Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Akut Kejsarsnitt

Skrivet av Izabella & Emil
Jag fick göra akutsnitt och det känns inte riktigt bra.Jag tycker att det var det hemskaste jag varit med om
Svar på tråden: Akut Kejsarsnitt

Hej på dig! (långt)

Skrivet av  Anna K med Flipp
Jag blev också akutsnittad så jag förstår vad du går igenom. För mig kändes det fruktansvärt i början men nu tycker jag att det känns rätt bra. Jag hade turen att få prata med barnmorskan som var med mig under förlossningsarbetet ganska omgående efter förlossningen och hon fick mig att förstå att jag gjort allt jag kunnat för att föda naturligt. Sedan har jag haft tur att få mycket stöd för att "komma över" det hela. Jag vet inte var du bor, men jag blev erbjuden att delta i en stödgrupp för akutsnittade (på SöS i Stockholm) som jag i och för sig har tackat nej till. Kanske finns något liknande där du fött. Annars tycker jag att du ska be att få prata med din barnmorska och få din förlossningsjournal förklarad för dig. Jag har fått kopia på min och har fått veta att det var för barnets skull det blev snitt (hade en lång förlossning och värkarbetet stannade av totalt när hon var nästan ute). Då är det lättare att tänka positivt på snittet. Jag hoppas bara att jag slipper snitt nästa gång.
 

Tack..

Skrivet av  Izabella&Emil
Tack för ditt svar det gjorde mig jätte glad.Jag bor i Eskilstuna.Jag vet varken om jag vågar eller vill ha flera barn, jag har ju redan två och är bara 21år kram
 

Hej Izabella

Skrivet av  Anna K med Flipp
Även om du inte vet om du vill ha fler barn så tycker jag att du ska be att få prata med barnmorskan som var med vid snittet så att du får bearbeta det hela. Det kan vara jättekämpigt om du ska komma över det på egen hand.
Lycka till!
Kram
 

Hemskt - men bra ändå

Skrivet av  Lisbeth med Tove, 3 dagar gammal
Jag är nyligen hemkommen från BB och min förlossning slutade med akut kejsarsnitt efter 23 timmars förlossningsarbete.. Det kändes hemskt snopet att jag missade ögonblicket då vår lilla tös kom ut, istället för att vara med och uppleva det var jag nedsövd och min sambo fick ensam uppleva detta att klippa av navelsträngen osv.. Jag var ledsen och besviken för det men samtidigt är jag oerhört tacksam över att den utgången fanns när det inte gick att föda naturligt.. Jag vågar inte tänka på vad som skulle ha hänt annars..
Jag har skrivit dagbok om det för att bearbeta upplevelsen och det är något jag rekommenderar, och prata om upplevelsen med vänner eller i stödgrupp som Anna K rekommenderade tror jag också är jättebra.. Jag har även pratat med läkarem om vad som hände och läst min journal..
 

Tack...

Skrivet av  Izabella&Emil
Tack för ditt svar, det värmde att få veta att man inte är ensam
 

Artiklar från Familjeliv