Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Frida och hennes gående!

Skrivet av Ann m Frida 021021 (och Fanny -99)
Måste berätta för er hur bra det går nu med hennes gång. Hon kan nu gå och bara hålla i en hand eller snarare ett finger nästan hur långt som helst på plant underlag! Och det är ju mest en trygghetsgrej för henne för hon behöver ju inte handen/fingret för att hålla balansen sådär jättemycket. Problemet är bara att när hon väl ramlar så blir hon jätteledsen och rädd! :-( Och då ramlar hon ändå oftast rätt, dvs sätter sig på rumpan. Fast ibland ramlar hon även framåt eller åt sidan och då får man ju snabbt fånga henne. Men det är iaf inget som avskräcker henne, hon älskar att gå!!! Helt utan stöd går hon liiiite bättre för varje dag men det kommer nog att ta ett tag till innan det går helt själv.

Igår kväll var det ett helt gäng med ungar här utanför vårt hus (bl a storasyster och kusinen) som lekte i åldrarna 4-7 år och Frida var då med i sin nya läragåstol. Gissa om hon var lycklig? Hon fullkomligt sprang med de andra barnen när de cyklade och åkte på sina sparkbilar mm. Hon har ju inte träffat så hemskt mycket andra barn mer än Douglas ibland och så Fannys kompisar men hon blir alldeles till sig av lycka när det är mycket barn omkring henne. Bådar gott inför dagis! *ler*

Kramar
Ann
Svar på tråden: Frida och hennes gående!

Åhh, vad roligt (långt)

Skrivet av  Millimeterns mamma (0201)
Hej Ann

Vad skojigt att det går framåt med gången!
Ja, det där med att ramla är ju svårt - men alla barn gör ju det innan de har kommit i balans.
Har du försökt att sätta något i händerna på Frida som t ex en ring, liten bok etc - det brukar ge dem den där trygghetskänslans som mammas eller pappas finger motsvarar (man lurar dem att gå själv).

När det gäller att ramla får man försöka skydda dem med långbyxor så att inte de små benen skrapas.
Det låter ju fint att hon sätter sig på rumpan - där är det ju lite mer stoppat än vanligt:-)
Vi fick följande råd från vår sjukgymnast för att lära Millimetern att sätta/ställa sig upp.
Sätt barnet på en låg pall (typ Baby Björn) med benen i 90 graders vinkel. Sätt dig framför barnet på golvet. Locka barnet att ställa sig upp (håll i handen) och sedan sätta sig ner på pallen. Jättebra övning när man just skall till att lära sig gå, på det sättet kan Frida sätta sig ner (mjukt) och senare ställa sig upp.
Millimetern satte sig på rumpan med raka ben (duns) innan, men nu böjer hon så fint på knäna när hon sätter sig - hon kan även ställa sig upp utan att hålla i sig :-) - man måste dock applådera varje gång hon gör det.

Andra övningar är "fallövningar" för att öva fallreflexen litegrann. Frida sittande på golvet (mjuk matta omkring), sätt dig framför och "putta" försiktigt på henne åt sidan. Om hon inte sträcker ut armen för att ta emot sig så visa (sträck ut) det gemom att sätta handen i marken. Fortsätt likadant åt andra sidan, bakåt och framåt. Det kan kanske hjälpa henne lite att hon känner att hon kan ta emot när hon faller.

Vad gäller den sociala biten så båder det gott inför dagisstarten. Millimetern älskar också att träffa andra barn och leka med dem. Ibland blir hon väldigt sur/grinig när hon får vara hemma bara med mamma och pappa (och inga andra lekkomisar).

Kramar
 

Åh tack!!!

Skrivet av  Ann m Frida 021021 (och Fanny -99)
Har redan printat ut dina råd och satt dem på kylskåpet, nu ska här tränas! Precis sånt behöver man ju, konkreta råd för hur man ska komma vidare, jättebra, TACK!!! Detta ska testas redan idag!

Kram
Ann
 

En till...

Skrivet av  Millimeterns mamma (0201)
Hej Ann

Vad kul att du gillade de förra övningarna.
Kom just på en till bra övning för balans/koordination:
Sätt Frida på den låga pallen med knäna i 90 graders vinkel.
Lägg några (roliga/intressanta) saker framför pallen på golvet och låt Frida böja sig fram och plocka upp dem. De första gångerna kan det vara bra om hon har en hand i golvet och plockar upp en sak med den fria handen. Tids nog kommer hon att kunna luta sig framåt och plocka med bägge händerna. Denna övning är superbra för balansen och koordinationen.

Lycka till!
 

Tack igen! *printar för fullt*

Skrivet av  Ann m Frida 021021 (och Fanny -99)
Hon har faktiskt redan lärt sig rätt bra att plocka upp saker från sin lilla sparkbil men på den sitter hon ju förstås lite säkrare än på en pall, så det ska bli spännande att se hur hon gör där! *ler*

Tack igen!!!

Kram
Ann
 

Vad roligt!!

Skrivet av  Anna, mamma till två..
Tycker du fick jättebra tips av Millimeterns mamma här ovanför! Blir lika glad varje gång att det faktikst _finns_ så mycket goda råd o tips o tricks!! =)

Men jag tycker det låter som om Frida hajat det där riktigt bra med att gå! Snart pinnar hon på och då utan fingrar ska du se!! ;-)

Min son e också social. Han blir nästan hysteriskt om vi haft besök som ska gå hem! Han älskar att ha folk omkring sig och \'bara vara\' i mängden liksom. Att det händer något hela tiden.. vilket det kanske inte gör då man bara har mamma eller lillasyster hemma..*s*
Det kommer gå kanon med dagis tror jag! Att komma hemifrån och vara med jämnåriga. =)
Har hon inte släppt fingrarna på dig då så e det nog inte långt kvar ska du se =))

Kram på er!
 

Hej Anna!

Skrivet av  Ann m Frida 021021 (och Fanny -99)
Ja jag hoppas det går snabbt nu, för just nu är min rygg helkass av att släpa runt på tösabiten stup i ett.

Kramar
Ann
 

ja det kan jag tro

Skrivet av  Anna, mamma till två..
minns att vi gick så i ungefär ett år eller mer.. Sonen släppte o gick själv vid 18 månader.. Första dagen på dagis!!\'glad*

Minns vilken lycka o vad stor han kändes direkt! Det underlättar att kunna ta sig dit man vill för egen maskin.. =)

Kram!
 

Hej Ann...

Skrivet av  Anette
Jag ville bara säga grattis till er och Frida för att hon börjat gå....
Det är underbart!!!
jennifer var 16 mån när hon började. Hon hade/har problem med balansen. Hon trillade över trösklar mm. var precis som Frida mycket försiktig. Konstigt ändå tycker jag att Jennifer liksom Frida var medveten om sina begränsingar.
Andra barn bara går på och blir bara förbannade när dom ramlar.....
det talar väl för att våra barn är smarta eller hur???
Kram Anette
 

Våran Emma var/är.......

Skrivet av  Nikki
också försiktig i överkant och för det mesta är det rätt skönt för man vet att hon inte skadar sig i varje fall! Fast ibland blir det ju lite jobbigt att hon är så rädd och försiktig! När Emma lärt sig gå så i några månader efter så kröp hon ändå över trösklarna *S* Såg en aning lustigt ut när hon la sig på alla fyra och kröp över och sen reste hon sig igen. Emma har nästan aldrig slagit sig medans hennes lillebror har slagit sig för dem båda gånger FEM *S*

Kul att höra om Fridas framsteg! Duktig tjej ni har!

Kram

Nikki
 

Duktig mamma och pappa med *S*

Skrivet av  Nikki
.
 

Nikki!

Skrivet av  Ann m Frida 021021 (Noonans syndrom)
Tack för det och ja, det är sååå härligt när framstegen kommer, speciellt de riktigt efterlängtade som man väntat länge på!

Kram
Ann
 

Ja det tycker jag absolut!

Skrivet av  Ann m Frida 021021 (Noonans syndrom)
De inser ju sina begränsningar och det är ju faktiskt ganska skönt.

Faktum är att även min stora tjej som är helt utan problem har varit så. Hon gjorde aldrig någonting utan att behärska det. Vi behövde t ex aldrig vara rädda för att hon skulle försöka gå i trapporna och ramla för hon försökte inte ens förrän den dagen hon kunde. *ler* Smart!

Kram
Ann
 

Precis så...

Skrivet av  Anette
var jennifer också...Gjorde aldrig något innan hon klarade av det...
Och en annan sak,aldrig att vi behövde plocka undan hemma, ha barnspärrar eller nåt. Sa man nej eller bara tittade argt på henne så lät hon bli.
Enda nackdelen var att hon blev så fruktansvärt ledsen och kunde vara svår att trösta istället..

Kram Anette
 

Supergrattis!

Skrivet av  Ullet
Sa ju det. ;-)

Snart ska du se kommer ni inte få en lugn stund medan hon river huset, du ska få se. *S* Pussa lillflickan från mig!
 

*fniss*

Skrivet av  Ann m Frida 021021 (Noonans syndrom)
Ja så blir det kanske. *ler* Jag är iaf glad att det sker nu innan dagis börjar så att vi fick se hennes första steg själva och inte bara höra från personalen. :-)

Kram
Ann
 

Artiklar från Familjeliv