Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Måste fråga er en sak...

Skrivet av Gunilla
angående min son.
Han är nu snart 10 månader.
Han kryper inte, vänder sig inte från rygg till mage, reser sig inte, kan inte sätta sig upp själv.
Han kan stå om han håller mig i händerna eller i ett bor eller nåt. Men han kan lika gärna släppa för han fattar inte att man måste hålla i sig för att kunna stå.
Han kan inte heller gå om man håller honom i händerna, fötterna står som fastvuxna.
Suttit har han däremot gjort den ca 6,5 månader.

Han är inte speciellt social, bryr sig inte särskilt mycket om andra barn utan ger dom en blick men sen är det inte intressant mer.
Han sitter helst på golvet för sig själv och leker, inte så gärna i knät, men han blir glad om man sitter bredvid honom på golvet.

Sover och äter gör han jättebra så där finns inget att oroa sig över.

Tycker ni att jag bör oroa mig mer, eller kan det bara vara så att han är lite senare än de flesta med vissa saker.
Hans pappa var hela 17 månader innan han gick och sånt kanske är ärftligt??
Svar på tråden: Måste fråga er en sak...

Inget alarmerande

Skrivet av  Eeyore
onormalt lite sent men inte onormalt konstigt
Det kommer nog
och som du säger hans pappa var inte tidig han heller så det kan vara lite ärftligt
Han tränar andra saker eran goa kille
stor kram
 

Hej!

Skrivet av  \\\\\\anonym"
Efter att ha läst dit inlägg känner jag att en hel del påminner om min son.

Känns nästan hemskt att berätta detta men.....
Så här var det iaf för oss.
Min son var oxå väldigt långsam i sin utveckling, och precis som du beskriver inte heller speciellt intresserad utav andra. Tänkte att: han är nog bara lite sen. Men med tiden kände jag på mig att allt inte stod rätt till och började fundera på autism!
Läkarna skrattade först åt mig men nu efter ett år är han faktist under utredning för just : misstänkt autism! Han är nu snart två år och har lärt sig gå utan stöd för ca 2-3 månader sen. Han satt oxå väldigt mycket för sig själv och lekte (har dock blivit bättre), sen att vända sig, krypa, sitta själv m.m.... Ett tecken på autism är oxå hur de sitter :tex med böjd rygg!
Vill ej oroa dig utan talar bara om hur det var med min kille.

Hoppas självklart på det bästa å håller tummarna för den lille :o)

Kram på er!
 

Hur menar du med nöjd rygg??

Skrivet av  Gunilla
Svankar, kutar eller viker sig dubbel??
Finns det några andra tecken på autism, någo utseensemässigt eller nåt som barnen ofta gör??
 

Hej..* jag hoppar in igen..*

Skrivet av  Anna, mamma till två..
Jag har läst mycket på en sida, bifogar länken, innan vi fick diagnos på våran son..
Finns massor av info att söka sig till.. Du kan även höra inne på autism och autismliknande tillstånd under Barn med särskillda behov..

Har för mig jag läst i en bok om vissa drag i utseendet som är i sambandmed autism, det är ett otroligt stort område..

Lycka till o ch kram på dig!

*hoppas du inte ta rilla upp för att jag kilar in såhär*

Länk:

http://www.autism.se/
 

Ang. ryggen...

Skrivet av  anonym
så kutar de en del när de sitter (olika mycket)

Något annat som är typiskt för autism är, just i spädbarnsålern: klamrar sig inte fast när man tar upp barnet, sträcker ej upp händerna när de vill komma upp, kan vara små "änglar" när de är väldigt små, som att sova hela natten.
Det jag såg var att min son lekte annorlunda. Förstod inte att köra med bilen utan lekte istället med hjulen. Även talet kan vara annorlunda, det kan komma och gå om vartannat. De är ofta väldigt fokuserade på det de gör ( inne i sin egen lilla värld *ler*

Finns så mycket....
Men jag säger som föregående person.

Lycka till....
 

Behöve rinte betyda något alls

Skrivet av  Anna, mamma till två..
utom att han e \'sen\'.. Det finns ju ärftligt då du skrev hans pappa gick sent. Men jag tycker att om du känner dig orolig kan du kontakta bvc.. Om du har bra kontakt med dom?
Det är lätt så man målar en bild själv innan man vet något.. BAra för att han inte går eller så så behöver inte d betyda något! Han har kanske f ullt upp med annat? :-)

Min kille gick vid 18 månader och här va bvc snabba med att slå på gongonen..

Hoppas du får svar på dina frågor!!
Storkram!
 

Hej!

Skrivet av  Åsa
Min son kröp inte förrän han var ca 1 år. Han satt som en ostbåge, precis så där kutryggig som de beskriver här ovanför att autistiska barn ofta gör. Vi fick träffa en sjukgymnast som konstaterade att sonen hade för svaga muskler i överkroppen så han orkade inte krypa. Han "rann" ur händerna när man lyfte upp honom och han satte sig inte upp själv. Så det vi fick göra var att lägga honom på mage så ofta som möjligt på ett stadigt underlag (ej en halkig filt) så att han fick träna musklerna. Och det dröjde inte länge förrän han kom igång med krypandet.
Det här med att vara sen har hängt med hela tiden. Han började gå när han var 22 månader.
Men han är med på vad man säger och man får en jättefin ögonkontakt och i hans fall så finns det inga misstankar på autism.
Han var väl inte så road av andra barn heller när han var 10 månader, men nu är det hur roligt som helst.
Jag tycker att du ska ta kontakt med barnmottagning eller något liknande och höra om du kan få hjälp med att "sätta" igång honom.
Lycka till!
 

Får nog träna lite magläge då!!

Skrivet av  Gunilla
Han avskyr att ligga på mage och tycker det är jättejobbigt att hålla upp huvudet.
 

Hallå!

Skrivet av  ABA
Ja min son hatade också att ligga på mage. Men man får lägga ner honom *typ hundra gånger om dan* istället och försöka få honom att ligga kvar så länge som möjligt.
Lycka till!
 

Samma problem...

Skrivet av  Lena med Emil sept. -03 och ängeln Isak
Min son vill inte heller ligga på mage. Men nu har vi hittat en bok som han tycker är lite rolig. (Bra att hålla framför honom.)Det går att läsa den ett par gånger medan han ligger på mage
 

hej

Skrivet av  A:s mamma
Tre av mina barn satt ganska tidigt,runt halvåret, men sedan satt de. De kröp vid ca 10 mån, och gick vid 12, 14 resp 16 mån. De var förfärligt frustrerade de sista två månaderna innan de släppte och gick själva. Idag är de 11,12 och 14 år och fungerar väl motoriskt. Jag tror att dröjsmålet berodde på deras personlighet. Ingen av dem är speciellt våghalsig. Själv var jag 17 månader när jag började gå.
 

Artiklar från Familjeliv