Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Utredningen

Skrivet av Plastmamman, ledsen
av min styvdotter är klar, men hon blev inte klassad som utvecklingsstörd eller -hämmad! Anledningen var att hon i det verbala/sociala deltestet hamnade lite över IQ70. Övriga deltester låg på IQ64 eller lägre... Så nu står hon där och ska klara sig i livet "på egna ben" utan LSS! Och detta fast hon faktiskt i praktiken ÄR utvecklingsstörd... Hon är ett s.k. "gråzonsbarn" sa de.

Hur ska vi nu gå vidare? Hon kan aldrig bli "normal" fick vi också veta. Grundskolan kommer hon inte att klara med G i betygen och gymnasiet är väl otänkbart. Särskolan får hon inte gå.
Svar på tråden: Utredningen

Hejsan!!

Skrivet av  Vuxen och utvecklingshämmad
Jag är vuxen som nyligen fått diagnosen "lindrig begåvningshandikapp (se inlägget längre ner på denna sida) och jag ligger också i en gråzoon mellan det som är "normalt" och icke normalt.

Så när jag sökte stöd via LSS så fick jag inget eftersom de ansåg att jag inte behövde det....men samtidigt tyckte de att jag skulle överklaga beslutet till länsrätten eftersom det finns många andra som också är just i denna skarv, för bra för att få hjälp som man ändå behöver...

Nu blev det så att jag inte överklagade (min läkare skulle ha hjälpt mig) eftersom jag är på väg att flytta, men kommer att söka LSS i min nya kommun. Får jag avslag där kommer jag att överklaga!

Så det råd jag har till dig - överklaga!!
 

Hej!

Skrivet av  Plastmamman, uppgiven
Visst är det konstigt att ett barn inte ska anses behöva hjälp i livet bara för att det på ett enda deltest segat sig över IQ70... språket, men samtidigt i allt annat, utan tvekan, är utvecklingsstörd. Styvdotters språk är ju ändå väldigt långt efter jämnårigas: Hon är snart 10 år, men uttrycker sig som en genomsnittlig 4-5-åring. Logiskt tänkande tycks hon sakna helt liksom arbetsminne. Den visuella förmågan och jämförelseförmågan är också mycket dålig. Hon ser t.ex. inte att hon har problem och är annorlunda... Men LSS står hon utanför och anses alltså kunna ta sig fram i livet med egna resurser. Vansinne! Hon är utvecklingsstörd i praktiken, men inte på pappret...

Hur var det för dig under skoltiden? Styvdottern skulle gått i fyran, går i tvåan men tragglar med ettans uppgifter för sig själv. Så lär hon få fortsätta upp i högstadiet. Kan kompisar respektera detta och finns det "jämnåriga" som orkar leka med henne? Hur blir det under tonåren undrar man? Hur har du haft det under tonåren? Du har ju ändå ett bra språk när du skriver härinne och tycks kunna reflektera över konsekvenser. Det kan inte hon... Kan man ändå våga hoppas att styvdottern når så långt i tankeförmåga? Hennes värden ligger ju väldigt lågt, men kanske dina ligger högre inom gråzonen? Den går väl till IQ80-85 tror jag, medan hon ligger under IQ65 på allt utom det verbala där hon tog sig strax över IQ70-strecket (vilket ju "saboterade" diagnosen och därmed hjälpen).

Kram och lycka till med överklagandet! (Vi ska också överklaga LSS-avslaget.)
 

ring skolverket

Skrivet av  lärare på besök
det är mitt råd och få reda på de rättigheter som finns för din dotter , För det kan vara möjligt att få i särskolan utan just det rätta iq värdet.
Hör med skolchefen i din kommun och lärarna i klassen Alla inblandade måste ju se att flickans skolgång är katasrofal ,
 

Min skoltid

Skrivet av  Vuxen och utvecklingshämmad
Var ingen dans på rosor, med utanför skap, en känsla av jag inte dög och hela tiden en jakt för att hänga med i undervisningen...

Hade exstra hjälp med det mesta på lågstadiet, men den upphörde när jag började mellanstadiet...varför vet jag inte...jag menar..det blev ju direkt lättare för mig att börja på mellanstadiet med ett nytt spårk att lära sig för en som knappt kunde skriva sitt namn. Dessutom var ju tempo högre på undervisningen...

Men jag gjorde allt för att dölja hur jag egentligen mådde och hade det....en drevs av en tjurskallighet utan dess like och det var min mamma som fick ta all min ilska över hur jag hade det i skolan genom att jag ARG när jag kom hem i från skolan...

Läxläsningen gick väll rätt bra, men var det nått som jag inte fatta, blev jag så arg, kastade böckerna i väggen och skrek!! När jag hade lugnat ner mig så gick det oftast bättre...

Detta att bli så arg när man inte saker och ting, när världen runt är kaos, blir jag fortfarande....det är som det då blir lättare med allt efteråt...man tänker klarare...