Står snart inte ut längre

Står snart inte ut längre
Skrivet av	mia m filip9807 o hampus 0104
Mina barn är totalt hopplösa!! Vet inte vem som är värst, troligen en kombination av dem båda. De retar varandra mig, kastar saker (till 99% är det den lille som står för kastandet), är uppkäftiga, härja gapar och skriver. Och försöker jag säga till så tittar de på mig och fortsätter precis på samma sätt. Blir jag sen riktigt arg bryr de sig inte iaf. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra?? Jag är arg hela tiden!! Ser framimot att lämna dem på dagis vilket känns hemskt men det går mig verkligen på nerverna. Jag är ledig en dag en vecka plus varannan helg och ser alltid framimot daegn då vi ska vara hemma tillsammans bara jag och barnen och hitta pånått roligt och mysigt men redan vid 10 snåret har jag tappar humör och lust. Det är ignet roligt att göra nått med dem när de bara bråka tjafsar och retas. Jag mår inge vidare av att var arg hela tiden men vad ska jag göra. Jag kan ju inte bara låta dem hållas, då blir det outhärdligt här hemma. Ljudnivån ligger redan på smärtgränsen enligt mig. De delar rum och det gör ju inte saken bättre. Den store skulle verkligen behöva ha ett eget där han han få komma undan lite. Leka utan att bli störd. Men nu är det ju som det är och de måste stå ut med varandra vare sig de vill eller inte. Snälla säg att det finns någon som har haft det så här och att det går över. Ser inte fram imot en jul men bråk hela tiden.
Svar på tråden: Står snart inte ut längre

ojojoj
Skrivet av Millis m Linn & två till
du, det låter som hemma hos oss. Här är det tjejerna som delar rum. De är födda 9511 och 9806......... Bråk och kiv om ALLT! slåss, bits och kastar saker omkring sig. Jag är oxå arg och skäller hela tiden och jag mår jättedåligt över det. Min man jobbar VARJE helg och då är jag ensam med alla barnen. (har tre st tjej född 9511, tjej född 9806 och pojke född 0104. Jag känner ibland att nä jag säljer barnen billigt eller så flyttar jag härifrån. men på kvällen när alla barnen är trötta och har lugnat ner sig så ser jag ju att mina barn är så himla jättegulliga och jag älskar dem mest av allt på hela jorden. Vårt hus är för litet, vi trivs inte där vi bor och jag tror att detta påverkar, mina barn iallafall, mer än man tror. Vi letar med ljus och lykta efter ett större hus där barnen kan få stänga dörren om sig ensam. unna ha kompisar som sover över osv. Men fy vad man känner sig som en dålig förälder när man bara skäller och gormar hela tiden.

Låter jättejobbigt (jättelångt)
Skrivet av Therese.L m Saga 9808 och Alvin 0108
och jag kan känna igen det till viss del. Mina busungar vill också gärna retas med varandra, och speciellt Saga kan vara ganska gapig och uppkäftig mot mig. Alvin gör ju som henne, fast mer på skoj...han förstår ju inte alltid riktigt vad hon säger. Men något som jag märkt gör saken sju resor värre, är när jag själv blir irriterad på dom när de håller på. Kanske är det lika dant med dina barn? Jag är känsligast på morgornarna och har då svårt att hålla humöret uppe när det sätts igång med gap och skrik. Men nu har vi fått ganska bra rutiner på morgonen vilket gör att det inte blir så mycket bråk. I alla fall..det jag skulle säga är att här funkar det absolut bäst när jag håller mig HELT lung...och pratar med dom med mjuk och låg röst. Sätter mig ner på huk och verkligen pratar och förklarar för dom. På Saga och Alvin funkar det oftast jättebra, när de märker att jag verkligen inte tänker bli arg (de testar ju förstås ett tag ;-)). Prata med dom om _hur_ de kan leka med varandra...låt dem själva beskriva hur leken ska gå till...vad man inte gör mot varandra osv. Förklara att du inte vill bråka med dom...dom är ju det bästa du har osv. Ge dom massor med beröm när de är snälla mot varandra / hjälper varandra eller dig. Påpeka ALLT positivt de gör och tala om hur glad det gör dig. Kanske kan ni inför någon lek, där alla ska använda sin "fina" röst hela dagen, och klarar ni det så ska ni få någon belöning - kanske något extra gott, eller hitta på något extra kul...låt barnen välja. Och påminn dom under dagen om leken, men _hota_ inte om utebliven belöning. Belöningen ska alltså inte vara någon muta, utan verkligen en belöning. Att hålla det där lugnet är absolut inte alltid lätt, men när man väl kommer in i det och märker hur bra det fungerar så blir det bara lättare. Försök att låta allt bara rinna av dig...att deras gnäll och bråk inte får fäste i dig, utan tänk dig som en gås som får vatten på sig ler...om du är med på hur jag menar. Försök vända spiralen åt andra hållet...som det är nu, så ju mer arg du blir...desto mer bråkar dom (gissning), låt det bli tvärtom. Har ni ingen vrå dit storebror kan få gå undan och leka lite? Kan han gå in i ert sovrum med lite leksaker så han får vara ifred? Detta blev långt och kanske håller du inte alls med mig i mitt resonemang eller så har du redan testat allt. Detta funkar i alla fall bra hos oss, och jag hoppas absolut att det snart blir bättre hos er också. Det är verkligen jättejobbigt när det är så mycket bråk hemma...det tar alldeles för mycket energi av alla. Många kramar från mig!!


Du har så rätt
Skrivet av mia m filip9807 o hampus 0104
och tro mig jag har försökt att hålla ig lugn och ajg et att de bara blir värre av jag blir arg. Men tyvärr är jag inte en sån person, jag brusar upp snabbt (fått det av min egen mamma). Jag vill jättegärna hålla mig lugn och de gånger jag gör det så har det till slut bubblat över jag blir ännu argare. Ska inte enbart skylla på barnen att jag blir arg för just nu är jagninne i en ganska så jobbig period. Jag jobbar mycket, sambon har alltid mycket at göra så här års, vilket gör att jag får dra det tunga laset fram till jul. Barnen känner sånt framför allt den store. Så vist kan vi säkert göra vardagen bättre men det är inte lätt men jag har ju inte gett upp för varje söndagkväll då ser jag framimot vår lediga dag och hoppas att den ska bli en toppen dag. Är det kanske där jag gör fel?? Sätter jag för höga krav på mig och barnen. jag vill att det ska bliså kul och mysig och sen blir allt bara fel??? Ang att leka ifred så bor vi så pass litet, 86 kvm uppdelat på fyra rum och kök. Vårt sovrum är det sängen och en gång runt om, pyttelitet alltså. Datarummet, två skrivbord bohyllor och en smalgång, kök och vardagsrum går i ett och går därför inte att stänga till om sig så det finns verklgien ingenstans att komma undan. Har hänt att han jkättrat upp i sin säng och jag tagit bort stegen så inte lilleman kan komma upp men det har bara resulterat i att lillebror står nedanför och skriker och är arg och det är han bra p åvill jag lova. Lte svamligt från mig men tack för dina råd och tips och jag ska göra ett nytt försök med att bita ihop. Men jag som du är inte så himla glad över gap och skrik på morgonen och det är nog då det är som värst. när man måste så mycket, klä sig borsta tänderna äta frukost och det ända barnen vill är att se alla skitprogram på tv. Men men det kommer nya tider och nya bekymmer:)

Lite tips (låångt igen)
Skrivet av Therese.L m Saga 9808 och Alvin 0108
Ja det är sannerligen inte lätt att bita ihop när man för övrigt har lite för mycket omkring sig, och så är så lätt cirkeln igång :-(. Känner igen det väldigt väl. Jag har några småtips som har fått vissa delar av vår vardag att funka mycket bättre. Vet inte om du är intresserad direkt, men jag kör dom ändå :-). Och jag mottager _mycket_ tacksamt tips själv på små saker man kan göra för att underlätta. När det gäller frukost så har barnen faktiskt fått sitta i storarummet och äta framför tv´n för att vi alla ska kunna vakna i lugn och ro (läs: mamma inte blir tokig vid frukostbordet då barnen gnäller och bråkar). Nu så har dom dock båda två börjat hjälpa till att duka fram och bort och äter gärna i köket (förvånad mamma). Vi brukar ha lite tända ljus och småprata om vad vi vill göra under dagen = alla är glada och nöjda (ännu mer förvånad mamma ;-)). Vid middagsbordet har vi innan haft jättemycket bråk och tjafs...främst från Saga, vilket varit jättejobbigt. För att Saga skulle börja äta bättre och inte bara springa iväg och leka, så införde vi att ALLA ska sitta vid matbordet i 10 min, men ingen behöver äta om dom inte vill. Sura miner (och mycket gap) i början, men när hon väl ändå satt där, så åt hon ju eftersom det ändå inte fanns mycket annat att göra. Äter hon inte så är det ju hennes mage som går hungrig, brukar vi säga. Bråkade hon (stojjar och skriker) så fick hon gå från matbordet och sitta där 10 min själv sedan. Kan låta hårt, men det har funkat jättebra här, och det är inte kul när de förstör varenda måltid med bråk och skrik. Sen började vi med att alla skulle berätta sitt bästa resp sämsta som hänt under dagen. Detta tyckte barnen (främst Saga) var jättekul och berättade glatt om vad som hänt, samtidigt som de glömde bort att gnälla över "äcklig" mat, "jag är inte hungrig" osv. Och för att Alvin lättare ska hänga med i samtalet har vi också börjat med att alla ska berätta 3 saker som hänt under dagen. Vi brukar även till middagen ha levande ljus och ibland dukar jag fint med servetter och fina glas osv...bara för att middagen ska bli mysig och inget ställe för konflikter. Även när det gäller det vardagliga tjatet...tycker inte att jag gör annat än tjatar ibland, så kan man fundera över vilka regler (läs Nej) som verkligen är viktiga för en, och resten kan man släppa lite på. Iställer för att bli irriterad när dom river ut massa prylar på golvet (böcker, bunkar osv) och återigen komma med Nej, nej, så bestämde jag mig för att låta det vara, och så kan vi plocka in tillsammans sen. Dom slutar ju nämligen att lyssna när man säger nej hela tiden. En annan bra sak är att försöka ta bort ordet "Inte" ur sina meningar (när det går) och istället tala om vad det ska göra. Funkar faktiskt riktigt bra. Säger jag till Alvin att han inte ska springa i vattenpölarna utan gummistövlar så gör han garanterat det. Men när jag säger till honom att gå bredvid vattenpölen så gör han verkligen det (återigen förvånad mamma :-)). Barn sorterar nämligen bort ordet inte ur meningarna coh gör med andra ord precis tvärtom (nyhet va ;-)). Oj vad långt det blev...hoppas det finns nåt tips du kan använda, och har du egna tips så mottager jag som sagt dem väldigt tacksamt. Är det andra här på sidan som också har tips så skriv jättegärna ner dom. kramar från mig (som har skrivkramp nu ;-))

Står snart inte ut längre

ojojoj

Låter jättejobbigt (jättelångt)

Du har så rätt

Lite tips (låångt igen)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Forum

Verktyg

Information