Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vi har

Skrivet av Plastmamman
nu hand om båda styvbarnen och det rullar på. Vet inte om ni minns mig sedan tidigare, men då skrev jag om styvdottern snart 10 som bor hos oss sedan ett år. För ett par månader sedan kom även styvsonen hit. Bägge är pga uppväxtmiljön kraftigt utvecklingsförsenade och har gått om två år i skolan vardera. De går i tvåan och fyran men skulle gått i fyran och sexan...

Jag har nu sett att det kan vara hopp om den äldre och att han troligen kommer att hänga med i skolan framöver i vår miljö och med vårt stöd. Han låg t.ex. längst framme i matten i den fyra han nu började i och han kan t.ex. klockan, räkna pengar, dra slutsatser osv.

Men styvdottern är jag mycket oroad för. Hon skulle gått i fyran men går alltså i tvåan och jag tror inte att det är realistiskt att tro att hon kommer att klara det: Dels läser och skriver hon mycket dåligt, glömmer hur vissa bokstäver och siffror ser ut. Hon kan inte lära sig klockan hur mycket vi än tragglar och försöker förklara på alla sätt. Hon förstår den helt enkelt inte. I matte har hon bara kommit till talet 10, alltså fortfarande långt kvar i ettans matteböcker. Språkligt är hon på ett småbarns nivå; kan inte förklara vad som hänt och förstår inte allt vad vi säger även om vi säger det enkelt tycker vi. Slutsatser kan hon inte dra.

Jag tror att det finns en medfödd skada hos henne, men hur kan vi gå vidare med detta? Finns det ändå hopp? Hoppet finns för pojken, men hur ska vi hjälpa flickan bäst? Hon ska snart genomgå ett nytt Wisc-test. Det hon gjorde som 7-åring visade på lätt utvecklingsstörning, ett IQ på 64 med andra ord. Å andra sidan fick styvsonen samma IQ-värde som 6-åring men beter sig inte alls som en utvecklingsstörd nu som 11-åring. Han har svårt för sig, men det verkar som om det går att förbättra med övning och stimulans.
Svar på tråden: Vi har

iq o eq

Skrivet av  lene
dessa behöver inte höra ihop. Vår dotter har ett lågt iq att inta kunskap i teori o praktik är svårt men ett normalt eq att vara med andra människor stora som små inga problem. Lite blyg bara.
Det jag tycker du ska kämpa för är att besöka särskolan som hon är berätigad till och se om inte dottern kan få det bättre både socialt och inlärningsmässigt där.Sonen kan du kanske via tex allt från frilutsnissar till sportpellar få in honom i en förening för ungdomar
 

Tack

Skrivet av  Plastmamman
för svaret... Vad gör man på särskolan för att träna logiskt tänkande, verbal förmåga mm? Det är väl inte bara en "förvaringsplats" där eleverna är stämplade med ett handikapp och där man gett upp hoppet om förbättrad tankeförmåga?

Jag har läst lite överallt att utvecklingsstörning inte går att "träna bort", men vad skiljer på ett barn som har under 70 i IQ (=utvecklingsstört) mot ett som har t.ex. 70-80 (=normalt men lågt och ej berättigad till särskola mm). Tydligen går IQ att träna upp om det ligger över 70? Vad ÄR egentligen utvecklingsstörning?

I styvdotterns fall vet vi inget om orsaken mer än att hon vuxit upp i en intellektuellt mycket torftig miljö. Jag har ingen erfarenhet av hur hon fungerade före 7 års ålder då jag kom in i bilden (brodern var då 9). Miljön har säkert påverkat bägge barnen negativt, men det verkar finnas en skada hos flickan som inte finns hos pojken eftersom han har logiskt tänkande men inte hon. Han har inga problem med klocka, pengar, tid osv och klarar matten i skolan på den nivå han nu befinner sig (fyran istället för sexan). Detta gör definitivt inte flickan och de enklaste saker går ej att förklara för henne. Denna praktiska skillnad föreligger nu, trots att barnen testades i samband med sina respektive skolstarter och då båda hade 64/65 i IQ. Flickan ska testas om nu och pojken testades i våras. Han var då inte längre utvecklingsstörd (utan har tagit sig upp därifrån på egen hand, för han flyttade till oss så sent som i sommar!) och verkar nu vara mottaglig för ännu fler framsteg med yttre stimulans. Men flickan står still trots ett helt års massiva insatser med extrahjälp i skolan och träning här hemma.

Känner du eller kanske någon annan till någon bra specialpedagogik (boktips mm) att använda till barn med utvecklingsstörning eller lästips om vad utvecklingsstörning egentligen är?
 

mitt råd kvarstår jätte långt...

Skrivet av  lene
ett besök på särskolan i din kommun där dotten kan tänkas gå, Om jag får säga det rent ut skriva har du lika mycket fördommar som jag hade innan,,,,
men efer ett besök på särskolan släppte min rädsla den blev en stor tacksamhet att denna skolform finns,,,
För just som du skriver det är särskolans mål
kopierar in skolm för särskolan , väl ´medveten om att pengar i olika kommuner styr mål Men man får anta att de går efter dem Mina erfarenheter är positiva.
Mål att uppnå i särskolan
Dessa mål uttrycker vad eleverna, efter sina individuella förutsättningar, skall ha uppnått när de lämnar särskolan.

Skolan ansvarar för att varje elev som lämnar grundsärskolan

har ökat medvetenheten om sina egna förutsättningar,
efter sin förmåga kan lyssna, läsa och kommunicera,
har utvecklat sådana färdigheter i matematik att eleven kan lösa problem i den dagliga livsföringen,
känner till och förstår grundläggande sammanhang i sin omvärld och så långt möjligt får insikt i grundskolans kunskapsområden och övergripande perspektiv,
har ökat sin förmåga att söka kunskap och veta var man får hjälp att göra det,
har ökade kunskaper inom ett eller flera ämnesområden som utvecklar individen och kan berika fritiden,
kan förstå och använda enklare ord och uttryck på engelska,
har utvecklat sin förmåga till kreativt skapande och fått ett ökat intresse för att ta del av samhällets kulturutbud,
känner till grunderna för en god hälsa och
har ökat sin förmåga att kompensera verkningarna av utvecklingsstörningen i det dagliga livet.
.

 

ps allt enligt lpo 94

Skrivet av  lene
den som gäller nu. in alls skolvärd.
 

Jag tror

Skrivet av  Plastmamman
att det blir särskolan som kommer att bli det enda alternativet för henne; i annat fall måste hon ha en specialpedagog vid sidan om sig hela tiden i klassrummet och ändå få gå om eller kanske gå i andra klass resten av skoltiden (känns så nu i alla fall eftersom hon tycks "stå still" i utveckling och lärande).

Jag hoppas verkligen att det finns en pedagogik i särskolan som möjliggör åtminstone viss utveckling mot något mer normala nivåer, så att hon senare klarar sig i livet.
 

Hej!

Skrivet av  no1wildcat
Min PippiLotta har nu börjat särskolan=0)Hon är 9 år med ADHD/lätt utv.störning.Hon har gått i "vanlig" klass före men hängde inte med riktigt.Matten blev jobbig,läsning,klocka mm gick bra.Hon fick individintegrerad särskola sista teminen-och det var jättebra för henne.Så nu fanns plats på skolan vi sökte och hon började där.
Särskolan arbetar ju under grundskolans läroplan,men går inte in lika djupt på områdena.De är färre elever och fler lärare/assistenter.Alla jobbar i sin takt,inlärningen är ju olika beroende på vad man är sen i.
Att vår dotter började särskolan berodde mycket på att hon själv märkte att hon var annorlunda och inte blev accepterad av sina klasskamrater-hon mådde dåligt som 17 av det.Då ångrade vi att vi inte valde särskolan direkt!Än så länge har det gått bra-har ju bara gått i några dar än *S*...Hoppas det ordnar sig även för er...Lycka till!
 

Tack för svar

Skrivet av  Plastmamman
Just ADHD verkar ge en väldigt ojämn "begåvningsprofil" där barn kan vara normalfungerande på vissa saker men ha mycket svårt för andra. Min styvdotter har svårt för allt och klockan går som sagt inte alls trots ett helt års grundlig träning här hemma. Inte heller pengaräkning.

Är det alltså möjligt för ett barn med dessa stora svårigheter (hon har även mycket dåligt s.k. arbetsminne enl. tidigare Wisc-test) att träna upp sig i särskolan och kanske återgå till vanlig skola med vanlig stödundervisning? Jag har som sagt läst på flera informationssajter att utvecklingsstörning inte går att träna bort, utan får betraktas som ett handikapp där kanske vissa hjälpmedel behövs för att vardagslivet ska kunna klaras av (om t.ex. personen inte kan klockan, räkna pengar mm.)
 

Hej plastmamman!

Skrivet av  no1wildcat
Gick inte att svara på din tråd=0)Min tjej kunde inte läsa,skriva,räkna,klockan när hon började skolan.Idag kan hon allt detta-till viss del går det ju att träna upp sig,men vad jag förstått så finns det en sk gräns-hit men inte längre.

Särskolan ser ju om hon klarar att gå upp i vanlig klass,kanske hon fixar vissa lektioner och vissa inte.I särskolan kan vår dotter prestera nåt,känna sig duktig,får den hjälp hon behöver-i sin gamla klass var hon alltid sist,alltid den som inte förstod,alltid den som fick annat material och kände utanförskap.

Jag tror att det visar sig olika på olika personer,t ex att vissa lär sig klockan,vissa inte-eller kanske är jag ute Å cyklar,men som jag brukar säga till HAB-personalen:Hur kan min dotter lära sig klockan tex,för det kan man ju inte om man läser om Lätt utv.störning.Svaret jag fått är att alla är olika?
Hoppas verkligen det ordnar sig för er och att ni får det bra!
 

Hej

Skrivet av  Plastmamman
och tack för svaret! När det gäller klockan har vi tragglat den i säkert 1 år nu, men hon verkar glömma det lilla hon lär sig OM hon lär sig något. Gissar ofta helt vilt och drar inga logiska slutsatser. Hur är det med din flickas logiska förmåga? Hur lång tid tog det innan hon kunde klockan och hur tränades den in?
 

Hej plastmamman=0)

Skrivet av  no1wildcat
Jaadu,hon har alltid varit tidsfixerad så det föll sig naturligt att hon lärde sig klockan.Vi har lärt henne början med hel/halv timmar sen har hon tragglat själv och frågat sig fram.Matten har varit svår men det kommer hon är på 2:ans matte nu i trean.I förra skolan så kunde hon inte talen höggre än 10 sa den fröken,men hemma kunde hon,så vi får väl se.
 

Det låter

Skrivet av  Plastmamman
hoppingivande att det går att träna, även om vi själva inte lyckats med hel/halvtimmar ens. Hon verkar glömma direkt nästan eller åtminstone från ena gången till nästa. Talet 10 har hon inte heller kommit över och hon skulle egentligen gått i fyran nu... Är på förstaklassnivå i år - igen.

Vi får se hur det blir. På fredag får vi nog besked var hon ska hamna eller vilken hjälp hon ska få.

Tack för svaret! Kram.
 

Artiklar från Familjeliv