Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

planerad vaginal förlossn eller planerat snitt???

Skrivet av vilsen
Hej,
undrar om nån här är / har varit i liknande situation eller har kommentarer ändå? Tack!
Jag är förstföderska och beräknat förlossningsdatum är i början av januari så jag är tacksam för snabba svar :-)!

Pga stor förlossningsrädsla har jag efter Aurorasamtal beviljats en tid för planerat kejsarsnitt. Jag får själv bestämma om jag vill använda tiden eller boka av den om jag trots rädslan vågar pröva en vaginal förlossning.
Orsakerna till förlossn-rädslan är dels att jag är rädd för smärtan, men framför allt har jag fått för mig att jag kan göra ”fel” under en vaginal förlossn så att barnet skadas och detta ansvar känns orimligt... Intellektuellt så vet jag ju att personalen har det medicinska ansvaret och att jag ”bara” kan göra mitt bästa, men känslomässigt känns det som att förloppet är MITT ansvar...Jag har också ett stort kontrollbehov.
Vi har dessutom missfall bakom oss så barnet är oerhört efterlängtat.

Läkaren säger att vaginal förlossn är bäst för barnet och det vore ju skönt att slippa vara nyopererad med en liten bebis som det ju blir vid snitt. (Självklart kan det ju sluta med snitt även om jag prövar vaginalt, men då är det ju inte säkert att det blir så.) Är inte rädd för själva operationen vid planerat snitt, men oroar mig för infektioner som kan påverka fertilitet mm.

Läkaren erbjöd mig ”planerad vaginal förlossning”. Det innebär att jag går på koll en gång i veckan och läkaren tittar på hur mogen livmodertappen är. När den är mogen får jag i så fall en tid när jag ska infinna mig på sjukhuset för att få nån sorts gel på tappen som gör den ännu mjukare och förlossningen drar förmodligen igång inom ett dygn. Jag får stanna på sjukhuset under det dygnet om jag vill. Detta är för att få förlossn-starten mer kontrollerad. Ryggbedövn (eda) förbereds när man kommer till sjukhuset så att man ska kunna få snabb smärtlindring när man ev ber om det även om narkosläkarna då är upptagna.

Jag har även fått inskrivet i journalen att ifall jag prövar att föda vaginalt men känner under förlossn att jag ej klarar det så ska det bli snitt om jag ber om det.

Känner mig kluven inför vilket förlossn-sätt jag ska välja och självklart är det JAG som måste fatta beslutet. Vore ändå mkt värdefullt med kommentarer från er!
Jag har nyligen gått en helgkurs i profylaxandning men kommer inte hinna öva så mkt eftersom förlossn kan dra igång när som helst (är beräknad till början av januari). Men den gav i alla fall känslan av att jag kan GÖRA nåt konkret under en vaginal förlossn, dvs andas på speciella sätt. Samtidigt vore det "skönt att lämna över ansvaret till läkarna", dvs använda snitt-tiden...

Jag hör till Karolinska sjukhuset i Solna och här är en länk angående ”planerad vagnial förlossning”:
http://www.karolinska.se/templates/Page____36829.aspx

Jättetacksam för kommentarer så fort som möjligt eftersom jag måste bestämma mig inom kort!
Kram.
Svar på tråden: planerad vaginal förlossn eller planerat snitt???

även på andra snack - ursäkta

Skrivet av  vilsen
Hej,
ursäkta att jag skickat detta till flera snack, men eftersom jag har BF i början av januari vore jag tacksam för många snabba svar! Tack.
 

Jag skulle nog

Skrivet av  Anna K med Flipp & Vendela
välja en planerad vaginal förlossning med förbehåll att jag när som helst skulle ha rätt att avbryta förlossningsarbetet ifall jag kände att jag inte klarade av förlossningsarbetet längre.

Jag har två snitt bakom mig, ett akut och ett planerat, och även om det planerade var en fin upplevelse så önskar jag innerst inne att jag hade kunnat föda vaginalt. Tror jag.
 

Jag hade...

Skrivet av  Jenny
i ditt fall nog använt mig av möjligheten till "planerad vaginal förlossning".

Jag födde mitt första barn vaginalt och är stolt och glad över det. Det var en upplevelse jag inte hade velat vara utan. Visst det gjorde ont men jag klarade mig på lustgas ( som jag fick först när jag var 8 cm öppen).

Tyvärr fick jag en stor bristning (kände inte när jag brast dock) och p.g.a risken att gå sönder så igen och då kanske inte läka ihop lika bra ska jag denna förlossning snittas, (den bristning jag drabbades av är det tydligen bara runt 5 % som drabbas av).

Dock är jag rädd för att jag kommer "sörja" en vaginal förlossning lite, för mig var det en fantastisk upplevelse. Jag kommer nog "sakna" den där känslan av att " nu är det på G, detta ska jag klara" Att känna värkarna komma och kämpa sig igenom dem och veta att för varje värk så kommer man närmre målet...

Om du känner att du inte klarar av den vaginala förlossningen så får du ju snitt, om du vill ha eda så är det ju "ordnat". Kanske föder du fram ditt barn vaginalt och då tror jag du kommer vara mycket stolt över dig själv!

Men bara du kan veta hur du känner och även om du får våra känslor här så är det dig själv du ska lyssna på i slutändan!

Lycka till!

 

Jag hade ...

Skrivet av  B
... valt planerad vaginal förlossning. Jag blev igångsatt men med förbehållet att bli snittad om jag ville. Den graviditeten slutade med ett snitt. Vid nästa barn blev jag också igångsatt och var då givetvis lite rädd att det också skulle sluta i snitt, men det blev en vaginal förlossning. Skillnaden mellan dessa två gånger var att vid första gången låg inte bebben med huvudet riktigt rätt. Vid andra gången blev jag jättekollad dagen innan förmodad igångsättning ang huvudets läge, storlek osv och allt såg bra ut. Är det så att du kollas noga innan ev igångsättning och allt ser bra ut så skulle jag satsa på en igångsättning.
 

För min del...

Skrivet av  Nissa, Rebecka dec02 + Manfred 28/9
... så var min vaginala förlossning MYCKET bättre än det planerade snittet. Jag har också stort kontrollbehov och tyckte att det kändes betydligt bättre att det var JAG som födde mitt barn, inte att någon spände fast mig och plockade ut barnet...

Jag var inte rädd inför förlossningen och min man som är bondson tyckte inte att det var något konstigt heller, utan kunde vara ett mycket bra stöd. Jag läste på en hel del (kontrollbehov, du vet! *skratt*) och det gjorde att jag kände igen de olika faserna under förlossningen och kände att jag hade koll. Jag tog precis så mycket lustgas som behövdes för att ta bort toppen av smärtan, men utan att jag blev lullig. EDAn funkade också bra.

Visst gjorde det ont att föda barn, men man har massor av hormoner som hjälper en att hantera det hela och det blev aldrig outhärdligt. Fast om man är rädd, så spänner man sig och späner man sig så gör det mer ont och man blir mer rädd osv osv. Skönt att du har fått möjlighet att välja!

Tyvärr fick jag en förlossningsskada, så mitt andra barn fick förlösas med planerat snitt. Trots att jag fått både EDA och spinal tidigare, så hade narkosläkaren svårt att sätta den denna gång och det gjorde rejält ont. Sedan tog den så långt upp att jag fick svårt att andas och som grädde på moset fick jag konstanta blodtrycksfall.

Så för min del så tycker jag att min vaginala förlossning på 29 timmar (varav 2 timmar krystning) var BETYDLIGT trevligare än de 45 minuter som jag låg på operationsbordet och kämpade för att andas och inte kräkas. Men det är å andra sidan inget som säger att det måste bli lika jobbigt vid ditt ev snitt.

Såret efter snittet läkte bra, men det tog 3-4 dagar innan jag kunde sätta mig upp själv i sängen och eftersom jag inte kunde amma liggande, blev det jobbigt att ringa på personalen hela tiden. Men eftesom det är ditt första barn antar jag att din man kommer vara med er hela tiden på BB. Jag hade även problem med gaser i magen och gjorde infernaliskt ont när de skulle ut.

Efter den vaginala förlossningen var jag totalt slut och orkade mig inte upp ur sängen på ett drygt dygn och efter det hade jag svårt att sitta ytterligare några dagar, men på det hela taget tyckte jag det gjorde mindre ont med vaginal förlossning mot snitt.

Lycka till med din förlossning, oavsett metod! Man blir lika mycket mamma även om man plockar ut barnet via nödutgången! KRAM

Det
 

Artiklar från Familjeliv