Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ensamstående och snitt, och syskon?

Skrivet av Kio bf 2/1
Hej!

Jag planerar som om jag kommer att få en vanlig förlossning, för så har jag fött de andra två gångerna.

Nu har jag dock tänkt infromera mig lite grann för alla eventualiteter. Jag är inte så långt gången att jag eg kan börja tänka på säteoch vändning osv, men vill vara "steget före". Just nu är min bebis huvud upppåt och fötterna neråt, och mina andra barn låg i uppåner-läge vid den hrä tidpunkten i graviditeten.

OM det skulle bli snitt (tror inte jag vill vara med om ett vändningsförsök öht, och vill inte föda i säte då jag fått stora barn med stora huvudmått) vill jag veta lite om vad som väntar.

Själva snittet tror jag att jag kan läsa mig till här hur det går till, men då jag är ensamstående med en exman som inte lovar nånting om hur mycket han tänker hjälpa till:-( och inte mycket annan avlastning, vill jag gärna veta så mycket som möjligt om tiden EFTER snittet.

Skulle jag tex öht kunna ta hand om bebisen, lyfta och amma och byta och bära osv? Jag kanske kan få låna bort de stora barnen (2 resp 5) till vänner växelvis och sporadiskt, men tidvis skulle jag vara tvungen att ta hand om alla tre samtidigt, själv.....vi har en mormor som kan hjälpa lite grann, men mest med de stora barnen, och inte varje dag. Mannen är som sagt lite tveksam om hur mycekt han tänker investera av tid på oss, och jobbar också väldigt mycket och dessutom har saker som hänt under graviditeten försvårat för oss att kommunicera på ett bra sätt så det i sig blir ju en belastning, det är inte säkert att hans närvaro kommer att hjälpa så mycket, förhoppnignsvis kan han vara med de stora barnen en del dock.

Bla bla bla.....jag vill gärna ha nån bild av hur mcyekt jag kommer att klara av att göra OM det blir snitt av en eller annan anledning, kommer det att gå?

Tack på förhand,
Svar på tråden: Ensamstående och snitt, och syskon?

Tja...

Skrivet av  Jala
det beror ju på helt enkelt. Själv snittades jag och det har gått bra, jag mår förträffligt och har inga problem alls (16 dagar sen nu), har kunnat bära min lille son, amma osv utan problem. Men det är så himla individuellt oxå, inte minst hur hög smärttröskel man har, om förlossningen blir jobbig eller inte, hur bebisen mår, hur enkelt det går med dina två större barn osv osv. FAST, det jag har med mig i bagaget är att man klarar av det som behövs, så jag tror på dig och önskar dig lycka till!!
 

Vad du ska tänka på

Skrivet av  Siv m. David 03
är att oavsett snitt-orsakt ska du inte lyfta något som är tyngre än bebisen i ganska många veckor. Inte tvååringen alltså... inte barnvagnen in i bilen... inte ens bebisen sittande i bilstolen skulle jag lyfta. Bebisen hade jag inga problem att ta hand om när jag kom hem, men bara en sån sak som att åka o handla själv var i princip uteslutet.

Sen är det ju en operation, med allt vad det innebär av återhämntning efteråt. Om det blir snitt så kommer du behöva avlastning av de stora barnen, för du kommer troligen inte kunna aktivera dem så mycket som de behöver...
 

Nu hade ju jag hjälp, men...

Skrivet av  Karin med Ida + bf 21/1
Min man var ju till hur mycket hjälp som helst, men jag ahde inte speciellt ont alls. Visst, om jag skrattade eller hostade så gjorde det ont, men inte av att röra mig normalt. Jag hade inga problem med att bära Ida och heller inga problem med att amma henne. Att bära henne i liften eller bilstolen funkade rätt snabbt, men inte gick jag speciellt fort.

Så med bebisen kan du nog klara dig bra själv. Beroende på givetvis. En del har ju verkligen jätteont efteråt, och då blir det ju inte så kul...

Men förbered med att handla och bunkra så mycket av "tung" mat som möjligt innan, och försök få avlastning med de större barnen.

Jag tror ju att ju lugnare man har möjlighet att ta det, desto mindre ont får man och desto snabbare återhämtar man sig.

Hoppas att du kan få till lite hjälp så du slipper fundera och oroa dig allt för mycket!

Lycka till!
 

Går säker jättebra

Skrivet av  Helena m 5 snitt
2 åringen kan klättra mycket själv och se till att om du lyfter så använd benen. Gå ner på golvet och var där och lek och gosa så slipper du lyfta så mycket. Min 14 månaders fick klättra mycket själv givetvis med min hand som ledning. Detta fixar du kanonbra. Kram
 

Tack för alla svar, fler frågor:

Skrivet av  Kio bf 2/1
om man ska försöka tänja på "bär-förbudet" genom att tex stödja 2-åringen och ta i lite själv, känner man då när det "räcker", när man inte bör ta i mer? Eller kan nåt farligt hända trots att det känns OK att lyfta något som är lite tyngre än bebisen?

Kan man ha stora barnen i famnen, i knät, eller får de inte ens röra vid såret med kläder emellan? Gissar att det känns värst första tiden, men efter nån vecka, kommer man att kunna ha nån av de stora i famnen? Eller är det optimistiskt, ska man gå omkring och vara rädd att de råkar gå emot eller om de kramar mig när jag står upp, att nåt kan gå sönder/göra ont? Vill ju inte vara avvisande ens i kroppsspråket mot de stora, särskilt inte när de precis fått syskon och kanske ändå känner ett visst avstånd iom att jag naturligt är upptagen med bebisen.

Nu vet jag ju inte alls om det öht blir aktuellt med snitt, men jag är en sån som gärna vill förbereda mig utifall-att liksom.....
 

Inga problem...

Skrivet av  Martina bf21/6+Benjamin och Victoria
att ha barnen i knät eller krama dem.Egentligen är det väl bara det att du inte får bära något tyngre än bäbisen de första 6 veckorna annars kan du i stor sett leva ganska normalt.Det är inte säkert att du känner om du har lyft "för tungt" men OM du får ont ska du naturligtvis undvika at lyfta.Jag hadde en 2-åring när jag fick min dotter med snitt och det gick bra.Jag var ju hemma ensam på dagarna efter de första 2 veckorna.Mina snitt var väldigt olika.Det första var inte planerat och då hadde jag ganska ont de tre första veckorna men det andra var planerat och då kände jag väldigt lite av smärta redan efter någar dagar.
 

Jag hade inget bärförbud!

Skrivet av  Nissa, Rebecka dec02 + Manfred 28/9
Jag var helt inställd på att få strikta restriktioner, men läkaren sa att så länge jag var försiktig och inte gjorde sådant som gör ont eller känns obehagligt så var det OK. Efter en knapp vecka lyfte jag min 21 mån dotter på 14 kg när jag inte tänkte mig för. Det kändes inte alls! Men givetvis inget att rekommendera att göra ofta, men i nödfall g¨år det ju. Byta blöja gjorde vi på golvet i början och även leka.

Det som absolut INTE gick var att hon klättrade på mig och jag kunde inte gå och bära på henne. Såret var ordentligt ömt i början så det gällde verkligen att skydda sig när vi låg allihop i samma säng. Men på det hela taget var det inte så jobbigt efteråt som jag var rädd för. Fast tyvärr behöver det ju inte vara lika lätt för någon annan, även om jag håller med någon här ovan som skriver att man klarar av det man måste.

Om jag förstått det rätt är det risk för t.ex. bråck om man anstränger sig för mycket.
 

Visst hade jag dom i famnen

Skrivet av  Helena m 5 snitt
satte bara en liten kudde mellan magen och barnet för att dom inte skulle råka trycka eller trampa där. Jag körde på min egen intuition av hur mycket jag bar.
 

Tack igen!imt

Skrivet av  Kio bf 2/1
 

jag..

Skrivet av  Sophie med Liam 02, Ebba 03, Felicia 04
är inte ensamstående men är mycket ensam hemma med våra 3 barn. JAg snittades den 15 oktober i år och från första stund så tog jag hand om dottern själv..bar henne, hade henne på magen osv, inga problem! När vi kom hem på tredje dagen efter snittet så fungerade allt som vanligt för mig. Man "ska" ju egentligen inte lyfta barnen som är äldre ( har 2 barn som är 2,5 och 1,5 år innan den minsta) och jgag har lyft dom utan problem, ingen smärta. Dock ska man ju helst inte göra det pga ärret..men ibland går det inte i mitt fall att undvika..här är det iaf bara positiva upplevelser..allt funkar som vanligt.