bemöta mina synpunkter kikar jag in här under dagen eller imorgon.
Skrivet av  trygghet framför allt
Har raderat påhopp nedan. IMT
Skrivet av  Karola / Redax
Jag sitter i samma sits..
Hej Sus,

Jag har precis samma upplevelse från första förlossningen som du. Men jag fick en dotter (hi, hi). Väntar nu en kille med bf 1/12. Jag tänker precis som du andra barnet, en kille, hur ska det här gå? Var på ett aurora samtal men hon förstod inte problemet. Trodde att jag var rädd för att det inte gick att lägga en epidural....Jag är ju rädd att mitt barn ska DÖ! Och ingen kan ge några egentliga svar... Tillväxt UL mäter ofta fel på ett kg säger de till mig (känns ju jättebra). Sen får jag någon förklaring om att du ska se att det går bra nu har ju första öppnat vägen. Vaddå öppnat vägen säg att nästa barn väger ännu mer inte blir det väl lättare att få ut ett par stora axlar då. Jag tycker inte att jag får några bra svar någonstans. Och det är ju inte så att man kan snitta när barnet väl fastnat...

Berätta gärna vad läkaren sa om du inte vill ta det här, maila till malin.ringdahl@geo.su.se.

Lycka till!
Skrivet av  Malin
Så här gick det!
Hej Malin (vi har ju mailats vid tidigare!) och ni andra!
Läkaren gick igenom min journal från förra förlossningen väldigt noggrannt och lät oss fylla i med fakta där något var oklart. Det var väldigt intressant för oss också, med tanke på att vi själva inte gått igenom journalen särskilt noga efteråt - och sedan förstår man ju inte allt som står där heller...
Nyheter för oss var A. att Julius huvud först kommit ut en gång, då de rensugit munnen på honom (mekonium i vattnet), sedan hade huvudet åkt in igen (!!!), kommit ut och DÅ hade han fastnat som en propp!
B. att jag tydligen hade en total sfinkterruptur!
Hade jag ingen aaaning om, som Palme sa! Jag blev sövd efter förlossningen, för moderkakan ville inte komma ut och uppenbarligen har de lagat rupturen samtidigt. Minns inte att jag hört något om detta... Ingen journal har jag fått från operationen heller, så det hela är lite osäkert.

Efter journalgenomgång sammanfattade han det hela, la till att han sett att jag gått hos psykolog för att bearbeta traumat (inte Aurora utan "vanlig" psykolog) och att han kunde hitta 4-5 saker i min journal som var för sig motiverar ett snitt!
Tack för den!
Allvarligast tyckte han sfinkterrupturen var - jag har ju inte haft några besvär av den, men skulle det hända igen så är risken tydligen stor att det inte läker lika bra. Vilket någon påpekade här ovan.

Så min bm ska ringa specialmödravården och boka en tid framöver, sannolikt blir snittet den 7 eller 10/1!

Läkaren informerade om riskerna (fler för mig, färre för barnet än vid en vaginal förlossning), men jag sa att jag hellre tar på mig riskerna själv, än att barnet ska göra det. Hoppas lillen har starka lungor, bara!

Många kramar och tack för era svar!
Skrivet av  Sus
Så skönt!
Jätteroligt att du berättade hur det gick! Vad skönt att ni träffade en förstående läkare också.

Nu kanske du kan slappna av och se fram emot födelsen av ert barn på ett annat sätt? Det kommer att bli en fin upplevelse för er båda, det tror i alla fall jag!

*NJUUUT nu resten av tiden*
Skrivet av  Tea m Tös 0211 & Påg 0312
Åh, vad bra!
KOnstigt att de inte nämnde att du haft sfinkterruptur! Fast det kanske du sorterade bort i det allmänna informationsflödet...

Skönt att du fått som du ville! Lycka till med allt!
Skrivet av  Nissa, Rebecka dec02 + Manfred 28/9
Så nu är du lugn...
Hej igen Sus, jag tänkte när jag läste att jag kände igen mig. Men graviditets hormonerna (och lite min egen oro)gör mig ganska snurrig, förlåt.

Vad skönt att det gick så bra! Mitt enda samtal på aurora gav också en bättre insyn i den förra förlossningen. Jag mådde ju bra efteråt så där kom inga nyheter, men jag lärde mig nya saker om vad som faktiskt hänt och gjorts under förlossningen. Har mitt läkarsamtal på fredag som sagt och jag hoppas att hon är lika förstående och klar som din. Tycker att vissa läkare är så "hårda" i sin attityd och då blir det så svårt att prata.

Jag är jätte glad för din skull och hoppas att du kan njuta av resten av graviditeten istället för att gå runt och undra hur det blir hela tigen.

Kramar Malin

ps var ska du snittas? och var födde du förra gången?
Skrivet av  Malin