Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad göra härnäst ?

Skrivet av Caroline
Hej !
Vi har en kille på 10 år som jat är " bonusvuxen " till. Han har redan från sexårsverksamheen haft problem med inlärning och koncentrtionen samt viss koordination.Han gick om sexårs eftersom man då tyckte att han inte " lekt klart .När han sedan började skolan upptäcktes snart att han hade svårt att hänga med övriga klassen och läxorna hemma var ett evinnerligt projekt att överhuvudtaget ta sig igenom dem. Sista läsåret har han gått i samma skola men i en mindre grupp om fyra barn. Detta har framförallt lett till att han tyckt det varit roligt att gå till skaolan, men han har fotfarande lika kämpigt i skolan.Skolan har nu påbörjat en utredning och han har gjort ett test hos skolpsykologen. Efter testet kallades vi tilll ett möte där hon deklarerade att han kunde och borde skrivas in i särskolan.Självklart vart detta en chock för alla oss !
Han hr absoulut inga övriga problem förutom extra energie och inlärmmmmmningsproblem samt problem med logik tex ordningsföljd etc. Men min bild av särskola är att man har en utvecklingstörning,vilket denna psykolog förvisso hävdar att han har en lättare utvecklingstörning.Kan en skolpsykolog konstatera detta efter ett test? Finns det inte flera nivåer innan man börjar tala om utvecklingstörning, och varför är det ingen tex vid BVC kontroller som reagerat ?
Våra frågor är så klart flera tusen, och en helt ny värld har uppenbarat sig där vi måste finna kunskap och information om. Men först och främst känns det som man måste kunna göra mer omfattande undersökningar och tester, har någon av er råd eller tips hur man går vidare? Vi är förtvivlade och känner oss väldigt förvirrade eftersom ingen av oss vuxn kring honom har ens reflekterat över att det skulle kunna vara så illa som att den enda hjälp han skulle kunna få är genom särskolan. Hur kommer man där att kunna stimulera hans starka sidor, tex han enorma intresse för nyheter och goda allmänbildning. Går det till så här ? Snälla, ni som har erfarenheter av liknande dela med er till oss, vi behöver alla inpus man kan få !!!
Alla daignoser man hört talas om ADHD Damp etc finns det inget namn på vad vår kille ha, utan är det bara att acceptera att nån tycer hans "poängpå ett test " matchar särskolan ?
Tacksam för råd !!
Svar på tråden: Vad göra härnäst ?

liknande här

Skrivet av  Tess
Ni har det jobbigt nu, och jag förstår era känslor eftresom jag går igenom ungefär desamma. Min dotter är 6 år och ska till hösten börja sexårsverksamhet i integrerad särskola. Jag tyckre inte att hon är "utvecklingstörd" i meningen typ förståndshandikappad. Men hon har en störning i utvecklingen -en grav språkstörning som gör att hon inte kan tala som hon borde och inte heller förstår språket på mer än en 2-3 årings nivå. Dock är hon fullt potential på andra områden, motoriskt tidig och konstnärlig och hjälpsam och empatisk för sin ålder. Men språkstörningen gör att hon är efter kunskapsmässigt och utvecklingsmässigt såklart.

Er pojke behöver inte vara förståndshandikappad för att gå i särskola. Är detta en särskola som har en egen lokal där det går barn med tydligare syndrom och likn ellr är den integrerad bland andra skolbarn? Särskolan är ju till för att tillgodose barnet på den nivån den ligger på. Det är en sorg och en förtvivlan när någon säger att ens barn har handikapp, och särskola klingar illa i ens öron när man inte är inne i dom tankarna själv. Men det är ju ofta där resurserna finns, det är där han både kan få förståelse för sina svårigheter och bli bemött på sin egen nivå (som ju ibland är väldigt ojämn)och bli stimulerad med typ samhällsintresse och dyl som du nämner.

Man behöver aldrig acceptera ett testresultat. Är resultatet sämre än man själv tycker så accepterar man ju det ofta inte för sanning. Och det kan vara frustrerande när man tycker att psykologer och annat bara ser svårigheterna och inte det man själv tycker att barnet är så bra på... Men psykologen försöker ju se avvikelser, och det ÄR JOBBIGT att konfronteras med deras papper.

BVC kan sällan uttala sig om utvecklingshämningar, och när de gör det kan det bli väldigt fel.. beroende på att barnen är så små när de tillhör BVC. BVC remitterar oftast till BUP och HAB och andra ställen som kan hålla kvar i barnet även efter att de är 6 år.

Detta blev långt men jag skulle kunna skriva ännu mer..

Känner med er. Men molnen kommer att lätta..

 

Låter lite som min son

Skrivet av  simons mamma
Känner väl igen mig i era tankar och funderingar runt det här.Mitt barn lätt utvecklingsstört!!Bara ordet får en att gå i taket.Det betyder egentligen bara att barnet utvecklas i långsammare takt än sina jämnåriga.
Lätt begåvningshandikapp syns oftast inte utanpå.Märks ofta inte heller när barnet pratar.

Ska berätta vad jag vet.Min son har ganska nyligen skrivits in så jag vet hur det går till. Utlåtande från skolpsykolog ska kompletteras med läkarundersökning,pedagogisk utredning från skolan och vid behov även en social utredning.

Föräldrarna ansöker själva om särskoleplacering.Man kan också gå kvar i grundskoleklassen men läsa enligt grundsärskolans läroplan.Vill man inte ha sitt barn i särskolan kan ingen tvinga en.Valet är ert.
Sen bestämmer förälderna vad som är bäst för barnet.

Sen kan jag berätta att gå i grundsärskolan är inte så olikt "vanliga"skolan som många tror.Barnen läser samma ämnen som grundskolan.Skillnaden är att det mesta av "krutet"läggs på basämnena sv och ma.Man går inte lika djupt in i de andra ämnena och varje barn får arbeta i sin egen takt.Grupperna är mindre än i grundskolan.Övningsämnena har fler timmar.

Hur ni ska göra är upp till er.Jag vet att det inte är ett lätt val att göra.Själv genomled jag lång tid av osäkerhet.För min kille(10 år)visade det sig att det var helt rätt med särskola.Han har blivit lugn och glad och gjort framsteg efter bara de 8 veckor han gått där.Han vill inte tillbaks till den gamla klassen där han sista året upplevde starkt utanförskap.Trots att han har många kompisar och var allmänt omtyckt.
En annan stor fördel är att där finns kompetens om lämpliga pedagogiska metoder för barn med inlärningssvårigheter.

Jag känner med er och vet att tusen frågor snurrar.
Kan jag hjälpa er med att berätta vad jag vet gör jag det gärna.Vet vad ni går igenom.
Kram



 

Tack !

Skrivet av  Caroline
Tack för ditt svar. Det känns så bra bara att överhuvudtaget veta att det finns andra som gått igenom detta!
Vi har ett möte med skolpsykolog och särskolans chef redan denna vecka, och redan nu känns det som om bilden börjar att klarna vad vi skall fråga osv.
Men jag har också hittat alternativa skolor som
" åtminstonde " på papper låter som om det skulle kunna passa in på vår kille. Tex så verkar St Örjans skolor ha olika alternativ som känns om de skulle kunna passa in. Vet du nåt om dem ?
Det som känns allra värst med tanken på särskola är hur vår kille kommer att hantera ett sådant steg. Han har inte upplevt nåt utanförskap, förutom att det självklart har varit jobbigt att få kämpa så mycket mer än alla andra.Vi är rädda att det kommer att knäcka hans självförtroende och självbild. Samtidigt som vi självklart inte förkastar särskolan för att vi inte skulle " veta hans bästa", eller försöka förneka hans behov. Men det måste bli rätt det är ju hela hans framtid det handlar om !!Det känns också som om man måste kunna ha försökt ställa en ordentlig diagnos innan man börjar disskutera skolgång.
Vart går man vidare med det? Via en barnläkare eller ?
Han står i kö för ngt som heter STUDS men den utredningen kommer att ta lång tid , och som jag förstått det hela så vill de att vi skall ta ett beslut kring skolgången snarast!!

Tack än en gång !

Kram
Caroline
 

Hej Caroline!

Skrivet av  simons mamma
Självklart ska er kille ha diagnos innan man beslutar om hans skolgång.I vårt fall fick vi kontakt med barnhabiliteringens läkare genom psykologens förmedling.Jag anser att man ska kontakta en expert när det gäller sådana frågor.

Idag är det också så att inget beslut är oåterkalleligt.Skulle det visa sig att skolformen man väljer är fel finns alla möjligheter att byta tillbaka.Det finns också den möjligheten att få prova särskolan utan inskrivning,tror det är 6 månader.

Sen vet jag att även vissa friskolor tar emot barn med inlärningsproblem.Vet inget om St Örjans men mitt tips är att kontakta dem och fråga.Själva bor vi i en liten norrlandskommun där det inte finns så många valmöjligheter.Gör också gärna ett besök på en grundsärskola och se vad de har att erbjuda.

Förstår att ni är bekymrade över hur killen kommer att reagera.Det är svårt att veta.Samtidigt är det ju viktigt att någonting görs för att han ska få en bättre skolsituation.Det kan också vara förödande för självförtroendet att hela tiden kämpa och ändå aldrig komma ifatt kompisarna.Vad säger han själv,berättar han hur han upplever skolan?

Min kille sa under lång tid att allt bara var bra när jag frågade.När han började fyran förra hösten blev han allt tystare och mer ovillig att berätta.Tillslut kröp det ändå fram.Känslan av att vara annorlunda.Ha andra böcker,ofta gå till specialläraren,jobba själv med assistenten.En del klasskompisars kommentarer om hans svaga prestationer.Det höll på att knäcka honom.
Jag tror att mellanstadiet ofta blir kritiskt för de barn som inte hänger med.Kraven blir högre och barnet mer medvetet om styrkor och svagheter.
Vi kontaktade psykologen och han gjorde en ny utvecklingsbedömning.Vår kille ligger precis på gränsen för att ha rätt till särskola.Han har svårt med ma och abstrakt tänkande.Svenskan är inget större problem.Han är beroende av tydlighet och struktur när han ska arbeta.Socialt och känslomässigt ligger han högt på skalan.Har problem med grov-och finmotorik.

Särskolan blev ett lyft för min killes självförtroende.Han var där på studiebesök före påsklovet.Jag var också orolig för hur han skulle reagera.När han kom hem lyste han av glädje och sa -Mamma,där vill jag gå!Han kände tillhörighet direkt.

Det var min killes upplevelse det.Vill berätta det för dig för att belysa att det kan vara svårt att förutse hur barnet själv kommer att reagera.

Visst finns det sorg även hos mig.Jag vet inte varför min son har begåvningshandikapp och kommer aldrig att få veta heller.Samtidigt är jag innerligt glad över att han nu har det bra och trivs med livet.Jag är odelat positiv till särskolan.Det är en mycket bra skolform för de barn som behöver den.

Jag önskar er lycka till med er kille och att det ska bli bra vad ni än väljer.Vill gärna veta hur det går för honom.Har du fler frågor så svarar jag gärna om jag kan.Jag har(som många här på sidan ser)obotlig skrivklåda
Kramar från

 

Börjar kännas bättre nu

Skrivet av  caroline
Hej
Tack för stöttande ord och alla råd. Det är fantastiskt att detta forum finns. Bara bekräftelsen att andra gått igenom samma sak!
VI har idag haft möte med psykolag samt för särskolans chef som har informerat om särskolans verksamhet. Och, visst , det känns lite bättre , det är kanske inte så illa som man först tror.
SAmtidigt så verkar det ofattbart att det skulle vara sån stor skillnad på vår kille jämfört med andra barn. Tanken på hans reaktion är fortfarande det jobbigaste, han är så väl medveten om sig själ och andra.Men självklart måste han få möjlighet till den bästa skolgången. Han måste börja få revanch att lyckas i skolan och känna sig bra.
Jag är bara så rädd att han hamnar "i ett fack " för resten av livet. Att hans starka sidor inte får utrymme att utvecklas, han är nämligen väldigt ojämn i sin "begåvning".
Vi kommer nu att fortsätta lära oss om särskolan och arbeta för att utredningen skall tas framåt framför allt att snarast få till stånd en medicinsk undersökning.Sen får vi se vad som händer viktigast är att det blir bra!

Kram
Caroline
 

Hejsan!(långt som vanligt*S*)

Skrivet av  no1wildcat
Åh,vad jag känner med er nu,förstår att tankarna snurrar fram och tillbaka i ett enda kaos!!
Vi fick diagnosen lindrig utvecklingsstörning på vår PippiLotta för ca2 år sen nu,när hon var 6 år, och reaktionen var precis som er,chockartad,då vi hade förväntat oss ADHD pga all hyperaktivitet.Idag vet vi att hon även har det oxå som tilläggsdiagnos.
Vi blev remitterade till barnhabiliteringen från BVC:s psykolog som gjorde 1:a utredningen.Vi krävde en ny utredning och fick det året efter men det blev samma resultat samt ADHD.

PippiLotta har gått i "vanlig" klass 1:an och 2:an-individintegrerad från VT i 2:an men nu i höst har vi valt särskolan och det pga att hon själv inte mått bra i gamla klassen och blivit mobbad samt att hon själv märkt sina olikheter och inte klarat av t ex de andras lekar då hon inte förstår dem.

I vår kommun tar de in lindrig utv.störning och autism på särskolan och den är integrerad med "vanliga" grundskolan men det skiljer sig kanske från kommun till kommun.Eller så läser man individintegrerad i sin gamla klass men följer alltså särskolans skolplan som inte skiljer sig så nämnvärt från grundskolans,som tidigare berättats=)

Begär att skolpsykologen/läkaren skriver remiss till barnhab.(eller är studsteamet samma sak kanske?).Så ni kan få besked och diskutera er osäkerhet kring detta!

När det gäller test så gjordes wisc,heter det så?Jag Å namn *S*,nåt sånt iaf det var det ända testet och är ett sk begåvningstest.
Sänder massor av styrkekramar till er!!