Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Om hon bara kunde lära sig GÅ! *gnälligt värre*

Skrivet av Ann m Frida 021021 (och Fanny -99)
Frida är nu 20 månader gammal och går jättebra - i sin läragåstol! Hon går också hur bra som helst när vi håller henne i händerna men i övrigt vägrar hon ens försöka, typ med läragåvagn, nääää, det kan ju vara farligt, känns läskigt.

Just nu känns det rätt tungt för man måste bära henne med sig hela dagarna. Hon är ju inte självgående för 5 öre, kan roa sig själv in högst 5 minuter men sällan ens så länge. Så jag känner mig helt låst av att bara underhålla och bära runt på Frida.

Just nu har jag två önskningar. Första önskningen är att hon ska lära sig GÅ, andra är att hon ska börja ÄTA. Åhhh om detta kunde ske... Som det är nu så kan det dröja länge innan hon lärt sig äta, hon har absolut inget intresse alls för det nu.

Nä, fy vad jag gnäller. Men vissa dagar är det jobbigt, tungt och deppigt och idag är en sån dag. Undran över varför just Frida skulle "drabbas" av detta. Sen vet jag ju att allt är relativt, att man ska vara glad att hon LEVER och att vi bor i Sverige där det är fred osv osv. Får man vara lite deppig ändå? Vist får vi skriva gnälliga inlägg här va? *ler lite*

Kramar
Ann
Svar på tråden: Om hon bara kunde lära sig GÅ! *gnälligt värre*

Gnäll på - jag har samma önskan som du (långt)

Skrivet av  Millimeterns mamma(0201)
Hej Ann

Vad vore livet utan lite gnäll då och då ;-)
Japp, har samma önskan som du att Millimeterns skulle börja gå själv, hon börjar också bli en stadig tös, men och andra sidan så får vi ju väldigt fina armmuskler av allt kånkande :-)

Millimetern har fått låna en mini-rollator av Habben som hon använder utomhus eftersom lära-gå-vagnarna är för små, ostadiga och lätta för min "stora" tjej. Det kanske vore något för Frida att pröva på eftersom hon går när ni håller henne i händerna så har hon både styrka och koordination och då kan rollatorn vara en "trygghetslina".

Angående ätande så kan jag tyvärr inte hjälpa dig eftersom vi inte har just de "problemen"...men jag antar att det bara är att "kämpa på". Just det kommer på att det kanske lossnar när Frida börjar på dagis, jag kommer ihåg att Millimeterns blev väldigt inspirerad av att äta med de andra barnen, numera äter hon alltid två potioner av allt - mmm, och allt sätter sig på hennes längd.

Sysselsättningstips kan jag bidra med några...
- måla med fingerfärg
- rita
- modellera
- puzzla
- lyssna på musik och dansa (kul och bra motion för stora och små)
- bygga med klossar
- titta på video (teletubbies, Nalle har...)
- gräva i sandlådan (Millimeterns favorit)

Jag kan också bidra med lite gnäll...vi var på ettårskalas i lördags med massor av barn i olika åldrar och Millimetern hade jättekul. Det var bara jag som blev oerhört ledsen när jag såg hur mitt liv KUNDE ha varit, med en glad, springande, lekande, pratande 2,5 åring.
Hela helgen ägnades åt dessa tankar...men som man säger "varför gråta över spilld mjölk", man vet ju aldrig vad framtiden bär med sig.

Sköt om dig!
Kramar


 

Hej.

Skrivet av  Ann m Frida 021021 (och Fanny -99)
Tack för dina tips, jag lovar att testa dem. Tyvärr är TV/video ingen favvis alls, hon är helt ointresserad av det oavsett om det är teletubbies, bananer i pyjamas eller något annat.

Frida har fått en ny läragåstol från HAB som är jättesmidig och fin som hon älskar. Så den går hon ju i ofta. Hon kan dessutom ta sig fram på en sån där liten bil som man sparkar sig fram på. Men det är inte många minuter hon vill roa sig så, helst vill hon bli buren eller att vi ska gå med henne och det orkar man bara inte hela dagarna.

Jag håller med dig när det gäller de där jobbiga jämförelserna, det är just dem som knäcker en. Jag kan blir så fruktansvärt ledsen när jag ser hur "alla andra" föder barn på löpande band som alla är friska och gör allt i rätt tid osv. *suck*

Tack för din medkänsla!!!

Kramar
Ann
 

Självklart måste man få gnälla,

Skrivet av  Ullet trött
tänk på att det vi gör är många ggr mer påfrestande både psykiskt o fysiskt än med friska barn, vore väl underligt om vi inte skulle komma till en gräns ngn ggr? Nej, gnäll av sig hos oss som fattar o sen får man gå vidare. Har ett bra ordspråk, "Bryt ihop o gå vidare", det tillämpas ofta här hemma.*S*

Sen när det gäller gången, Isak gick inte förrän han var 2,5 år gammal, så hav förströstan. Det är tungt sista tiden innan de börjar men du ska se att hon snart överraskar er o springer. Då ser dina önskemål annorlunda ut. *vet av erfarenhet**S* Ville förr att Isak skulle vilja ngt, nu önskar jag ibland mellan ilskutbrotten o trotsen, att han inte hade så mkt vilja. *asg*

kan du inte ha henne sittandes i sin stol så får hon titta på dej när du gör nåt annat? De tipset fick vi o det funkade bra, man orkar inte bära ihjäl sig. Sköt om dej/er!
 

Hej Ullis!

Skrivet av  Ann m Frida 021021 (och Fanny -99)
Tack för det ordspråket, det är något även jag tillämpar. *ler* Visst funkar det ibland att ha henne i stol bredvid sig, det är sant. Ofta sätter jag henne med en massa leksaker som hon på ett par sekunder har kastat i golvet och sedan sitter och tjuter för att någon ska ta upp igen. Nästan enklare när hon sitter på golvet då. Men det räcker att någon pryl hamnar en centimeter för långt ifrån henne så blir hon ledsen och man måste hjälpa henne, hon kan inte ta sig runt alls på golvet heller. Rumphasa kunde hon väl iaf gjort, va?? *ler*


Tack för din omtanke!!!

Kram
Ann
 

Jaaa, DET kunde hono ju åtminstone göra. *asg*

Skrivet av  Ullet
Vad ska man ha små barn till om man inte kan ställa lite krav på dom eller? *himlar med ögonen*
Isak var jättejobbig innan han började gå,han kröp men rumphasade inte. Olika på ungskrällena nuförtiden.\'suckar*

kan du inte träna henne att sträcka sig efter saken istället för att ge henne den? Vi tränar isak nu att sträcka sig, att visa vad han vill, itne servera åt honom utan han msåte anstränga sig lite. Det funkar sisådär men han o vi är envisa som tusan. Det är skönt att kunna prata om sånt här med andra som gör samma sak.det ger en tröst i eländet...
 

fortsätt gnälla

Skrivet av  minix
hej på dig ,,det är ju gnället som får oss föräldrar till funktionshindrade barn att orka med,,det är våran ventil,,för tänk om du aldrig gnällde utan bar det innom dig ,,till slut skulle du explodera ,,då är det bättre att pysa ut lite gnäll då och då
 

oj vet hur det känns........

Skrivet av  Ann1 med pontus-020205
Pontus går ju inte heller än och väger 18!!kg och lilla jag är höggravid det är tungt!! kan jag lova!tänk om mirakel kunde ske och han kunde gå imorgon! Tänk att bara kunna ställa ner honom när man ska in i tex bilen bara en sån sak skulle ju underlätta...Har i dag varit med hab och tittat på en rollator så vi kan hoppas att han kan gå lite med den! Och du det är fullt tillåtet att gnälla i allafall här hos oss vi vet ju hur det är vissa dagar*ler*. ha det så skönt i sommar!
kramar Ann1
 

*ler*

Skrivet av  Anna, mamma till två..
jag svarar på inlägget lite högre upp.. ;-)
 

Vår "historia"

Skrivet av  Tims mamma
Tim är född 92 med congenital hydrocefalus och esofagusatresi, prognosen var "dålig"

Men, men...man ska inte ge upp

Han var 2 år när han orkade balansera huvudet
3 år när han kunde sitta själv
4 (FYRA) år när han lärde sig att gå
5 år när han började tala i flerordsmeningar
9 år när han ÄNTLIGEN VILLE äta....

Så, ge inte upp, tro på barnet och dig själv

Mer info finns på:
www.hydrocefalus.com

varma hälsningar från Tims mamma