Min lilla stora kille mår inte bra...

Min lilla stora kille mår inte bra...
Skrivet av	Miia m Tim 9806.
Usch, finns det ngt värre än när ens barn mår dåligt? Jag har hela tiden tyckt att han har varit en go och glad, positiv, social liten förmåga md glimten i ögat, men nu sista månaderna har det hänt något. Känns som att "gnistan" är borta. För ett par veckor sa han att inte ville leva, att han inte orkade... Så nu väntar vi på en tid till BUP, men dit får man nog inte komma förrän nästa år. Hallå!!! Så länge vill jag inte vänta! Varför mår han så här? Har jag gjort ngt fel? Det har iofs hänt mkt sista året, vi har flyttat, han har fått en lillasyster (som han avgudar) och han har börjat på nytt dagis. Kan det vara en jobbig kombination? Han blir väldigt lätt ledsen eller arg och jag får inte trösta honom. Han äter som en liten fågelunge hemma. På dagis äter han i stället väldigt bra och sen dricker han fortfarande välling, så han får väl i sig vad han behöver. Men han har gått ner i vikt oxå. Kram /Miia.
Svar på tråden: Min lilla stora kille mår inte bra...

Stackars stor/liten
Skrivet av Ingela,William9808,Elsa0003,Edith0305
Åh vad jobbigt när ens barn inte mår bra. Hoppas verkligen att ni får bra hjälp! Han har ju flera saker som har hänt i hans liv nu. Sedan kan det ju vara förkänningar av sexårs... Min kille har blivit helt bråkig och arg från att ha varit en ängel så det är ju mycket som händer. Varma omtankar /Ingela

Tack!
Skrivet av Miia m Tim 9806.
Ja, sexårs kan ju oxå spela in... Det blir kanske för mycket, helt enkelt. Kram!


Har inget svar
Skrivet av Kaili
men vill åtminstone skicka en stor kram och en hel hink sympati. Önskar verkligen att jag kunde hjälpa till. Jag har en tanke när det gäller dagis, har han fått några vänner där ännu? Kan du bjuda hem några barn (en taget förstås) och liksom hjälpa till på så sätt med "vänskapen". Det kanske hjälper lite. Min son hade svårt att komma in i grupper och lekte bredvid, innan jag bjöd hem dagis-kompisar till oss. Nu går det jättebra på dagis. Hmm, blev virrigt det här men hoppas du förstår vad jag menar.

Tack!
Skrivet av Miia m Tim 9806.
Nja, några riktigt bra kompisar känns det inte som han har fått. Vi har haft en kille hemma, för ett tag sedan och nästa vecka ska Tim få ta med sig en tjej, som han häromdagen sa var hans bästa kompis. Det kanske lossnar lite på den fronten... Kram!

men usch
Skrivet av I.G m Emma 9806/Sofie 0110
va jobbigt. Hur kan det ta så lång tid för att få komma till någon och få hjälp? Det kan säkert påverka allt som hänt senaste tiden. Det är stora omställningar för små barn. Försök att ge honom mycket egen tid så bara HAN får känna sig viktig. Tror det är jätteviktigt.


Tack!
Skrivet av Miia m Tim 9806.
Jag ringde och tjatade i går och då lyckades dom skaka fram en tid till oss i mitten av december! Puh! Att man ska behöva ligga på... Jag försöker komma iväg och bowla eller bada eller något med honom, bara han och jag, minst en gång i veckan, men ibland kör det ihop sig... Kram!

Näe, det finns nog inget
Skrivet av Katarina m David 9807
värre än när ens barn inte mår bra :-( Det låter ju hemskt att ni ska behöva vänta så länge på en tid till BUP, inte klokt ju!! Det har ju, som du skriver, hänt väldigt mycket i hans liv den senaste tiden, det kan säkert spela in en hel del. Men inte tror jag att du har gjort något fel, han kanske är en känslig kille helt enkelt. Hoppas att ni får hjälp snart!! Kram!

Tack!
Skrivet av Miia m Tim 9806.
Som jag skrev till I.G så tjatade jag till mig en tid i mitten av december, men det känns tillräckligt långt fram! Nej, jag har nog (?) inte gjort något fel ;-) En känslig liten pöjk med mycket nytt i samma veva... Kram!


Vad ledsen jag blir
Skrivet av Mallan m Pontus 9806 & Ester 0011
Det är verkligen inte kul när barnen mår dåligt! Pontus hade en "down"-period i våras, när han kände sig utanför hos dagmamman. Alla andra killar var tävlingsinriktade, lekte mycket pang, pang, spelade fotboll och så. Inte Pontus stil. Nu har gruppen dock förändras och allt är frid och fröjd. Finns ingen psykolog på BVC som kan ta sig an Tim? För en 5-åring med depression så är det LÅNG tid att vänta till efter jul! Ring och tjata, säg att han går ned i vikt, att han tappat livsgnistan. Man måste vara på dem hela tiden. Det är de som skriker mest som får komma först! Hoppas du kommer någon vart med den metoden! Har han kompisar? Han kanske inte kommit in i gruppen. Den kanske är väl sammansvetsad eftersom de ju ändå är runt 5 år.

Tack!
Skrivet av Miia m Tim 9806.
Vad skönt att det ordnade sig för Pontus. Jag var i kontakt med bvc först, men deras psykolog tog sig bara an barn upp till tre år. Botten! Jag ringde och tjatade till mig en tid till i mitten av december, men som jag skrev till Katarina, det känns långt dit oxå! Men nu har vi något att sikta på i alla fall. Lite knepigt med kompisar är det nog. Han har haft med sig en kille hem och lekt, och i nästa vecka ska en tjej följa med hem någon dag. Hoppas det blir bättre! Kram!

Hej!
Skrivet av Mallan
Hos BVC i vår förort finns en psykolog man kan ringa till några timmar i veckan för konsultation. Hon är till för alla barn som är inskrivna. Det kanske inte skulle hjälpa er i just detta fall, men det är en bra idé, tycker jag. Hoppas han känner sig lite mer inne i gruppen när han nu kan umgås lite med barnen på "tu man hand". Kommer ihåg känslan när man lekt med någon utanför dagis. Man var lite stolt och hade något gemensamt med de barnen.


Usch vad jobbigt det låter...
Skrivet av Ella v.25 m. Hannes 9806 & Holger 0201
Vet inte om det är en tröst men.... Sambon & jag var på en föreläsning för ett tag sen.Det var en BarnPsykolog från Lund som föreläste om gränssättningar. Vi frågade en hel del eftersom vi upplever Hannes som en väldigt intelligent liten kille men otroligt känslig. Lite av de du beskriver stämmer in på vår kille med. Vi har oxå haft stora förändringar i vår familj & omgivning.En del barn är _mycket_ känsligare än andra när det kommer till tex nya situationer & omändringar. Vi har ju oxå förstått att Hannes tillhör den lilla skaran. Precis som din Tim så avgudar Hannes sin lillebror,lite för mycket ibland kanske.Fast han har släppt taget lite nu vilket är bra. Vi försöker dela upp oss o bara göra en del aktiviteter med bara Hannes ibland. Nu är han jättearg på mig igen,förmodligen för att jag är gravid.Men den stora trösten är att man vet varför.Det hjälper mig mycket särskilt i situationer där jag i vanliga fall hade blivit arg på honom. Hoppas verkligen ni kommer tillrätta med problemet.Blir jätteledsen när jag läser ditt inlägg för jag vet hur ont det gör när barnen inte mår bra. Kramar Ella... [email protected]

Tack!
Skrivet av Miia m Linnea 0305 & Tim 9806.
Jag försöker oxå ta mig tid att göra saker med bara Tim, åka och bowla eller bada, eller bara vara med honom. Titta på en film, eller spela lite dataspel tillsammans. Då känns det som att han tankar "ensam-med-mamma-tid" och är nöjd ett tag. Jag försöker alltid att inte bli arg på honom för smågrejer, utan tänka på att han har det jobbigt nu. Men samtidigt måst han förstå att det finns gränser. Ingen dålig balansgång... Nu har vi i alla fall fått en tid på BUP i mitten av december. Det känns skönt! Kram!

Ledsamt
Skrivet av mia m filip9807 o hampus 0104
Fy vad ledsen man blir när man läser det du skrev. Det är verklgien jobbigt när de små int mår bra och ännu värre när man inte får/kan göra något åt det. Filip hade en period i våras då han stötte bort oss, var båkig och troligen mådde han inte så bra då. Det är fuktansvärt att se sin älskling må dåligt. Hoppas ni får en tid snart och att det reder ut sig så fort och så bra som möjligt. Skickar kramar till er!!


Tack!
Skrivet av Miia m Linnea 0305 & Tim 9806.
Jag tjatade till mig en tid om några veckor. Men att man ska behöva tjata... Vi kämpar på och håller tummarna att det "bara" är en övergående utvecklingsfas, och inget mer allvarligt... Kram!

Hej Miia!
Skrivet av Kristina S med Moa 98 och Agnes 02
Det är så lätt att få skuldkänslor när de gäller ens barn, men jag tror inte att du har gjort något fel. Jag känner igen en hel del av det från min dotter. Hon har också alltid varit glad och social och positiv, men i somras förändrades hon. Visserligen kan jag se att hon haft andra jobbiga perioder - förra året fick hon t.ex. en lillasyster i samma veva som vi flyttade och då var det förfärligt ett tag. Men det är lite annorlunda den här gången. Hon har inte pratat om att hon vill dö, men när hon skulle sova över hos farmor och farfar i somras gick inte det. Hon grät så att vi fick komma och hämta henne. (Till saken hör att hon varit med farmor och farfar två eftermiddagar i veckan sedan hon var 7 månader, och har sovit över ensam där säkert en gång i månaden sedan hon var ett par år.) Efter den incidenten berättade farmor att hon frågat "När ska min mamma då?" Vi hade ett dödsfall i familjen i våras och det har naturligtvis påverkat henne, men jag tror också att det är synnerligen åldersrelaterat. Alla pratar ju om att sexåringar har sådana här funderingar. Kanske är det så att många stora förändringar i livet skyndar på utvecklingen. De har helt enkelt kommit dithän att de börjar inse saker och ting om livet. Jag tycker att du verkar vara en jättebra mamma som verkligen tar din pojke på allvar och ser till att han får hjälp. Det blir nog bra när ni kommer iväg och får prata med BUP. Lycka till och kram!

P.S.
Skrivet av Kristina S med Moa 98 och Agnes 02
Skrev fel på ett ställe där: "När ska min mamma dö?" var det ju Moa sa.

Min lilla stora kille mår inte bra...

Stackars stor/liten

Tack!

Har inget svar

Tack!

men usch

Tack!

Näe, det finns nog inget

Tack!

Vad ledsen jag blir

Tack!

Hej!

Usch vad jobbigt det låter...

Tack!

Ledsamt

Tack!

Hej Miia!

P.S.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Forum

Verktyg

Information