Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Kejsarsnitt?

Skrivet av Linda med Tova och knyttet v.17
Hej!
Jag tänkte bara titta in hos er ( har inte varit här tidigare) och fråga om det är någon som fått kejsarsnitt som kan tala om för mig hur det är? jag fick min dotter -02 och hade en jättejobbig förlossning som resulterade i en operation av underlivet i oktober -03 för att ställa allt till rätta. Är nu väldigt tveksam till ytterligare en vaginal förlossning men vet alldeles för lite om snitt för att tycka att det känns bra det heller.
Har fått en remiss till auroramottagningen på uas, men tänkte ändå höra med er som haft snitt hur det är, det är trots allt ni som upplevt det som kan tala om för- och nackdelar.

Ytterst tacksam för svar!

/ Linda
Svar på tråden: Kejsarsnitt?

Hej!

Skrivet av  Therese med 4
Jag har fött 3 barn vaginalt och mitt fjärde kom med snitt, planerat i juli. Snittet var den allra bästa födelsen jag varit med om med något av mina barn, och jag har både bra och hemska förlossningar i bagaget.Vad exakt vill du veta? Jag berättar gärna om hur mitt snitt gick till om du vill?
Kram
 

Instämmer :-)

Skrivet av  marib
fast jag hade fyra vaginala i bagaget och femman kom via nödutgången *s*
 

Det kunde varit jag!

Skrivet av  Mamma till fyra killar
EXAKT så känner jag och har jag varit med om!
 

För mig...

Skrivet av  Mathilde 98+03
var snitt det bästa förlossning av mina 2!
Pga förlossningsrädsla,fick jag det andra gången!
Jag lider av "sjukhusskäck",men om jag fick ett till barn skulle jag inte tveka en sekund...
Visst är det ett ingrepp,men jag anser att det kan lika gärna "gå åt pipan",med en vanlig förlossning...

Jag fick jätte mycket feed back från personalen,hur det skulle gå till,tvärtom när jag skulle föda normalt!

Jag hade bet personalen att sätta in katetern efter bedövningen,och det var värt mycket,det tog 20 min för de att sätta in den!!!
Man känner bara ett litet stick i ryggen när man får bedövningen,och strax efter fick jag en känsla av värme i benen,och kände mig allmänt avslappnad.

Man är nervös när man väl ligger där,men inte så farligt...Inte samma hysteri som med en vaginal förlosssning,där alla kommer och känner (hur många cm!!)
Man känner att kirurger bökar lite och dra men ingenting som är skrämmande.
Allt var så lungt nu,och sedan kom han,vårat älskade barn!Vilken lycka!
Sedan är det dax att sys,det tar ett litet tag och känns ingenting alls.
Man får till slut sitt lilla skatt i armarna,och rulla ut mot uppvaket(ca 2 timmar).Där väntar man att benen börjar komma igång igen,och man få smärtstillande på dropp.
Sedan kommer man i sitt rum,och man få smärtabletter.
Klart att det gör ont,men inte värre än första gången när jag blivit klippt och kunde inte sitta och gå på toa utan att få jätte ont!
Man går som en gammal tant i 3 ,4 dagar.
Mitt ärr blev fin och läkte fort!

Lycka till!
/Mathilde
 

Ett snitt

Skrivet av  Mimto
Har tre barn;
Första blev jag igångsatt med för att jag fick havandeskapsförgiftning, vaginal förlossning.
Andra blev jag akutsnittad med pga havandeskapsförgiftning med HELLP.
Tredje kom "naturligt", vaginalt.

Snittet var hemskt tyckte jag, säkert blev det extra jobbigt, eftersom det var akut. Men sedan efteråt, vid en vaginal förlossning är ju smärtorna hemska under förlossningen, men då får man ju sin bebis som "belöning".
Men under ett snitt har man ju inte ont, då man är bedövad, men sedan har man ont länge efter....
 

Jag föredrar vaginalt

Skrivet av  Nissa, Rebecka dec02 + Manfred 28/9
Jag födde min dotter vaginalt och det var kankse inte roligt, men en helt OK upplevelse. Vi fick jättebra kontakt med BM och det var inte stressigt på något sätt och personalen var inte påträngande. Tyvärr fick jag en förlossningsskada som upptäcktes först efteråt, så andra barnet fick förlösas med planerat snitt.

Jag hade läst på så innan (både böcker och sidor liknande denna) och var helt beredd på det blodtrycksfall som drabbar många (inte alla) precis i början. Tyvärr tillhörde jag det fåtal (?) som fick problem med blodtrycksfall under hela ingreppet. Det kändes som om jag fick kämpa för att andas och inte kräkas i nästan en timme... Man ligger dessutom fastspänd (som korsfäst) och det underlättar ju inte... Efterår fick jag även stora problem med gaser i magen (känns som kramper) i 1,5 dygn.

Så med min erfarenhet så skulle jag definitivt inte frivilligt välja snitt! Men å andra sidan kanske du tillhör dem som mår bra under snittet?

Men jag måste säga att jag är positivt överraskad över hur snabbt jag återhämtat mig efteråt. Snittet är jättefint (om något snett) och jag kan lyfta det mesta och röra mig obehindrat nu 5 veckor efter.
 

Nu måste jag fråga

Skrivet av  Kumikameli
Eftersom jag alldeles nyss skrev om svår foglossning och kejsarsnitt (rubriken "Det jag vet" ovan).

Jag vet ju också (sen tiden när jag tjuvläste, men inte hade ngt medlemsskap) att du hade svår foglossning. Är du bra redan efter fem veckor? Hur har du gjort med träning? Det var så himla viktigt att jag skulle träna med min svåra foglossning och jag fick träffa en sjukgymnast på BB och hon pratade på och visade och pratade om hur viktigt det var och sen när jag frågade om allt verkligen var förenligt med snittärr, så backade hon helt och sa att jag absolut inte kunde göra nåt av det hon just sagt att jag var tvungen att göra.

Jag fick hasa mig fram på kryckorna i sex veckor och gick till sjukgymnast, men fick knappt göra nåt förrän efter åtta veckor. Efter det tränade jag flera ggr i veckan och efter ca ett år var det ganska bra, men det är fortfarande efter två och ett halvt år inte helt bra.

Jag frågar dels av nyfikenhet och dels för att Sanna däruppe ska få bättre grund i sin riskbedömning, så svara gärna i hennes tråd hur det har varit för dig. ag har förbannat min otur att det blev snitt, så att jag inte kunde träna mer i början och kanske blivit bättre snabbare, men det kanske jag inte blivit iallafall. Det får jag ju aldrig reda på.

Ifall det verkligen är så att du inte har problem med fogarna nu är jag jätteglad för din skull!

Och för att ha nån som helst anknytning till tråden jag är inne och skriver i kan jag också säga att jag alla gågner föredrar vaginalt. Med eller utan foglossning (två vag, en utan foglossning, en med, dock inte lika svår som tredje som alltså blev snitt).

Däremot tror jag att jag valt snitt om jag hade anledning att vara rädd för vaginala skador, som Linda.
 

Ja, att skriva att jag kan..

Skrivet av  Nissa, Rebecka dec02 + Manfred 28/9
... röra mig "obehindrat" efter 5 veckor är en sanning med modifikation. Det skulle nog snarare stå "efter 5 veckor kan jag röra mig utan att snittet hindrar mig". Fast kanske det hade hindrat mig något om jag inte haft min foglossning?

Som svar på dina övriga frågor så är jag helt klart postivit överraskad vad gäller hur snabbt jag blivit bättre i bäckenet. Jag fick å andra sidan slåss för att för att få kontakt med sjukgymnast, till skillnad från dig. Jag har inga restriktioner för snittet mer än att inte göra sådant som gör ont.

Igår var jag första gången på sjukgymnastik (dvs 6 v efter snittet) och det var vattengympa. Tyvärr var det för alla sorters krämpor, så det var lite svårt att veta vilka rörelser jag skulle undvika och vad jag skulle göra istället. Innan förlossningen gick jag på lasarettets sjukgymnastik och då var det en sjukgymnast som faktiskt KUNDE något om foglossning. Nu går jag till vårdcentralen och de har ingen speciell kunskap om foglossning, tyvärr.

Jag kan gå ganska bra hemma, där jag kan sätta mig om jag blir trött. Jag kunde faktiskt gå på stan i nästan 2 timmar utan kryckor i helgen, det var underbart!

Det finns absolut inga muskler kvar i benen (känns det som) efter ett halvår på kryckor resp i rullstol, så jag MÅSTE verkligen träna. Men att träna upp benen utan att få varken gå eller springa känns lite svårt. Fast jag funderar på om cykling kan vara ett alternativ?

Jag tänker skynda långsamt, dvs träna upp kondition och muskler så gott det går men undvika promenader och annat som innebär snedbelastning på bäckenet. Det absolut tråkigaste är att jag inte fixar att hänga med i min 2-årings tempo, för jag orkar inte ha henne klättrande på mig och jag orkar fortfarande inte gå så långt som till lekparken. Men det kommer säkert!

Det enda som jag tror foglossningen påverkat hur jag mått efter snittet är att jag absolut inte kunde ligga på sida i sjukhussängen. Det var jobbigt eftersom jag då inte kunde amma liggande.
 

Bara positivt

Skrivet av  Sophie med Lucas 030317
Har skrivit massor här om mitt snitt, gå gärna in på sökfuntionen och sök under "Lucas" så kan du läsa. Du får också gärna gå in och läsa på Lucas hemsida "www.babyfriends.nu/lucasweare (under "Förlossningen"). Men lite kort kan jag ju säga så här:
- själva snittet gick jättefort och personalen var jättelugn och proffsig
- hade inga problem efteråt med amning, vända mig/stiga ur sängen, skratta, hosta, ta hand om Lucas eller likande
- Lucas mådde jättebra hela tiden
- hade aldrig ont, det kändes som träningsvärk i magen i ca 2 veckor och sen var det ömt i såret om Lucas sparkade på det ett tag till. Ibland högg det till i magen, men bara i någon sekund. Såret läkte fint och jag fick inga komplikationer. Idag är det ett rött sträck som har börjat blekna.
- mitt råd till dig är att ta smärtstillande såsom personalen ordinerar. Det finns ingen anledning att leka martyr. Själv fick jag en morfinspruta precis efter snittet, sen tog jag Diklofenak och Panodil i 4 dagar och bara Panodil ett par dagar till (drog ner succesivt). Hann aldrig få ont emellan. Jätteskönt!

Jag funderar starkt på att begära snitt nästa gång också även om nästa bebis inte ligger i säte. Jag tycker det var en otroligt positivt upplevelse och jag har flera kompisar som har haft det mycket jobbigare efter sina vaginala förlossningar än jag hade efter mitt snitt. Lycka till!
 

Underbart!

Skrivet av  Mamma till fyra killar
Har tre barn födda vaginalt och ETT med kejsarsnitt!
Kejsarsnittet var härligt! Man visste NÄR det skulle ske, jag var MED hela tiden och det var helt ljuvligt att ligga med sonen på "bröstet" direkt efter förlossningen och må så BRA! Sen hade jag ONT i några dagar efteråt, men det var ju INGENTING jämfört med hur trasig jag känt mig efter de vaginala förlossningarna och hur ONT det gör att föda! Kan varmt rekommendera kejsarsnitt och jag är glad och nöjd över att jag fått uppleva BÅDA förlossningssätten. Skulle jag bli gravid igen skulle jag föredra kejsarsnitt.
 

Snälla tjejer skriv och berätta

Skrivet av  Lotta
Hej,

Ytterligare en som har en otäck förlossning i bagaget och nu blivit gravid igen. Känns hopplöst - vill inte föda vaginalt igen men vet inget om kejsarsnitt.

Snälla berätta om hur ni upplevde det!

Tack!
 

Har skrivit massor här...

Skrivet av  Sophie med Lucas 030317
om mitt jättepositiva snitt så du får gärna gå in på sökfunktionen och söka på "Lucas" så tror jag alla mina inlägg kommer upp. Du kan också gå in på Lucas hemsida under "Förlossningen" och läsa mer. Adressen är www.babyfriends.nu/lucasweare
 

Underbart!

Skrivet av  Sophie med Liam 02, Ebba 03, Felicia 04
har fött 2 barn vaginalt och ett med snitt. Snittet var helt underbart & jag längtar redan tills nästa gång. Jag var uppe & gick samma dag, åkte hem utan smärtlindring på tredje dagen. Hade i stort sett bara ont första dygnet, sen var det ingen smärta mer. Visst var det ömt första veckan, men jag hade mer smärta efter jag fött vaginalt! Nu är allt som vanligt igen, redan då jag kom hem från bb fungerade allt som normalt, jag dammsög & donade..kanske var lite ivrig *S* Men jag har inte haft några problem alls så jag lever som vanligt =) har bara positivt att säga om snitt.
 

tillägg..

Skrivet av  Sophie med Liam 02, Ebba 03, Felicia 04
jag snittades den 15 oktober i år
 

Artiklar från Familjeliv