Min dotter..

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Min dotter..
Skrivet av	Lisa
..är utredd och har fått diagnosen lätt utvecklingsstörning med grav språkstörning. Hon är en glad och mysig tjej... Eller har varit,de senaste veckorna har hon blivit helt förändrad. Visst visade hon humör tidigare oxå,men inte som nu.Man törs nästan inte tilltala henne längre utan risk för total utskällning. Ett exempel..det var chees cake (en slags hemlagad glass) kvar sen helgen. Jag frågade tjejerna (stora syster 13 år) om de ville ha. Lill tösen sa nej så stora syster tog biten som var kvar. Allt var frid o fröjd, till lilltösen kom på att hon ville ha sin bit,en o en halv timme senare. Jag sa att glassen var slut. Hon blev hysterisk,gapade o skrek. Hon hyttade mot mig och sa att jag bara tycker om stora syster. När hon blir så här arg är det bara att gå undan. Det höll i sig ända tills hon skulle lägga sig. Hon skulle inte borsta tänderna,kamma håret. När hon lugnat ner sig något försökte jag sätta mig ner o prata med henne. Få henne att förstå att har man tagit ett beslut så har man.Men hon tyckte jag skulle ha sparat en bit ialla fall. Ett annat exempel är badning. Hon har fått för sig att hon inte ska tvätta håret. Fast vi pratat om det innan.Det är nästan outhärdigt när hon blir så arg. Det jobbigaste är att hon fått för sig att jag bara älskar stora syster. Hon kan lika gärna flytta för jag tycker inte om henne. Hon har till och med pratat om att hon kan dö. Min lilltös skrämmer mig. Varför vill en 7 åring dö???? Vad gör jag för fel? Jag är konsekvent,men har inte sådana regler att man vill dö. Utan det är mer att har jag sagt en sak så är det så. Det kan gälla handtvätt före maten, tandborstning på kvällen osv. Hon går i särskola och trivs bra. Inga problem att gå dit på morgonen,lika fritids trivs hon på. Jag kan peka på några förändringar som har hänt runt henne heller som skulle kunna bidra till hennes nedstämdhet. Hon har få vänner,mycket få. Det händer att hon får vara med grabbarna på gården ibland,men då är det nästan på nåder. Så hon är ett ensamt barn,men det har hon alltid varit.Jag lider med henne,för vänner är viktiga. Ja...det här blev långt.Min oro är mycket stor...vet inte vad jag ska göra. Jag vill att min dotter ska vara glad och se positivt på livet. Hon är ju så ung. Tack för att ni tog er tid o läste. Känns skönt att få skriva av sig lite.
Svar på tråden: Min dotter..

Rättelse
Skrivet av Lisa
Jag kan INTE peka på några förändringar ska det vara

Hon är normal
Skrivet av lene
...i det avseendet att hon oxså kan hamna i trotsålder , Tonårsuppror med mera och våra barns möjlighet att trotsa är ju inte annorlunda än utan begåvningshandikapp, Så ta det med ro , men ta upp det med eran läkare eller kurator så du kan få mer svar just runt ditt barn, Sedan har våra barn det svårare just när de blir medvetna om sitt handikapp när de märker att de är annorlunda Det är mycket i en sjuårings tankar om livet , så deras sorg kan mycket väl ta sig utryck i ilska sorg o argt beteende brukar höra i hop . Det finns jättebra böcker i ämnet så sök på bibban och läs gå med i förälderaförening tex fbu mm


Hejsan
Skrivet av Anna, mamma till två..
Jag känner igen det där.. Min son har haft perioder med sån frustration och ilska över vissa saker men det logiska säger att det månste ju vara att han följer \'trotsåldrar\' o allt va som kommer med dom o sen blir det dubbelt jobb p ga funktionshindret o språkstörnignen. Din dotter e ju även i en ålder som innebär mycket frågor och funderingar.. Jag vet inte hur pass språkstörningen är men kan det leda till frustration så gör det nog det.. ;-) Har du kontakt med hab eller så? Kanske du kan prata med dom ifall din oro e tung? Skickar kramar!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv