På tal om fula gubbar...

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

På tal om fula gubbar...
Skrivet av	Babs bf 18/11
Hej förresten! Jag är ny här... Inte ny på Fn, men ny här inne. Jag har tjuvläst några gånger innan, men nu tänkte jag skriva ett rätt så långt inlägg (som jag även skrev in på Börja skolan). Jag bara undrar om vad ni tycker (ni som orkar läsa igenom detta). Min dotter blir 6 år i december och började skolan den här hösten. Det har gått jätte bra, hon trivs och det är så klart det viktigaste för mig. Men det har funnits saker som jag inte varit så nöjd med. Som t.ex. att skolpersonalen inte är så bra på att informera. Som när en av föräldrarna frågade om vi föräldrar skulle vara med första skoldagen.... Då har vi ju alla skolat in våra barn färdigt på fritids, så det kändes naturligt att man undrade hur det skulle bli första skoldagen. Då är ju barnen på fritids först och sen går de till skolan (som då är samma lokaler). Svaret vi fick var att man inte behövde vara med. Av ren slump bestämde jag mig för att inte lämna dottern på fritids den morgonen utan följa med i alla fall. Och tur var väl det! För ALLA föräldrar var där. Tänk om jag inte hade varit det! Jag önskar att personalen kunde säga att nej, man behöver inte vara med, men det är mest brukligt att föräldrarna är med. För en annan som är helt ny där (vi har bara ett barn, så man vet egentligen väldigt lite om hur skolan fungerar idag) känns det skönt om de berättar hur man brukar göra. En annan sak som jag funderat på var inskolningssamtal vi hade. Där ska ju vi föräldrarna ta upp sånt som rör barnet och tala om det för personalen, så att de på bästa sätt ska kunna ta hand om ens barn. Vid det samtalet är barnen närvarande. Och visst, det kan säkert ha sina fördelar, men jag tycker att man även ska få prata med personalen själv som förälder. För om det är känsliga saker man behöver ta upp (t.ex. barnet kissar ofta ner sig) vill man ju inte gärna prata över huvudet på sitt barn (det vill jag inte ens göra på en vuxen). Eller vad tycker ni? Och så en tredje sak som jag faktiskt är ganska upprörd över. Det är att personalen inte verkar ha så bra koll på barnen. Inte på vår skola i alla fall. Och det är nu vi kommer in på fula gubbar.... I förra veckan var jag och hämtade dottern och det fanns ingen personal ute på skolgården där barnen lekte (även dottern). Jag gick in i skolan och ingen var där heller. Jag hämtade med mig dotterns väska och sen skulle vi gå, men då frågade jag henne var fröknarna var. De är och planerar sa hon, så det är några andra fröknar som tar hand om oss nu. Jaha, sa ja, var är dem då? Det visste inte min dotter, så jag fick gå och leta. Jag hittade 3 fröknar pratandes med en mamma bakom en byggnad. Jag talade då om att jag skulle hämta hem min dotter... och javisst, det gick ju bra. Men hallå - tänk om jag inte sagt till? Tänk om jag bara gått? Hade de ens märkt att hon var borta? Och så nu i måndags händer detta..... Jag och min man pratar på söndagen om att han får hämta dottern på måndag (jag skulle iväg då). Skulle han få problem kanske vi kunde kolla med grannen (=nära vän). Men det trodde inte han, så han skulle hämta. Dottern hörde detta och ville att grannen skulle hämta, men vi sa nej... det får bli en annan gång. På måndag råkade grannen gå förbi skolan med sin dotter (ett år yngre än vår dotter) och barnen var då ute och lekte. Då sprang hennes dotter fram till min och min dotter utbrast: Å, ska ni hämta mig? -Ja, det ska vi, svarade grannens dotter. Så min tjej sprang in i skolan, hämtade sin väska och sprang till grannen som stod en bit bort. Hon i sin tur blev förvånad och gick tillbaka till skolan med henne eftersom vi inte hade kommit överens om att de skulle hämta henne. Hon talade om det för personalen och de höll med om att de inte heller visste nåt om det. Då började min dotter att gråta, så grannen sa att... jo, jag kan ju i.o.f. hämta med henne (hon trodde att jag var hemma) men vi kanske ska ringa hennes mamma först. Personalen tyckte att det lät o.k. och bad henne ringa mig sen. Det gjorde hon när hon kommit hem, men då visade sig att just den dagen var jag inte hemma. Jag blev ju naturligtvis arg och orolig när jag fick höra vad som hänt... Jag tyckte att personalen gjorde ett misstag när de lämnade ut mitt barn till någon annan utan mitt vetskap. Eller har jag fel? Hur kan sådant hända? Ska vem som helst kunna komma och hämta hem henne? Det jag tycker är jobbigt är att jag egentligen skulle vilja bli förbannad (det är jag i och för sig redan.... skulle vilja visa det också) och skrika på dem. Nu har jag talat om vänligt att jag vill att de ringer mig nästa gång INNAN de fattar ett sådant beslut om mitt barn. Och visst, det skulle de. Och jag skulle egentligen velat anmäla dem, men det vågar jag inte heller eftersom jag är rädd för att det ska gå ut över mitt barn. Så jag känner mig som en elefant som balanserar på en tunn, tunn tråd.... Förstår ni vad jag menar? Ursäkta mitt långa inlägg..... Men vad skulle ni göra? Vad tycker ni om det hela?
Svar på tråden: På tal om fula gubbar...

Känner igen
Skrivet av fru Bill
Har också varit för att hämta sonen, när jag fick leta som bara den efter någon att säga till och kände att det inte kändes bra, för vad skulle hännt om någon olycka inträffat. Fick bara till svar att de minsann gjorde så gott de kunde och att de är mycket mer eget ansvar i skolan än på dagis. Inte vet jag om det svaret gjorde mig så mycket lugnare precis. Helt oacceptabelt tycker jag det var att de släppte i väg din dotter med grannmamman. Jag är som du och rädd att säga ifrån, eller stöta mig med folk, men där skulle jag sagt att det var helt fel jag också.

Jag har hört
Skrivet av Babs bf 18/11
från flera andra som varit med om samma sak och förstått att detta inte alls är så ovanligt. Man får helt enkelt har radarn på även på jobbet numera. Måste säga att skolan blev en helt ny värld för mig, så jag lär mig för varje dag.


Inte bra
Skrivet av Helen m Emilia 9812 och Agnes 0107
Det där låter ju helt förfärligt! Vi är otroligt nöjda med vår skola. Jag var lite grinig i början, för det var så svårt att få reda på hur de hade tänkt sig med inskolningen på fritids. Här i Stockholm får man inte börja fritids heller förrän på uppropsdagen. Nåväl, det löste sig och blev jättebra. Inskolningssamtalet hade vi med enbart personalen. Nästa samtal är också utan barn. Jag är också lärare och har faktiskt inte haft föräldrarna med förrän vid vårterminssamtalet i åk 1. Helt fel att lämna ut ditt barn till någon annan, är det naturligtvis. På vårt fritids är de stenhårda med att allt sånt ska vara bestämt innan och stå på listan, annars lämnar de inte ut några barn. Denna lista har också ett otroligt förkortningssystem och barnen är stenhårt inskolade på att komma och säga till var de ät någonstans och när de byter. När jag hämtar får jag alltså enkelt reda på om min dotter är i skogen, vid gungorna, klätterställningen etc. De är jätteduktiga! Jag tycker du ska ta ett snack med rektorn om det här. Det verkar ju dessutom som att det inte är en engånshändelse. Får du ingen bra respons från rektor vänder du dig till Hem och Skola eller vad föräldraföreningen heter, så kan ni föräldrar driva det här tillsammans. Det är säkert fler som är oroliga! Att bara snäsas av med "vi gör så gott vi kan" är inte professionellt! Lycka till!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv