Vill ingen ha mitt barn?

Vill ingen ha mitt barn?
Skrivet av	Mamma till ett "oönskat" barn
Jag bli så ledsen. Eftersom jag väntar barn är jag inne och kikar en hel del på ankomstsidorna som finns här på aff. Det känns som att folk pratar om fosterdiagnostik hela tiden. Alla är så måna om att föda "friska" barn. Att göra fvp, mkp och nupp är ungefär som att göra ett vanligt UL. De verkar inte bry sig alls om missfallsrisken. Det är så viktigt med ett friskt barn att de gärna riskerar missfall. På samma gång som de kämpar sig gula och blåa att få friska barn - säger de indirekt till mig: Ditt barn har ingen plats i denna världen. Ditt barn har ingen rätt att få leva. Ditt barn får inte plats i detta samhället. Ingen vill ha ditt barn. Och när de jublar ut sin lycka över att provet inte visar något, att deras barn är friskt, har jag sådan lust att lägga min lilla näsa i blöt och säga: Ha, det vet du inte förrän ditt barn är fött. Hur ska jag göra för att ruska av mig dessa känslorna? Jag tar varje fvp, mkp och nupp personligt, som om det vore riktat direkt mot mig och mitt barn. Men jag vet att jag inte borde det. Och vad är det för människor som gör allt för att "försäkra" sig om att få ett friskt barn? När vi väntade vår gullunge blev vi erbjudna fvp (som alla blir här), men vi tackade nej. Vi tänkte att vem det än är som flyttat in i min mage ska vi älska och ta hand om. Vi hade aldrig kunnat ta bort NÅGON. Var det bara vi i hela världen som resonerade så? Ibland känns det så. Hur gör jag för att inte gräva ner mig i detta fosterdiagnostik-träsk? Snälla, hjälp mig komma vidare!
Svar på tråden: Vill ingen ha mitt barn?

Jag ser det inte så...
Skrivet av Ullet
Jag ser svårigheterna med att ha ett multifunktionshindrat barn o förstår att många räds det jobb o de känslomässiga påfrestningar som blir med ett sådant barn. Det känns inte alls som om de riktar sig mot att mitt barn är oönskat för det är han inte, han är vår själ o vårt hjärta varje dag o han lär människor omkring oss saker om livet varje dag, så han är en gåva. Andra ser honom också som en gåva, en liten individ att vara rädda om. Jag tycker det är självklart att man önskar sig friska barn, för vem önskar att ens barn ska ligga sondmatad o sövd långa tider? Att bli utsatt för spott o spe? Men det innebär ju inte att man inte kan älska en funktionshindrat barn, tvärtom! Det står en närmre än man någonsin kunde tro att ett litet barn kunde göra. Så när man väl står i den situationen så gör man inget annat än bara älskar, förutsättningslöst. Jag är personligen handikappad även om jag gärna vill strunta i det faktum att jag har en fysiologisk begränsning, o jag skulle under inga omständigheter orka ta hand om ett funktionshindrat barn till hur mkt jag än älskar min son. Det finns inga möjligheter det vora taskigt mot min son o min äldre son för att inte tala om mig o min kropp. Jag sre itne det som en skymf mot min utvecklingsstörde son utan som en krass del i den verklighet vi har, det bara _är_ så.... Jag tror att varje liv som kommer till världen har en mening, oavsett, att man kan få en mening i det man ser om man öppnar sina ögon. Men det innebär också att man måste ta obehagliga beslut, att man måste se vidare. Jag älskar min son o tar hans handikapp med ro nu, inte säkert jag gör det i morgon dag däremot, men jag kan också inse att man önskar barnen den bästa möjliga grund för ett bra o långt liv o det unnar jag andra, det är inte i intressekonflikt med mig. JAg vet inte om detta är ngt du kan känna eller så, för vi är himla olika även vi handikappföräldrar, men Isak är en värdefull person som genom sitt liv förtjänar den bästa vården men jag kan respektera o förstå dom som anser att de inte kan tänka sig vårda o ta hand om ett funktionshindrat barn för det är ingen dans på rosor hur stark kärleken ändå är. ler Har du ngn att diskutera detta med ex på habben? Jag tror du behöver få ut lite besvikelse o sorg. Allt gott åt dej o ditt barn som är lika mkt värt som ngt annat barn, dom är små underbara personligheter o individer dom med! S

Kära du.
Skrivet av H
Innan jag fick min son hade jag inställningen att fvp var något som jag mkt väl kunde tänka mig att göra. Nu när jag har fått erfarenheten att ha barn vet jag att jag inte skulle göra fvp vid en ny graviditet. Alla barn är stora mirakel och vi som får turen att bli deras föräldrar ska vara stolta och glada! Gläd dig åt din lille. Jag tror att många som resonerar kring fvp inte riktigt förstår vad det innebär att ha ett barn. Jag önskar dig lycka till och vet att ditt barn kommer att bli till stor glädje! Kramar i massor.


Glömde! Är också på besök./IMT/
Skrivet av H
.

Hej!
Skrivet av Nikki med Emma 4 år och Lucas 2 år
Jag blir också ledsen! Min dotter är nu 5 år och jag har själv inga större problem med att acceptera att hon är annorlunda, jag känner mig trygg i min tillvaro som mamma till ett handikappat barn MEN jag blir verkligen jätteledsen när jag läser om folk som är hysteriskt rädd för att få ett barn med Downs syndrom. Hon är ju alldeles underbar min dotter!!! Det som gör mig allra mest ledsen är nog att hon en dag kommer att förstå att folk inte vill ha barn som henne!!!!!! VAD säger jag då? Jag ville ju inte ens själv ha henne när hon var nyfödd och jag antar att jag var lika full av fördomar som alla de där inne på fosterdiagnostik är. MEN jag vet också att om någon hade sagt till mig att de blev ledsna ja då hade jag inte fortsatt att gå på så som många där inne gör! Sen är det ju klart att alla väl önskar sig friska icke handikappade barn både för barnets och sin egen skull! Kram Nikki

Du klädde
Skrivet av Mamma till ett önskat!!! barn
mina tankar och känslor i ord. Det känns skönt att inte vara ensam, att någon verkligen förstår vad man menar. Kram


Alla har sitt värde...
Skrivet av Anonym..
Jag har själv en dotter som är handikappad på alla möjliga sätt. Det har gett mig perspektiv på tillvaron och hon är älskad för just den hon är, förmodligen ännu mer än hon hade varit om hon varit "normal". Skulle jag vilja att hon var "normal"? Ja självklart. Skulle jag vilja vara utan henne? Nej, aldrig.

Varför mer älskad med utv.st än utan?? ~imt~
Skrivet av engeltina


Förmodligen för sin utsatthets skull,
Skrivet av Ullet
det oskuldsfulla barnet fortsätter hela tiden,totalt utsatt till oss att älska plus den eviga oron o omsorgen som kommer med det. Det är egentligen inte MEr kärlek, bara en annorlunda o på ett annat sätt. Det berör så innerligt djupt i nåt som det är svårt att sätta fingret på.


jag blev (bara på besök)
Skrivet av Jano.
åxå erbjuden att göra ett fvp, men tackade nej eftersom jag anser att om vi får ett barn med handikapp så var det meningen. Jag skulle aldrig kunna ta bort ett barn bara för att det inte är som alla andra. Jag tror att många människor inte riktigt tänker sig för innan de talar och därmed sårar andra utana tt det var meningen.. bry dig inte om det och var stolt över ditt barn, precis som vilken annan förälder som helst. Stora kramar Jano

Jag kan inte se en mening med det
Skrivet av engeltina,bara på besök numera
men man kanske kan _ge_ det en mening.Stor skillnad för mig. Lycka till.

Det där håller jag med om till 1000%!!! imt
Skrivet av Ann m Frida
d


Det var väl
Skrivet av Jano
ungefär det jag menade:) svårt att få orden att passa bra in i skrift, det låter alltid sååå mycket bättre när man talar tycker jag. Kram

Jag kan se
Skrivet av Mamma till ett önskat!!! barn
meningen med det! Mitt barn har gjort mig till den jag är. Mitt barn har format hela vår familj. Mitt barn är med och formar världen. Mitt barn har bidragit till att förändra hela sin omgivning till det bättre. Att uppskatta lycka, glädje, skratt långt mer än skönhet, framgång och intelligens. För mig är det mening. Sen om det är för att jag SER mening eller GER mening kan jag inte riktigt svara på. Egentligen är det kanske sak samma!?

Precis så är det jag känner det!
Skrivet av Ullet
Allt detta har jag fått via mitt barn o det gör mig oändligt, gränslöst tacksam o lycklig. Jag tycker han har stor mening o jag skulle under inga som helst omständigheter vilja vara utan honom!


Det känns skönt
Skrivet av Mamma till ett önskat!!! barn
att veta att det finns fler som resonerar som jag. Jag menar inte att det är det enda rätta resonemanget, men att det finns de som väljer att inte sortera. Den vetskapen ger mig lugn. Kram tillbaka!

Vill ingen ha mitt barn?

Jag ser det inte så...

Kära du.

Glömde! Är också på besök./IMT/

Hej!

Du klädde

Alla har sitt värde...

Varför mer älskad med utv.st än utan?? ~imt~

Förmodligen för sin utsatthets skull,

jag blev (bara på besök)

Jag kan inte se en mening med det

Det där håller jag med om till 1000%!!! imt

Det var väl

Jag kan se

Precis så är det jag känner det!

Det känns skönt

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information