1 ÅR

1 ÅR
Skrivet av	Ledsen/glad
Snart fyller min lilla ett år. Sitter inte, gör nästan ingenting som en ett-åring ska. Hur ska jag orka. Le och tacka alla som kommer och gratulerar? Kanske de inte fattat något och kommer med saker som en ett-åring ska klara av men inte min. Jag fasar. Samtidigt som det ju är underbart att min älskling har blivit ett år.
Svar på tråden: 1 ÅR

Vilka kommer?
Skrivet av Pernilla B
Jag hoppas att alla gratulanter är införstådda med din dotters problem, även om hon "bara" är allmänt sen och inte har handikapp eller annan diagnos. ALLA barn har rätt att mätas efter sin egen måttstock. Jag har två flickor och den andra är lite sen i sin motoriska utveckling pga sjukdom (3-4 mån ca) och mycket sen i talet pga att hon är född med läpp- käk och gomspalt. (Kan bara säga "mamma" vid 1,5 år). Hennes storasyster var extremt tidig på ALLT. Gick vid 10 mån, 40-50 ord vid 1,5 år osv. Det skulle aldrig funka om vi jämförde barnen. Det gjorde vi till en början, men inte alls nu längre. Nu får lillasyster var "duktig" på sina saker och glädjen är lika stor över hennes "små" framsteg. Det viktiga är att förmedla glädje över att lära. Det ska inte vara träning och måsten. Det ska vara kul! Är inte era födelsedagsgäster införstådda med situationen, dvs är delaktiga även i er vardag, så tycker jag att du ska säga ifrån att de inte är välkomna. Ha istället kalas för de allra närmsta och låt din dotter vara i centrum till 100% utan minsta grums i glädjebägaren. Din dotter känner om du känner dig obekväm. Grattis på födelsedagen!!!!

Jag känner...
Skrivet av en som har vart i samma sitts?
Hej nån...Jag har en pojke på 9 år nu, men din oro/ensamhet som du känner nu känner jag så väl igen. När jag fick min gosse så kände jag nästan direkt att det var något som inte stämde...Han hade bla "slapp tonus" vid ett år så varken satt han själv eller kröp. Jag tog upp min oro på BVC men fick blickar av de som om att jag var tokig!...alla som jag försökte prata med slog bara bort det och sa att jag bara inbillade mig och han kommer nog "ifatt". Nu 9 år efter och mycket kämpa...så vet alla att jag hade rätt!...Jag drog mig undan det flesta vänner för att slippa höra om deras barn som hade så "normal" utveckling...Jag vet hur det känns...har du en diagnos? Är det ok och fråga om det är en pojke eller flicka?


låg tonus
Skrivet av ledsen/glad
Samma med min son. Sitter ej, orkar inte lyfta huvudet länge alls i magläge. Han har en diagnos, som han delar med kända tjugo stycken ca i världen, ingen känd i Sverige inte ens Norden. Diagnosen ger dock inga svar på hur det ska bli just för honom. Hur är din son idag? Berätta.

Min grabb
Skrivet av en som har vart i samma sitts?
Idag så ligger han på halva utvecklingstakten, så han är ungefär som en 4-5 åring men är "klumpig" och lite stel i kroppen pratar sämre.Han upprepar samma sak flera gånger per dag.Men han har givit mig mycket...han är för det mesta glad och gillar att "gosa", vill prata och kramas med alla. Men det första åren så var det jobbigt man känner sig ensam,han hade bla tio öroninflammationer första året och var alltid sjuk. Han går på träningsskola i tvåan. Den diagnos som jag fått på honom heter cerebral dyskenesi som ligger under sk cp-skada...efter mycket chat från mig så fick jag sjukhuset att göra en MRT på hjärnan och det visa sig att det var nervceller på vänstra hjärnhalvan som hade vandra "fel".

Låg tonus
Skrivet av beläst mamma
Hej ,läste om att ni fått en ovanlig diagnos, bara 20 i världen. Är barnläkare, själv har ett barn med handikapp o kämpat i många år för diagnos. Har erfarenhet av info på nätet för sälsynta sjukdomar, som vanligt från USA. Ni kan maila privat:[email protected]


Så gjorde jag....
Skrivet av Vicky
Min situation var den samma.....Lillen kunde inte ens sitta själv.. Vi hade bara kalas för de allra närmsta Farmor/FarfarMorfar och våra syskon De som verkligen visste hur allt låg till. Bjöd helt enkelt inga andra Detta känndes bäst för oss .

HALLÅÅÅÅ! JÄTTEKRAMAR!!!!
Skrivet av Anonym, idag.
Ni får inte deppa ihop! Snälla orka ett tag till!!! Jag vet precis hur ni känner, och tycker livet känns så orättvist ibland, men ni måste kämpa på!! Min räddning har varit psykjuoren, kolla upp detta i telefonkatalogen i ditt närområde. De har teletid dygnet runt och du kan bara ringa dit och babbla av dig. Det är en psykolog som svarar och vill du sen ha mer hjälp, så kan ni komma överrens om det då. Jag var mitt uppe i utredningar och allt var bara skit, när jag hade ingen att prata med. Visst, min man, men jag behövde någon utifrån och det hjälpte!! Och det här med sk."vänner" som skryter om sina perfekta barn, tja, jag har iallafall sagt upp bekantskapen med dem, för vi växte helt plötsligt ifrån varann. Kämpa på för era små gullungar, de behöver oss mer än vi tror!!!!!

värt ett försök
Skrivet av ledsen/glad
tack för tipset. Trodde väl att man inte kunde vända sig dit för vad jag känner som småsaker. Du förstår säkert. Det är ju inte småsaker men ändå. Hoppas att det är så att de behöver oss våra barn. Tanken att det är mitt fel tar över ibland. Tror du att barnet kommer att känna så någon gång?


Absolut ska du vända dig dit!
Skrivet av Anonym idag, igen.
Och ja, jag förstår precis vad du menar. Småsaker är oftast de största sakerna... Jag var väldigt länge i fasen att det var mitt fel, mina tankar under graviditeten var säkert orsak till det osv. Jag var väldigt nere. Jag läser lite mellan raderna att det är nog en dos psykjuor som du behöver. Stärka ditt självförtroende och få ordning på dina känslor, så att du orkar vara en bra mamma för din kille. Och tyvärr verkar det som om du kommer att få jobba hårt, men kom ihåg att du inte är ensam!!! Nej, jag tror inte att din kille kommer att känna att det är ditt fel.

tack
Skrivet av ledsen men lite gladare
tack för dina ord

Vi är i samma sits
Skrivet av Almas pappa Lasse
Vår Alma skall fylla ett i april, och är också så där riktigt försenad. Hon lyfter knappt huvudet, jollrar inte, vänder sig knappt från rygg till mage, kan inte sitta eller krypa. I utvecklingen är hon kanske som en tremånaders bäbis. Nu har vi inte kännt så mycket av det där jobbiga med alla andras friska barn, men det beror nog mest på att vår Alma är så sjuk på massa olika sätt att vi hittills varit i ständigt akutkrisläge. Kalas skall vi givetvis ha, tror jag att vi tycker, men vi undrar också hur man skall kunna ordna det så att det blir största möjliga glädje av det för oss alla. Jag har inget råd eller så, men du kan gärna skriva och berätta om hur du löser det. Lycka till


Jag förstår precis...
Skrivet av AttaCatta
Vi gjorde så att vi sade till våra närmaste att vi inte ville ha leksaker till presenter, just pga att han inte kan leka med dem. Det innebar att vi fick pengar till leksaker, kläder, sängkläder osv, saker som han kan uppskatta och som vi inte blev ledsna av att se. Dessutom så bjöd vi bara in de närmaste som vet om hur det står till, inget jättekalas direkt. Men nog så roligt. Man ska göra det som känns bäst, för livet ska inte enbart vara sorgset, vill inte folk förstå det så tycker jag att det är deras förlust! Ha det bra!

Våran goa kille har nyss fyllt 1 år.....
Skrivet av Lisa
Våra barn låter väldigt lika i utvecklingen.Min son har för någon månad sen lärt sig att sitta själv,men han kan lika väl tippa omkull efter ett tag.Han kryper inte men har vilja att börja gå,han kliver lite i kors & snubblar lätt på sin egna fötter,men han har ju vilja & intresset. Ang kalas,så hade vi inte heller något "barn kalas",men nära & kära uppvaktade.Jag har väl också den inställningen att man kan vänta med kalas tills barnen har blivit lite äldre.Min åsikt har ingen som helst betydelse bara för att våran kille är "speciell".Naturligtvis ska alla solstålar firas!

viljan
Skrivet av ledsen/glad
viljan finns inte där. Han kan helt enkelt inte. Musklerna är för svaga. Angående kalas så är det ju nära och kära jag oroar mig för. Det kommer inte vara något barnkalas. Men jag oroar mig lite för hur det kommer att bli. Fattar alla att de inte kan köpa vad som helst mm mm. Det kommer säkert bli bra men oron finns där och tankarna om hur det var för ett år sedan. Alla förväntningar och allt som inte blev som det skulle.


Jag tror inte att du kommer ifrån
Skrivet av AttaCatta
att det känns lite knepigt. Förväntingarna och sorgen är där, hela tiden. Lite också beroende på var man befinner sig i processen. Sörj det du kan sörja! Det -är- ledsamt att se sitt barn hamna på efterkälken. Vad jag menade är att man behöver vara tydlig gentemot de som finns omkring en. Berätta hur man vill ha det (tänker på presenter nu bl a)även om det känns konstigt och otrevligt. Man vill inte skylta med allt man känner, men ibland måste man säga saker som "vanliga föräldrar" inte måste. Jag är ledsen för din skull, sköt om dej. Har du någon att prata med? On du vill får du gärna maila mej: [email protected] Min kille är snart två år och är ungefär som 8 månader gammal, i vissa fall ännu mindre, även han mycket muskelsvag.Kram!

Visst är det svårt........
Skrivet av Lisa
Jag är väldigt rak mot folk & säger som det är.När dom undrarde vad våran son behövde så sa jag vad vi önskade oss.Jag sa även att det är onödigt att dom köper en massa leksaker som han inte kan leka med än,då uppskattade vi hellre pengar så vi kunde köpa det han var i behov av. Jag tycker personlingen att det känns bättre att vara rak & säga som det är.Hur mycket man vill prata om det bestämmer man själv,men för mig är det alltid skönare när folk vet.

1 ÅR

Vilka kommer?

Jag känner...

låg tonus

Min grabb

Låg tonus

Så gjorde jag....

HALLÅÅÅÅ! JÄTTEKRAMAR!!!!

värt ett försök

Absolut ska du vända dig dit!

tack

Vi är i samma sits

Jag förstår precis...

Våran goa kille har nyss fyllt 1 år.....

viljan

Jag tror inte att du kommer ifrån

Visst är det svårt........

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information