Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

6-års trots!?

Skrivet av Kicki m Oscar, Rasmus, BF 14/11
Är det någon mer som har märkt av detta?
Vår 6-åring är hemsk just nu men jag tror att det hänger ihop mkt med skolan (han började i aug) och sen att han ska få ett syskon i november.

Tänkte att det kanske var någon här som hade något bra tips på vad man kan hitta på för att underlätta vardagen?!
Tex detta med sängläggandet, det är ju ett väldigt springande på kvällarna innan han somnar. Han kan komma upp flera gånger och hålla på så i flera timmar vilket resulterar till att han dagen därpå är skitgrinig och tjurig...

Jag tycker nästan denna trotsen är den värsta hittils!
Hur har ni det hemma?
Svar på tråden: 6-års trots!?

Våran tjej är lika dan....

Skrivet av  Camilla
Hon är hemsk nu, men precis som ni så ska hon få syskon i nov.
Tror att det är mycket för barnen nu......börjat skolan= bli stor, ta ansvar mm
Hemma= ta mer ansvar, bli storasyskon.
Det är ganska stort för dom.
Men förhoppningsvis så lugnar dom ner sig snart.
 

Ja

Skrivet av  Kicki m Oscar, Rasmus, BF 14/11
Man kan ju hoppas på det iallafall, men det är ju skitjobbigt nu när det är som värst!
Känns ju skönt att höra att det finns fler som har det likadant hemma!? :-)

Brukar du vara i ankomstgruppen för novmber?
Lycka till med lill knytet!
 

Ibland.....

Skrivet av  Camilla
är jag och skriver lite på ankomst november.
Kul att se hur andra lika tjocka som en själv har det! ;)
Du brukar oxå vara där eller?
Lycka till!
 

Hej Kicki!

Skrivet av  Babs med Alicia & bf 18/11
Det är ju du och jag som har och kommer att ha barn i samma ålder... (jag är ju också inne på ank. november). Vet inte om det fortfarande är aktuellt med din sons trotsperiod, men jag skriver lite om hur vi haft det ändå.

Jo, du. Vi har haft det hemskt ett tag. Det började några veckor efter skolstart och höll på i ca en månad. Både pappan och jag var helt knäckta. Vi började på allvar ifrågasätta om vi gjort nåt fel... Men så pratade jag med några grannar vars barn börjat skolan och gissa vad - det var samma där.

Vår dotter var uppkäftig, fick massa utbrott för småsaker och hon skulle minsann bestämma ALLT. Det mest konstiga för oss var att det var henne så totalt olikt att vara sådan. Så de första gångerna blev vi helt handfallna. Någon gång började vi instinktivt gapa tillbaka, vilket vi snabbt insåg inte hade bra effekt alls (dessutom skämdes man över sitt eget beteende efteråt). Så vi satte oss (min man och jag) och pratade ihop oss först, så att det vi skulle göra skulle vara enhetligt och konsekvent. Sen lade vi upp taktiken.... :-D

...som egentligen var rätt så enkel. Vi skulle visa att vi inte accepterar sådant beteende hemma hos oss. Hon fick gå på sitt rum tills hon lugnat ner sig... ganska många gånger. Många gånger hade man lust att låsa in sig själv i garderoben och skrika HÖGT, men på nåt sätt härdade vi ut ett antal veckor i samma takt. Och så plötsligt en fredag när min man hämtade henne på fritids, kom vändpunkten. Hon vägrade ta på sig ytterkläderna (skulle gå hem i shorts hon hade på sig efter en massa innelekar där). Det ösregnade ute och pappa tyckte hon skulle ta på sig regnkläder. Men icke.... Först tänkte han ge med sig (han var trött och egentligen tyckte han att hon gott kunde blivit blöt och eländig), men sen tänkte han att ja.... om jag inte står på mig nu, så har jag samma tjafs om nåt annat om ett par dagar. Så, det slutade med att hon tog på sig regnkläderna, men båda kom hem lika sura. Pappa var sur för att få en sån taskig början på en helg och dottern var sur för att pappa hade sagt att nu blir det inget fredagsmys. Hon försökte att få mig att ändra det beslutet, men jag sa att har pappa sagt så, så blir det så. Och det blev skrik och gap och skrik och gap och tårar och bedjande.....men beslutet stod fast. Vi fick inget fredagsmys heller (dessutom var man SÅ trött på hennes skrikande en fredagkväll när man själv är som en trasa), så det var ju lika trist för oss, men vi kände att gränsen var nådd.

Det visade sig efteråt att när dottern den fredagen var hos grannen en liten stund på kvällen, fick hon godis m.m. där. Men det bästa var att trots att hon fick sitt fredagsmys där, så sved vårt fredagsmys-förbud så mycket att det blev till en vändning för hennes trotsperiod.

Halleluja!!! Gissa om vi var glada... :-D

Jag vet inte vad som kan hjälpa er, men ni hittar säkert en bra väg tillsammans. Jag tror det viktigaste är att man är konsekvent i sitt beslut.

Kram kram
 

Artiklar från Familjeliv