Hur gör ni

Hur gör ni
Skrivet av	Lisa J
när den ena tjänar mycket mer eller har ärvt pengar än den andra. Min man har ärvt ganska mycket (läs mycket) pengar. Så långt är det bra. Problemet är bara att vi har separat ekonomi. Visst får jag mycket saker av honom och visst bor vi bättre än vad jag skulle ha råd med ensam. Men jag måste alltid fråga honom när mina pengar inte räcker till. Vilket de ofta inte gör då vår livstil är anpassad efter hans ekonomi om ni förstår vad jag menar. Han vill helst inte röra sina ärvda pengar mer än till sånt som är investeringar t.ex till huset, fina bilar och så. Känns så svårt att prata om pengar då han låser sig helt och jag känner mig som en "golddigger". Men det känns inte bra att mina pengar alltid är slut och bara räcker till kläder och mat. Hur gör ni andra? Råd?
Svar på tråden: Hur gör ni

Alla pengar in
Skrivet av mamma till 3
är allas pengar. Fast vi har inte turen att en tjänar bra eller ha ärvt. Dock... hade jag för ett antal år sedan en summa pengar som var mina. Dem gav jag till sambon för att han skulle kunna betala av ett gammalt lån. Det gagnade ju oss bägge.

Förstår nog
Skrivet av Mustardseed
inte rakt av. Är det hans ärvda pengar du vill att han ska dela med sig av eller är det att han tjänar mer? För att han inte vill använda sparkapitalet till att täcka hål varje månad är väl inte så konstigt utan sunt, men det verkar som han har högre inkomst också eller`? Jag tycker ju att man i en familj ska ha samma standard. FÖr mig är idealet att man delar på fasta kostnader så att båda har lika mycket fickpengar kvar. Men det påverkas ju inte av sparkapital som man inte vill röra.


Vi har så.....
Skrivet av Kontrollbehovsmajan
och nu kommer jag väl att få hela aff på mig.... Jag tjänar ca 45 i månaden och min sambo 11.Dessutom har jag mycket pengar på banken.( Sambon har sjukbidrag).Vi har ett hus som kostar ca 10 i månaden skulle kostat 15 om jag inte lagt in en del kontant. Jag sköter om vår ekonomi.Han sköter huvudelen av hushållsarbetet men INTE allt.Hursomhelst så betalar han mig 4000 i månaden och har resten ungefär lika mycket i fickpengar. Jag betalar då alltså 6000 för huset lika mycket för en varsin bil och ytterligare 4000 till mat,hygien,tele viasat bredband osv.Det brukar sluta med att jag också har ungefär 4000 att spendera på mig själv. Sparpengarna har vi köpt bilar för och semesterresor.Om vi ska köpa tex möbler eller soffa tar jag också ut från banken fast vi väljer tillsammans. Jag reser massor med mitt jobb och drunknar nästan i restaurangbesök och dyl arr. det framkom vid ett gräl att sambon tyckte det var orättvist,något jag aldrig kunnat räknat ut om vi inte blivit osams och sagt massor (även han) seftersom jag nästan kräks av det....iallafall så betalar jag en dyr fiskeresa om året till honom och ser till att även vi kommer ut mycket det tar jag också ut från banken.Jag skulle inte palla att ta tilll löpande utgifter därifrån men det är absolut bådas guldkantspengar,men jag vill faktiskt bestämma.

Har han mer pengar än dig...
Skrivet av Oekonomiska Anna
om man inte räknar med arvet? Eller är det från de pengarna du får när dina egna är slut? Jag tycker att alla i familjen ska ha samma ekonomiska ramar, inte en som äter oxfile och den andra får nudlar om du fattar hur jag menar. Ni är tillsammans! Men arvspengarna är ju mer personliga på något sätt, man kanske vill spara dem till något speciellt, om man har möjlighet. Inte bara handla upp dem på vardagliga saker.Ja,jag vet inte.... Det är inte lätt med ekonomi! Pengar har en tendens att locka fram de fulaste sidorna hos människor! Det är nog därför jag är en sån fin människa, för det ekar i plånboken och bankkontot är soprent ;)

Vi har allt gemensamt.
Skrivet av Eva m Ike01 & Thora04 i Portland, Oregon
När vi båda ärvt pengar så har de tillfallit oss båda. Allt är gemensamt och vi har bara gemensamma konton.


Vi har gemensam
Skrivet av Skrållan
ekomomi och har väl alltid haft egentligen. Nu efter 16 år tillsammans ,två barn och hus så skulle inget annat kännas normalt. Nu hade ingen av oss mer pengar än den andra då vi träffades. Skulle någon av oss ärva idag så tror jag nog att vi skulle se det som gemensamma pengar.

Så gör vi
Skrivet av L
Vi har båda en del penagre med i boet. Men jag har mer och kommer framför allt troligtvis få betydligt mer i slutänden. Vi har äktenskapsförord vilket jag tycker är dumt att inte vare sig en eller båda har saker med sig i boet. När det gäller tunga investeringar (läs boende) står jag för den större delen. Men det finns också på papper, dvs jag äger 2/3 av huset, och står också för 2/3 av de större investeringarna i huset. Men när det gäller den löpande vardagsekonomin delar vi. Allt som går in i potten går till de gemensamma utgifterna. Vi sparar lika mycket var varje månad. Vår modell fungerar bra för oss. Man nallar inte på den andras "bank-tillgångar" men man har glädje av dem på det sättet att man har råd att bo bättre an annars. Och de gemensamma utgifterna bidrar man till så mycket man kan efter sin inkomst.

skriver slarvigt
Skrivet av L
Jag menade att jag tycker man ska ha äktenskpasförord. Bättre komma överens om saker när man är överens och kär, än när man är arga, bittra och ska skiljas. Om man håller ihop hela livet - jag ännu bättre då behövdes det inte, men som alla vet spricker ju en hel del förrhållanden.


Så här har vi det;
Skrivet av TLC
Min sambo har jobbat borta under ett par månader och då har vi levt på hans lön och jag har inte tagit ut någon mammapenning. Men nu flyttar han hem igen under våren och då kommer vi att få en snävare ekonomi, trots att jag börjar ta ut mina dagar. Vi har med andra ord gemensam ekonomi - alla pengar som kommer in är gemensamma, och sen har vi ett sparande till oss + vår son varje månad. Fast om han ärver pengar skulle jag inte vilja ta det till mat etc om det inte är nödvändigt, på samma sätt som jag skulle vilja spara pengar som jag fått via arv. Skulle i båda fallen sätta in de på vårt buffert-konto som endast nallas på i absoluta nödfall. Men i ett tidigare samboförhållanden hade vi delad, och precis som du var jag den med lägst inkomst. Det hela slutade med att jag var "skyldig" honom för mat etc och när jag separerade från honom skulle han ha flera tusen av mig (pengar som hade gått åt till mat, jag gick arbetslös en sommar och fick inte ens pengar av soc för att vi var sambos) och han fick ta vår dator. Jag förstår dig precis, jag kände mig alltid sämst med min förra sambo då jag inte drog in lika mycket pengar som han, precis som du så kände jag mig som en golddigger, trots att _han_ bara fick ut en 6000-7000:- per månad.

Tycker så här...
Skrivet av Nea
Skillnad i inkomst bör man försöka jämna ut så ni var och en har samma standard. Livsstilen får man anpassa efter detta. Däremot ärvda pengar kan man inte kräva att få del i. Den dagen min pappa dör kommer jag att ärva en del. Vet dock att det finns ett testamente som säger att det ska vara min enskilda egendom, och hans önskan ska jag självklart respektera. Dock kanske jag väljer att satsa pengarna i huset och kapa lånen. Det kommer ju isf även min man till godo genom att minska boendekostnaderna. Men säljer vi huset av någon anledning så är pengarna mina.

enskilt o gemensamt
Skrivet av sanna
pengar som vi haft med oss sedan innan vi träffades, sådant någon av oss ärver eller får (har iofs aldrig hänt) eller vad var och en sparar av sina fickpengar har vi var för sig. om de ska användas till något gemensamt betalar vi lika mycket var annars står de kvar som enskild egendom på respektive sparkonton/fonder/försäkringar och används av den som äger dem hur han/hon vill. när det gäller de pengar som kommer in varje månad däremot så lägger vi ihop alla pengar, drar sean bort allt som behövs för räkningar/mat/barn ody sedan delar vi lika på det som bli över.


Lever också på min man!
Skrivet av Astrid
Hej! Jag lever också på min man. Han har ett bra jobb och tjänar bra, har fått lärt sig pengars värde under sin uppväxt samt att hans föräldrar har sparat till honom. Medans jag jobbar kommunalt, är uppvuxen med att alltid pengarna har tagit slut innan månaden är slut, mina föräldrar hade inte heller råd att spara till mig. Vi gör som sådan, alla räkningar läggs i en hög betalas från min mans konto, han betalar alla stora räkningar och jag några få lite lägre. Jag betalar mat och kläder till barnen och mig själv, samt sparar båda barnens barnbidrag, spatar 400 kr på ett vanligt sparkonto samt 400 kr till pensionen. När mina pengar är slut får jag av min man, men visst känns det lite tråkigt ibland.

Alla pengar
Skrivet av Annjo
är bådas pengar, så lever vi. Min man tjänar rätt bra, jag har endast studiemedel och sen kommer barnbidraget till mitt konto. Alla våra räkningar betalas från makens konto samt att vårt sparande dras från hans konto (även mitt pensionssparande tex). Mat, kläder och annat betalar den som är i affären just då. Skulle pengarna ta slut på någons konto så för vi bara över från den andres. Jag känner inte alls att jag snyltar på min man och jag behöver inte fråga honom när jag köper något (om det inte är dyra saker som vi vill bestämma gemensamt om såklart). När vi pratar ekonomi hemma så tycker även min man att vi löser det på ett bra sätt och han tycker inte att det är orättvist på något vis. Han brukar poängtera att vi är en familj och alla pengar som kommer in är lika mycket mina, och att det jämnar ut sig i längden. När vi träffades var det jag som hade mest pengar (arv och sparande från mina föräldrar). Det var pengar vi tillsammans levde på när vi båda pluggade och sen köpte vi radhus för det som var kvar. För mig var det självklart att även de pengarna var bådas.

Vi har gemensam ekonomi
Skrivet av AnnaÅ
Vi har ungefär samma inkomst så där spelar det ingen större roll hur vi gör med pengarna. Men jag hade rätt mycket mer pengar med mig in i förhållandet. Numer är vi gifta och då har vi tillsammans bestämt att våra pengar är gemensamma. Det enda jag har sagt är att OM vi skulle gå skilda vägar så vill jag betala av mitt studielån, sedan delar vi på de tillgångar som finns kvar. Jag tycker att det skulle kännas mycket konstigt att leva på olika villkor ekonomiskt, när man delar så mycket annat av livet. Det är dessutom svårt att räkna på vem som har rätt till pengar, t ex när den ene är hemma med barn och den andre jobbar eller om man har en bostad som som man rustar upp för den enes pengar fast med den andres arbetstid.


1 lön plus studiemedel...
Skrivet av Sanne med Timmy samt uf till två
... och barnbidrag (ca 18 000 sammanlagt), vilket är vad vi lever på, läggs i en pott när räkningarna ska betalas. Det som blir över delas 50/50 på mig och sambon - om det inte blir såpass mycket att en del hamnar på sparkontot också fast just nu har vi tagit ut mer än vi har lagt in. Såpass långt är alltså ekonomin gemensam. Hur det skulle se ut om den ene fick en större summa pengar från annat håll vet jag inte... Troligen skulle vi nog gemensamt diskutera det men den som "fick" pengarna skulle ha sista ordet om vart de skulle gå. Passar på att säga "hej" också! Tillhör dem som med stort intresse läser härinne, men inte har kommit mig för att skriva tidigare

Vi har alltid haft skilda konton
Skrivet av Lingling
Aldrig kommit oss för att skaffa gemensamma, vi har inte samma bank heller. Jag tjänar mer än maken, och från mitt konto betalas de största utgifterna hyra, energi, dagis, hemförsäkring, tidning ... lagt det på autogiro f a slippa obehagliga överraskningar; maken har tele och nätabonnemangen, brukar betala tågresor; Ica-kortet sätter vi bägge in pengar på. Om han skulle få ont om pengar eller ngn av oss har brist på kontanter säger vi till och om den andra har så ger man och vi för aldrig räkning över att ngn skulle vara skyldig pengar. Mest kan man säga att ett skäl till att vi fortsatt ha skilda konton är att det ger överblick? Sedan kanske jag är mer benägen att bränna pengar eftersom jag tjänat dem och han är mer sparsam med grejer av naturen och oroar sig för utrymmet, vi har lite olika lynne:)

Vi gör sahär..
Skrivet av L.
min man och jag ar bada högskoleutbildade och tog examen med ett ars mellanrum. När han blev klar,ett ar före mig,fick han jobb utomlands. jag följde med och pluggade klart pa distans. Detta är 8 ar sedan och idag...bor vi fortfarande utomlands,han tjänar mycket och jag tjänar ingenting. Vi har varit i Sverige ett par ar emellan och jag hann jobba ett halvar innan det bar iväg utomlands igen. Vi har hunnit fa tva barn under den här tiden. sa vi har ocksa väldigt ojämn fördelning: han tjänar massor och jag inget-men vi har haft gemensam ekonomi mest hela tiden (när vi pluggade delade vi pa allt;men ville en av oss köpa ngt dyrt till sig själv fick man ta det av egna pengar:vi levde ju pa studielan). Nu gar hans lön in pa gemensamma konton och alla pengar är gemensamma. Jag har inget problem med att känna att det är mina pengar ocksa-jag har ju följt med hit för att han ska kunna förverkliga sina drömmar. Tilläggas bör att jag har ett ordentligt sparande för att kompensera utebliven pension. Om en av oss hade ärvt pengar skulle vi självklart dela dem . Om pengarna enl testamente är enskild egendom skulle vi ända använda dem till sadant som bada vill ha/använder. Vi skulle inte kunna ha sa att en har mer pengar än den andre-för oss har det sättet att tänka aldrig funnits. L.

Hur gör ni

Alla pengar in

Förstår nog

Vi har så.....

Har han mer pengar än dig...

Vi har allt gemensamt.

Vi har gemensam

Så gör vi

skriver slarvigt

Så här har vi det;

Tycker så här...

enskilt o gemensamt

Lever också på min man!

Alla pengar

Vi har gemensam ekonomi

1 lön plus studiemedel...

Vi har alltid haft skilda konton

Vi gör sahär..

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information