Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

nygammal här och orolig

Skrivet av Annie med Joline030512 och bf 050204
Hej!
Skrev här då min dotter var nyfödd (urakut snitt). Nu närmar sig nästa förlossning med strormsteg. Tog upp min förlossningsrädsla på inskrivningen, för jag ville inte gå en hel graviditet och vara rädd. Men tyvärr har det varit mycket krångel, läkare som glömt skicka remiss till aurora osv. Har ärligt talat förträngt förlossningen helt och hållet, men nu går det inte att blunda längre. På torsdag ska jag äntligen få träffa en läkare som ska ta beslutet om snitt. Är så enormt besviken för jag har inte kunnat njuta något av denna graviditet och varit deprimerad pga av rädslan att behöva gå igenom det jag fick göra med dottern en gång till. Hoppas nu kunna njuta av de sista veckorna av graviditeten och kunna ta till mig barnet mera. Kommer nog vara här en hel del. Om jag får göra snitt så blir det förmodligen ett vaket snitt, men även det skrämmer mig. Hur är det egentligen att vara bedövad i benen och hur känns det när de tar ut barnet? Är rädd för att drabbas av panik, samtidigt vill jag inte vara sövd även denna gång. Det känns som att jag gick miste om så mycket när jag inte fick "vara med" då min dotter föddes. Blir så glad om ni vill dela med er av era erfarenheter kring planerat snitt. Jag hoppas så att denna förlossning kommer att bli en betydligt positivare upplevelse än min första...
Svar på tråden: nygammal här och orolig

Mina upplevelser

Skrivet av  Siv m. David 03
fick jag av ett akut snitt, men ingen direkt panik och det var en positiv upplevelse. Jag var vaken. Det otrevligaste var att jag fick blodtrycksfall och mådde väldigt illa under operationen, det är tydligen ganska vanligt...

Jag hade eda innan, så jag var ju delvis redan bedövad i benen... men vid snittet gav de ju ett annat medel som gjorde att de försvann _helt_. Det tänkte jag inte ens på förrän efteråt, på uppvaket, när man väntade på att få känsel i dem igen. DÅ kändes det lite läskigt "tänk om känseln inte återvänder?" - men det gjorde den ju.

Nä de tog ut David kändes det som om de möblerade om allt som fanns i buken... ingen trevlig känsla, kanske. Precis när han togs ut var det som om en stor tyngd lättade (och det gjorde det ju också iofs), och sen brydde jag mig inte mer om vad de gjorde - jag hade ju fått en son och koncentrerade mig på honom.

Innan min förlossning var jag jätterädd för just att bli snittad. Så blev det akutsnitt, och nu efteråt känner jag att jag skulle inte alls vara rädd om det skulle bli planerat snitt vid en ev. nästa gång.

Lycka till!
 

Mina upplevelser

Skrivet av  Ylva m F
Här är en länk till min förlossningsberättelse:
http://hem.passagen.se/livetsunder/Sid5/fredrik.htm

Jag såg att jag inte skrev jättemycket om just själva snittet, så jag fyller på här lite. Jag tyckte inte att det var jobbigt när jag var bedövad och inte kunde röra benen. Kan inte säga att jag kände att de skar i magen, men däremot bökar de ju ganska ordentligt när de ska ta ut barnet, så jag var beredd på att det nog var nästan klart, därför uppfattade jag det första gurglet. Jag var aldrig nära att få panik, allt gick ganska fort, men utan brådska. Det gick helt enkelt jättebra. Hoppas att du får en lika positiv upplevelse som jag!
 

Hej hej

Skrivet av  Therese med Sigrid -01 och Hugo -03
Jag hade akutsnitt med min första o planerat med min andra. Kan säga att upplevelserna INTE går att jämföra på samma ÅR ens;O)

Planerat snitt är något helt annat. Det är lugnt o skönt o alla är glada o förväntansfulla. Visst, det är inte behagligt när de grejar i magen men det kan man ju inte begära heller...

Jag var jätterädd innan Hugo kom men det var helt fantastiskt! Jag låg på uppvaket o log i fyra timmar! Jag kan känna längtan att få uppleva det igen (på sätt o vis:O)

Lycka till! o det kommer att bli en bättre upplevelse, förmodligen en helt fantastisk sådan!

kram till dig
 

Om att "vara med"

Skrivet av  Sus
Jag vill bara säga, att när min son föddes (vaginalt) var det så jobbigt och långvarigt och jag var så borta att jag inte "var med" ett enda dugg på slutet. Sonen var medtagen och jag var tvungen att opereras efteråt, vilket gjorde att jag inte fick träffa honom på flera timmar.
Jag kunde inte heller njuta av graviditeten förrän jag fick klart med planerat snitt den här gången och nu är jag liksom du ute efter "revansch"!
Jag hoppas det blir så bra som jag tror med snittet och att du också hittar en lösning som passar dig och som får dig att må bra de sista veckorna! Och förstås att din förlossning blir underbar, hur den än går till (snitt/vaginalt).
 

hej

Skrivet av  annika
min dotter föddes m akut k-snitt o det var hemskt, rent ut sagt. men när jag födde sonen 15 mån sen m planerat snitt var det mycket bättre. jag rekommenderar vaket snitt så du inte missar de där första timmarna. lycka till