Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nu har jag fött min pojke! Berättelse om snitt...

Skrivet av stina, mamma igen
Hej!
Jag har vänt mig till er flera ggr pga oro inför snitt den 8/11. Jag födde en underbar och frisk liten pojke!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Snittet gick jättebra: jag var vaken och oerhört nervös innan! Grät och darrade och var så spänd. Sa till att jag inte alls nångång ville ha nåt lugnande, bara syre och förstående människor kring mig. Jag skrev hemma före ett brev till narkosläkaren om mina önskemål och min oro, och det kan jag rekommendera er att göra! Alla var så fina och vårdande och lugna!

Katetern fick jag på mitt BB-rum och den kändes inget. Spinalen på op gjorde ont tyckte jag, men den tog rätt o snabbt. Jag kände inget o hade inte en aning om vad som skedde nedanför bröstet, det var som om det inte riktigt skedde i min kropp! Väldigt snabbt hördes ett skrik och det var lille Noa (med apgar 9-10-10)som direkt berättade att han kommit ut! Han lades upp på mitt bröst direkt o vi grät jättemycket. Efter en stund gick barnmorskan o min man iväg för att klippa navelsträngen enbart (nån minut bara), och sen kom Noa till mitt bröst och låg kvar där tills jag var klar. Jag kräktes i två omgångar, men det var inget problem: narkosläkaren satt på en stol bredvid o höll i en "burk" som jag ulkade i samtidigt som han pratade med mig. Det var inget läskigt. Blodtrycksfall fick jag inte alls. Inget annat heller, av allt man hört. Sen lyftes jag över till sängen o vi gick alla till mitt BB rum direkt. Där låg jag och väntade på attt spinalen skulle gå ur, vilket tog ca 4 tim. Min man och Noa satt bredvid och jag ammade så Noa fick första mjölken. Jag gillade inte känslan av att inte ha en underkropp så jag var rastlös medan jag väntade. Det liksom kröp i mig av obehag och jag undvek att försöka röra mig.

Amningen funkade direkt och Noa gick som mest ner 100 gr (födselvikt 3425 gr).

Tyvärr blev det komplikationer med snittet... Dagen efter snittet togs katetern bort och då fick jag häftiga buksmärtor, katetern åkte då in igen. Två dagar senare togs katetern bort på nytt och då blev det än värre smärtor (fick smärtchock, värsta jag upplevt). Skickades till kontraströntgen och till urologundersökning; det visade sig att det var ett 3 cm långt hål i urinblåsan, så urin läckte ut i buken. Detta har skett under förlossningen utan att det upptäcktes då. Troligen pga sammanväxningar, då detta var mitt 3:e snitt. Så fem dagar efter snittet sövdes jag ner och buken öppnades upp på nytt o blåshålet syddes igen. Tur att min man bodde med mig på sjukhuset...

Åtta dagar efter förlossningen skrevs jag ut med kateterbehandling i ytterligare 11 dagar. Det är jättebökigt med kateter härhemma nu och kroppen har tagit väldigt mycket stryk av två bukoperationer på 5 dagar!!! Mitt blodtryck har stigit kraftigt pga av all stressen och jag äter antibiotika mot infektion i buken. Jag syddes med agraffer bägge gångerna och våndas lite hur det kommer att kännas att ta bort dom, för det gör lite ont kring snittet/-en.

Hursomhelst: förlossningen gick jättebra trots allt och det viktigaste är att vi fick ett friskt och levande litet barn med oss hem! Förra året födde jag ju vår son Theo död i v 38, så det har varit 9 mycket oroliga månader, inte konstigt att blodtrycket är högt när jag inte hade något i reserven till komplikationer! Jag är så tacksam att jag har en sån underbar make som tar hand om mig härhemma med allt (lagar mat, tömmer kateter, städar och fixar mm).

Ni som inte måste föda med snitt, försök få hjälp med er oro och att föda vaginalt främst. Detta blev pga mycket sammanväxningar en komplicerad förlossning med risker. Det innebär också att, om vi velat ha fler barn, slå det ur tankarna, för det går inte!
Detta rådet hade jag inte gett innan, utan är resultat av ny erfarenhet. Har inte tänkt på dom följderna............ Men mitt bäcken är trångt så det måste bli snitt för mig.
Ni andra, tänk framåt.

Kram till er från en fysiskt utmattad men så lycklig mamma till en blond liten matglad och gosig pojke!!!
Svar på tråden: Nu har jag fött min pojke! Berättelse om snitt...

GRATTIS!!

Skrivet av  Michelle m pågarna
vad skönt att allt gick bra denna gången...eller ja bra och bra...Låter läskigt med hål i urinblåsan.

Njut av denna tiden med Noa (jättefint namn..om inte våra kompisars son hetat det så hade Elliot hetat Noa)
och krama din snälle man!!
 

Vad stark du är!

Skrivet av  Nallepo m IsabellaMaj03 + BF 20/1
Först och främst GRATTIS till lilla pojken! Jag tycker också att du är oehört stark för allt du har gått genom. OCH du har en så positiv syn på det hella. Det är verkligen något som jag ska försöka lära mig av dig. Du ger mig och säkert många andra styrke!
 

*G*R*A*T*T*I*S*

Skrivet av  Tea m Tös 0211 & Påg 0312
Till er fina pojke!

Skönt att 9 månaders oro är över och att er pojke stannade kvar hos er. Beklagar verkligen det fruktansvärda ni fått gå igenom... Theo är stolt storebror nu!

Tråkigt att snittet blev så komplicerat. Hoppas du hämtat dig lite nu i alla fall!

*LYCKA TILL*
 

Stort GRATTIS!!!

Skrivet av  Lin med Ellen 030415 & Elsa 040827
Så skönt att allt har gått bra med din lille pojke! Förstår att det är en oerhörd lättnad. Vill önska dig ett riktigt stort grattis och hoppas att du orkar njuta av lillen riktigt ordentligt, fastän det är jobbigt med alla komplikationerna.
Vilken otur du hade efter snittet! Tråkigt att det skulle bli så mycket komplikationer. Hoppas att du snart mår bättre!
Kramar,
 

Artiklar från Familjeliv