Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej på er!!

Skrivet av Maria
JAg undrar hur ni upptäckte att era barn var utvecklingshämmade hur gamla var dom o.s.v snälla berätta om ni orkar?

Kram till er
Svar på tråden: Hej på er!!

Hej tillbaka,

Skrivet av  Strömmen
Då vår kille är första barnet tyckte vi inte att det var nåt konstigt med hans utveckling. Men när han började på dagis vid 1 år och 7 månader började personalen märka att hans utveckling inte följde de andra barnen. De informerade oss om det och vi startade en utredning när han var drygt två och vid knappt 3 och ett halvt fick han diagnosen utvecklingsstörning. Han har i dag assistent på dagis. En oinvigd skulle inte se att han har några problem.

Utredningen har bestått i barnläkare, sjukgymnast, logoped, diverse blodprover, kromosomprover, EEG, ämnesomsättningsprov, hörseltester, psykolog. Har kanske glömt nåt. Det var psykologen som efter ett "Griffith-test" (?)satt diagnosen, men alla instanser har varit överens. Är nu inskriven på habilitering där vi får hjälp av deras sjukgymnast, specialpedagog, psykolog, kurator, logoped.

Det blev rätt långt det här. Men så har gången varit i alla fall.

Lycka till!
 

hur tyckte dagis att han avvek?

Skrivet av  Linda med Filip 12/11-02
Jag har oxå en liten kille som är sen i sin utveckling men vi har ingen diagnos ännu...
 

Hej Linda

Skrivet av  Strömmen
Jag kommer inte ihåg om det var något speciellt som de refererade till men det var väl en känsla som de hade. När man arbetar med barn märker man nog rätt snabbt (om man är engagerad i barnen) när något inte står rätt till. Vi har ju en otrolig tur som har så bra och engagerad personal som är duktig och bryr sig. De har sedan, efter att frågat oss om det var ok, kontakt med en specialpedagog som hjälper dem i deras arbete med Emil. Trots att han i dag har assistent så har ju ändå den ordinarie personalen det pedagogiska ansvaret för Emil.

Blev lite långt men det finns så mycket att säga. Hoppas du fått svar på din fråga.

Lycka till
 

Hej Maria!

Skrivet av  simons mamma
Liksom strömmen märkte vi inte heller att sonen var annorlunda.Lärde sig gå sent men inte onormalt sent.Det jag först la märke till var att hans talutveckling stannade av efter de första orden.Dagis var nog mer bekymrade än vi till att börja med.Småningom började oron smyga sig på men jag gjorde mitt bästa för att förtränga den.
Gjorde första utvecklingsbedömbingen vid 5 1/2 år.Då låg han ca 1 1/2 år efter de jämnåriga.Inom normalspannet sa psykologen då.Han kan börja 6-års med stöd.Utvecklades därefter hela tiden fast det gick saktare än"normalt".Vid 10 år var glappet rejält och han testades på nytt.Diagnos:Lätt begåvningshandikapp(betyder det samma som lindrigt utv.störd)Gillar inte ordet och använder det ogärna.
Kram
 

Har funderingar

Skrivet av  Anina & Steffen
när min son började dunka huvudet vid 10 månader och inte slutade. Sen när han började matvägra också och inte var lika aktiv som andra barn.
Han pratar inte så bra heller. Man kan förstå honom om man vet vad han har för talfel.
 

Hejsan!

Skrivet av  no1wildcat
Märkte inget annat än överaktivitet och trodde det var ADHD tills diagnosen vid 6½ år visade lindrig utv.störning.Varken dagis eller förskola kunde tro det-däremot på ADHD hade man gissat*L* men med faciet i hand kan man ju se vissa saker som tex PippiLottas väldigt sociala sida mot okända,kan följa med vem som helst,gå in till vem som helst.Har inga begränsningar alls.Svårt med finmotoriken som att knäppa knappar mm,kan man ju iofs ha med andra diagnoser oxå.Vet inte om vi i efterhand kan säga kanske att just det borde vi ha märkt på PippiLotta för det jag sagt kan ju ingå i vilken diagnos som helst,hon dunkade oxå huvudet i väggen ett tag som liten,kanske i 10 mån ålder men inte mer än andra barn som jag känner Å inte har diagnos.
Hon älskade att pussla på dagis och tyckte det var kul och det gick bra,men på psykologtestet funkade det inte alls!Vet inte om du fick något vettigt av detta *S* men ha en bra kväll iaf=0)
 

lite svar

Skrivet av  Sanne
Min prins är idag sex år och har en lindrig utvecklingsstörning (ser ni tjejer, så här kan jag skriva det utan problem, på ett intellektuellt plan, utan att känna efter). De första tecknen kom tidigt, hans motoriska färdigheter tog lång tid på sig att utvecklas. Sedan var det hans sömn och mat som avvek, han skrek ständigt och ville bara ammas. Detta har vi nu fått förklarats med att han var ju bebis mycket längre än andra, därav hans skrik och ammande.

När han som 1½ åring inte hade börjat gå, plus att han stått stilla i vikt (kanske pga av amning?) nästan ett år, skickades vi för utredning. Vet inte alla tester och prover som tagits genom åren, men skiktröntgen, magnetröntgen, kromosomanalyser, svettest, kisseprover, blodprover, ryggmärgsprov, tester, åh, jag minns inte.

Dignos kom nu i våras efter en massa nya tester av psykolg, logoped, specialpedagog m fl.
 

Hej

Skrivet av  Anna, mamma till två..
Min son föddes 99. Allt va utan komplikationer, han låg i säte och kom med planerat snitt tio dagar före bf.
Han va \'normal\' i både vikt och längd. Han utvecklades efter bvc\'s mått, fram till 8 månaders kontrollen då han itne slog klossar eller va 17 d var.. Han gick efter möbler vid 10-12 månader. Kröp vid ett år, innan dess \'ålade\' han sig fram..
Vid 18 månader började han på dagis. Där togs talpedagogen in för att han höll sig på sin kant, sa inte mkt, gjorde inte mycket väsen av sig alls. Träffade sedan talpedagogen en gång imånaden tills han var tre år och började i en tal-språkgrupp. Där blev logopeden inkopplad. Han fick sedan remiss till utvecklingsbedömning, det tog 10 månader ungefär. Under den väntan har vi opererat hans tungband för det var för kort.
Fick diagnosen nu i april, lätt förståndshandikappad.
Det syns inget på honom. om jag själv tänker tillbaka så har jag nog hela tiden någonstans vetat att något varit \'galet\'. Han har inte reagert på saker somandra barn, varit intresserad av samma saker samt att talet är otroligt sent på honom.

Nu känns det bara så bra! Att ha end iagnos, ha hans rättigheter och veta hur man ska bemöta/hjälpa honom.
Lillasyster e ett bra dragplåster.. =)
 

Artiklar från Familjeliv