Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej alla mammor!

Skrivet av simons mamma
I kväll känner jag mig ledsen och nere.Har funderingar igen varför mitt barn fick ett begåvningshandikapp.Jag skötte mig ju exemplariskt under graviditeten och ändå hände något.Jag vet ju att oftast vet man inte varför och jag kommer aldrig att få svar.
Jag älskar min Simon över allt på jorden och vill inte ha honom annorlunda.Hans handikapp är inte stort men jag känner oro för hans framtid.Det är svårt nog för normalstörda ungdomar att få jobb idag.Hur ska det gå för honom och alla andra som är lite annorlunda?
Är det fler som känner som jag?Tycker för det mesta att allt ändå är OK men rätt vad det är ramlar jag ner i ett"svart hål"och blir deppig.
Samtidigt skäms jag över mina tankar.Det finns så många som har större problem att brottas med.I ett större perspektiv är hans problem jämförelsevis små.
Tack ni som orkade läsa mina depparetankar.
Kram
Svar på tråden: Hej alla mammor!

Varje dag nästan...

Skrivet av  no1wildcat
...tycker jag att man tänker:Hur ska hon klara det här i tonåren/vuxen ålder.Det är ett gissel som vi mammor får dras med dessa tankar och funderingar.Varför just mina barn(har 2 med npf)är det mig det är fel på?Frågor som aldrig får några svar.Ja du vet hur tankarna far runt *L*...Precis som du skriver så älskar vi ju våra barn just som de är-kanske mer än dem med "normalstörda" barn.Ville bara säga att du är inte ensam om att trilla ner i det svarta hålet *S* men vi kravlar oss alltid upp igen med förnyade krafter!Ha det gott och styrkekramar!!
 

Hej no1wildcat!

Skrivet av  simons mamma
Tack för ditt svar och för styrkekramarna.Jag behövde dem just nu.Jag kommer nog upp till ytan snart igen. Det är bra att skriva av sig när mörka moln seglar upp i huvudet.Skönt att veta att man inte är ensam.
Hur mår din PippiLotta?Vad har ditt andra barn för problem?
Kram tillbaka
 

Hej simons mamma!

Skrivet av  no1wildcat
PippiLotta mår relativt bra,lite svårt med att somna en period bara*S*Vi var ju på besök på nya skolan för en v sen och den verkar vara helt rätt för henne!!!Känns så skönt att veta det nu efter att ha väntat nästan ett år på just den skolan-finns fler i kommunen men den är närmast.
Har en son på snart 18 som har Asperger och är hennes motsats om jag säger så*L*...underaktiv,osocial,är inte överdrivet förtjust när hon sätter igång med sin racerfart och rumsterar om här hemma.Har en son till på 6 år som ej har någon diagnos-än iaf men som har en del tics och är aktiv så man vet aldrig.
Finns inget bättre än att skriva när man är nere i en svacka och speciellt här då det finns likasinnade=)Ha det gott!Kram!
 

Hej !

Skrivet av  simons mamma
Vad kul att höra att nya skolan verkar bra!
Hoppas det blir jättepositivt och att hon får nya kompisar.Först ett skönt sommarlov får vi hoppas.
Imorgon är det examen hos oss.Simon har övat hela veckan på"Det var en kväll i juni"som han ska sjunga med klasskompisarna.
Kram
 

deppartankar

Skrivet av  Sanne
Jag känner precis som du. Att jag ska vara tacksam för det barn jag fått, att det kunde vara mycket värre. Och jag är tacksam. Men ändå så kommer det mörka tankar emellanåt. Funderingar på framtiden. Kommer han gifta sig? Blir det barnbarn? Vem stöttar honom när inte vi finns längre? Och lite mer nutid, hur långt sträcker hans kapacitet sig?

Och jag som också skötte mig exemplariskt under graviditeten. Läkaren säger att det fömodligen hände något direkt vid befruktningen som gjorde att prinsen blev annorlunda.

Senast idag fick jag ett hugg i maggropen. På väg hem från dagis kommer två äldre grabbar/unga vuxna cyklandes och skrattandes. Båda två har någon form av mindre funktionsnedsättning. Jag blev så glad när jag såg dem, glad över att de har varandra. Samtidigt så kom tankarna, tänk om ingen vill ha min prins?

Jag älskar min prins av hela mitt hjärta, han är så go och charmig, så envis, så glad, så arg, så bestämd, så tankspridd, så jobbig, så positiv, ja så mycket allt på en gång ibland!

Så nog trillar vi alla ner i svarta hålet ibland. Men vi har också tvingats lära oss hur man reser sig igen. Man får deppa ihop och tycka synd om sig själv ibland. Spy galla över sin situation. Vi älskar inte våra barn mindre för det, eller hur!
 

Sanne!

Skrivet av  simons mamma
Det låter som om du har en underbar kille tycker jag.
Åh vad jag känner igen dina tankar om vuxenlivet för ditt barn.Precis så tänker jag också.Kommer han att hitta någon som älskar honom och kommer jag nånsin att bli farmor?osv i all oändlighet när deppet sätter in.Nu har jag kravlat mig upp igen iallafall och längtar tills imorgon då det blir examen i skolan.
Kram
 

hej

Skrivet av  Helene med Alexander 27/9-03
Jag skötte mig precis som du under graviditeten och undrar mycket varför lillprinsen har fått hjärnskador. Jag är så oerhört glad och tacksam för honom men ramlar ned i svarta hål det gör jag flera gånger i veckan. Jag ligger inte helt sällan och gråter på nätterna.
Jag börjar så sakteliga tänka övervägande delen av tiden på det positiva men det tar tid att vänja sig vid att vi har fått ett handikappat/annorlunda barn. Vi vet ännu inte vad det kommer att innebära för framtiden men vi vet att den inte blir som vi hade tänkt oss. Framtiden blir ofta ganska bra men att inte veta är oerhört jobbigt. Det är så himla mycket tankar och oro.
Stora kramar
Helene
 

Helene!

Skrivet av  simons mamma
Gråter på nätterna gör jag också i bland.Det får man göra.Det är så svårt att acceptera att ens barn inte är riktigt som alla andra.Har i och för sig alltid haft en känsla i maggropen att något inte stämde men motade bort det med intensiv kraft.
Simon fick sin diagnos sent men när den var ett faktum
var det först som om en dörr slog igen med en smäll och jag kraschade ner i verkligheten.Då tog det lång tid att kravla upp igen.
Kram
 

Som ett svart hål...

Skrivet av  Lotta
så känns det i bröstet ibland när oron eller ångesten slår till, rädslan för vad som ska kunna hända med vårt lilla barn i framtiden. Jag har en utvecklingsstörd äldre bror som bor på ett gruppboende, han har haft det svårt tidigare men nu mår han bra, trivs med sitt boende och sitt "jobb". På något sätt tröstar det mig att tänka att det kommer att ordna sig tillslut... Vår lille son är bara ett år men vi har samma tankar om hur det ska gå i framtiden med förskola, skola, jobb, kompisar mm. Hoppas du snart känner dig bättre!
 

Lotta!

Skrivet av  simons mamma
Tack jag mår bättre nu.Det svarta hålet har dragit sig tillbaka.
Jag hoppas som du att framtiden ska bli bra för alla våra speciella barn.Skulle bra gärna vilja kunna titta framåt och se hur det ska bli.fast det är kanske lika bra att det inte går.Vad har din kille för diagnos?
Kram
 

Hej Simons mamma!

Skrivet av  Lotta
Skönt att du mår bättre! Vår lilla kille har ds, jag brukar mest skriva där men har hittat hit också, känns som mycket passar in här. Just nu känns allt rätt bra, vår Emil är en pigg och glad kille som kryper runt i hela huset och senaste veckan har han börjat försöka resa sig (med stor bula i pannan som följd). Så nu är jag jätteglad, men ibland seglar mörka moln förbi, tankar på hur det blir när han blir större (små barn små problem, större barn större problem). En bekant som också har ett speciellt barn så till min man att "det blir bra hur det än blir". Tillslut. Det gillar jag att tänka på. Ha det så bra,

Kramar
 

Hej Lotta!

Skrivet av  simons mamma
Vad härligt att din kille rör på sig och försöker att ta nästa steg.Världen är ju jättespännande,finns mycket att upptäcka.
Har en väninna vars tjej har ds.Hon har just avslutat sitt första år på särgymnasiet där hon trivs jättebra.
Hon säger som du,allt vill gärna bli bra.
Kram
 

Sia om framtiden

Skrivet av  Millimeterns mamma
Hej

Känner så väl igen mig i alla era tankar. Hur skall det gå, vad kommer att hända med dottern...
Egetligen är det ju rätt meningslöst att försöka förutspå framtiden, det är ju ingen som har lyckats med det, men samtidigt är det så oerhört svårt att inte låta bli.
Förhoppningsvis kommer våra barn att hitta SIN alldeles egen plats i livet med egna kompisar, eget boende och en bra sysselsättning. Det finns så många jobb som inte kräver extrema IQ utan som mer är fokuserade på EQ eller konstnärlighet och jag hoppas att åtminstone min prinsessa kommer att hitta sitt kall.

Många styrkekramar
 

Millimeterns mamma!

Skrivet av  simons mamma
Vad jag blev glad av ditt inlägg.Det var så positivt och trösterikt.Så ska man tänka!
Kram
 

lika tankar långt

Skrivet av  lene oxså i det svarta hålet
har vi nog alla, hur ska det gå Vem ska trösta knyttet?
Jag tror att det är bra att vi är oroliga låtet det konstigt ,som en artist som är nervös innan ,och gör bra i från sig,,,då!
Men visst hur ska det gå vår dotter går på högst Sär och har vänner där vänner på anra vilkor än de sk normalstörda tonåringar vi har. Men hon har vänner , Och samtidigt tror jag att vi inte ska mäta efter våra behov, våra barns verklighet ser lite annorlunda ut deras syn på världen är ju lite anorlunda , så att mäta med vad vi tycket tex är socialt är nog galet , Men lika barn leka bäst med stöd, Och min största rädsla är nog inte jobb utan att hon ska bli utnytjad av andra socialt utslagna, Parkbänken ni vet. Har sett det en ggr en tjej med DS tillsammans med ett gäng män o deras flaskor och det minnet sitter i mitt huvud,
där är min stora mardröm. Men jag vet att ett egagemang i fbu är det viktigaste just för tonår o vuxna, deras gemenskap är otrolig ibland undrar jag om dom inte har roligare än vi...
Ett av våra barns stora bekymmer är inte sitt handikapp utan andra männiksors syn på dem . andras attityder och hur på verka dem .
Var finns ortättvisor just på grund av tex begåvingshadikappet i media ( endast upprag granskning o cp-mag verkar ju våga ta upp detta tabu )
det blev långt
 

Lene!

Skrivet av  simons mamma
Din mardröm har jag också sett framför mig.Just därför tänker jag se till att Simon får bästa möjliga utbildning efter högstadiet.
Vi har sån tur att vi har ett särgymnasium bara 6 mil från oss.En skola med både yrkesutbildning,boendeträning,fritidsaktiviteter och utslussning i samhället.Var in på deras hemsida idag och läste att nästan 80%av eleverna får "vanliga jobb"efter avslutad utbildning.Visst låter det otroligt bra!Skolan är känd i hela landet.Tänk vad lite man vet.
Kram
 

Hej Simons mamma

Skrivet av  Anna, mamma till två..
Känner igen mig mycket i dina tankar.. det tror jag dom flesta gör!

Just nu e jag på utkanten av det svarta hålet(...), jag mår relativt bra! Och då får jag nästan dåligt samvete för det! _Ska_ jag verkligen må bra? Min son får dras med sitt handikapp hela livet, och här sitter hans mamma och drömmer om utekvällar med en öl och kompisar, borde jag inte sitta hemma och \'pyssla\' med min kille?

Nu har jag kommit en bra bit i mina bearbetningar, bara under denna terminen då jag tagit mig ikragen och börjat plugga, verkligen tagit mig i kragen och ser det nu som lite som att jag måste må bra imig själv, först då kan jag vara ett bra stöd för min son. Han kommer behöva mig resten av sitt liv(det gör iofs alla barn)och kommer ta mycket av min kraft och energi men va tusan!*ler stort* Livet e långt!

Han kommer få kämpa och kämpa för att komma dit andra kommer på ett kick, men det kommer ge dubbelt med glädje och stolthet!

Det mest skrämmande och det som gör att hela magen drar ihop sig är väl att veta att andra(barn som vuxna) kommer ha mer för att vara taskiga mot honom!
Men det är okunskap och åter okunskap! Vi är rika vi föräldrar till dessa barn! Vi får kunskap och erfarenheter som kanske alla skulle behöva mer eller mindre!

Hmm nu drog jag väl iväg.. som vanligt.. pladdrar om allt och ingenting..*s*

Men stor kram på dig!!! =) Du vet att du inte e ensam!!

Ta hand om er!
 

Anna!

Skrivet av  simons mamma
Klart man får drömma om saker för egen del.
Man är ju kvinna också och inte bara mamma.Tar man inte hand om sig själv lite är det svårt att vara en bra mamma.Har själv märkt att jag får ny energi när jag får egen tid.
Vad pluggar du till?
Jag skulle hellre inte vilja vara utan allt min son lärt mig om hur det är att vara unik.
Kram
 

Jag

Skrivet av  Anna, mamma till två..
plugagr till undersköterska.. Bara trillade in på de utbildningen i januari, för jag kände att nej! Nu vill jag träffa nya människor, umgås med folk, å på så sätt har jag liksom fått lyfta fram sonen lite tycker jag.. Folk frågar och man kan känna sig vis och lärd genom att svarar med sinaerfarenheter. Att plugga gjorde jag just för MIN skull! Å jag märker att jag har haft mycket nytta av mina senaste 5års erfarenheter och samtidigt fått sååå mycket ny kunskap! Det är skönt!

Sen e jag otroligt stolt att ha klarat första terminen, så nu sitte rman här som färskt vårdbiträde.. Med sommarlov..*hihi*

Egentid är något jag verkligen kommit långt med.. Att jag insett och \'vågat\' ta den till mig. Men man mår sååå mcyket bättre med den än utan den! =)

Kram!
 

Hej Anna!

Skrivet av  simons mamma
Vad härligt.Du har varit jätteduktig!Hoppas du får en skön sommar och kan samla kraft till nästa termin.
Lycka till med dina studier.
Kram





















till ifortsättningen
 

Mina tankar.

Skrivet av  Ann m Frida 021021 (och Fanny -99)
Jag blir både ledsen och glad när jag läser om alla vi mammor här som stundtals mår så dåligt. Ledsen för att jag önskar att vi kunde ge varandra en kollektiv jätte-styrkekram (men det är väl kanske det vi gör här, va?) och ändå "glad" att jag inte är ensam om alla mörka tankar.

Tankar som "VAD I HELA FRIDEN GJORDE FOLK I VÅR SITUATION FÖRE INTERNET???" har farit genom mitt huvud ibland och jag är väldigt glad att den här möjligheten finns att kunna dela med sig av sina ljusa och mörka stunder och få en kram, klapp på kinden eller ett vänligt leende till svar. För det får man, även om de inte syns så tydligt. *ler*

Ni är så härliga som delar med er så generöst och jag vet att vi alla som går igenom allt detta kommer att bli både klokare och starkare av alla svårigheter vi går igenom nu. Det är det stora gåvan vi får av våra speciella barn.

*kramar*
Ann
 

Ann!

Skrivet av  Anna, mamma till två..
Sant sant \'vad gjorde alla dessa föräldrar innan internet fanns\'??

Huh! Kan itne ens tänka tanken att internet INTE funnits??*S*
 

Ann!

Skrivet av  simons mamma
Jag välsingnar också internet.Är så glad att den här sidan finns.Här får man hela tiden stöttning av varandra och det är jag mycket tacksam för.
Kram
 

Jag trillar lite nu o då ner i hålet,

Skrivet av  Ullet
det kommer för en ibland detta med hur framtiden ska se ut, men det går över. Visst är man ledsen ibland, men vi försöker skapa fonder så det ska finnas pengar till honom när han blir äldre, han ska ha samma standard då som nu, inte sämre. Även om han kommer att vara beroende av andra för att klara sig så kommer det att gå bra, det är jag övertygad om.
kjag kan känna lite panik om vi skulle dö i förtid, vem tar hand om honom då? Såna saker oroar jag mig för däremot. *ryser*
 

Hej Ullet!

Skrivet av  simons mamma
Förstår dina tankar.Just nu är jag långt från det "svarta hålet"men kommer säkert att trilla ner dit igen.Så verkar det vara för oss alla.
Låter bra att ni spar i fonder,vem vet vad som kan hända i framtiden.
Rädslan att dö från sitt barn i förtid tror jag finns hos alla föräldrar.Tror dock att den är starkare hos oss med speciella barn eftersom de är så beroende av oss.Ha det bra!
Kram
 

Artiklar från Familjeliv