Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vresig sexåring

Skrivet av Kristina
Till och från är min dotter ett riktigt hår av hin. Hon skriker och får utbrott och fullständigt omedgörlig. Som en minitonåring. Förut har jag trott att det bara var hemma med oss, men nu har jag förstått att hon även agerar ut i skolan. Inte på något allvarligt eller våldsamt sätt, men hon är väldigt dominant och om någon inte vill göra som hon vill skriker hon, enligt fröknarna: "Då är inte du min kompis!" Det känns jättejobbigt. Naturligtvis börjar man som mamma fundera på om man gjort något fel, men å andra sidan känner jag igen de här dragen så väl från mig själv. Jag tycker också om att ha kontroll och bestämma, fast man lär sig ju att dölja det lite bättre med åren ;-). Är det någon som känner igen sitt eget barn?
Svar på tråden: Vresig sexåring

nej tvärtom

Skrivet av  Lisa m Saga 2/6-98 & Signe 15/4-01
har en just nu väldigt känslig sexåring som gråter lätt och benhårt håller på "rätt och fel". Hon är millimeter rättvis mellan sej å syrran och tar väldigt lätt åt sej om "man grälar för mycket" åt henne, Det son förr knappt bekom henne gör henne lätt orolig och hon är väldigt mån om att vara alla till lags... det kan lätt skapa oro i en liten sexårs kropp om man ska hjälpa alla....
 

Fast

Skrivet av  Kristina
Moa lyckas liksom vara både och. Hon vill bestämma allt, men klarar samtidigt ingen kritik. Allt ska vara på hennes sätt och allt som inte gynnar henne är orättvist. Jag har en 2,5-åring också så ibland går det rätt livat till hemma, kan jag säga.
 

Lovisa är sån oxå

Skrivet av  Ariella m. Lovisa9808
Börjar inse vilka humörsväningar hon har!! Hon kan först börja gråta för inget. Vill inte sova i sin säng utan vill ligga nära mig. Är rädd att gå själv till skola (som är ett stenkast hemifrån). Jag ska följa henne enda fram, helst in! Det räcker inte med att vinka vid cyckelställen, då hon ser ingången (de har egen ingång till sitt klassrum)

Hon gråter om hon inte får som hon vill. Även i skola. Jag har sagt till henne att man inte alltid kan få allt, och hon får sluta gråta för inget, annas kanske någon börjar reta henne!

Samtidigt som hon är jättekänslig så har hon ett rasande humör!
 

Det där lät som min Lovisa ju!!

Skrivet av  Ariella m. Lovisa9808
Hon är som en minitonåring. Hon har uppfört sig när vi har varit borta innan men nu har hon även börjat visa taggarna utåt där med! Ibland så skäms jag rent av för hennes dåliga beteende. Fröken på skolan sa bara lugnt att hon är inte ensam och det är en fas. Inte kul för det!!
 

Låter som min

Skrivet av  Tripp,trapp,trull
6-åring. Det roliga är att hennes 1 år äldre syster just kommit ur den här fasen, men nu börjar det om igen.
Om ett par år är det minstingens tur.
Då är det väl någon annan fas för de stora tjejerna.
Det går bara runt , runt och det är bara att digga läget och vänta tills de flyttar hemifrån=)
 

Fniss och tack för svaren!

Skrivet av  Kristina
Det är ju trots allt skönt att veta att man inte är ensam. Jag brukar kunna hålla mina skuldkänslor i schack, men när Moas fröken spände ögonen i mig och berättade att lärarkandidaten de haft i klassen hade haft "tjejsnack" med flickorna för att Moa är ett problem, då var det inte lätt ska jag säga. Min goa-Moa, som allt varit världens gladaste och mest sociala! Nä, lite knäckande är det allt...
 

Artiklar från Familjeliv