Nojor

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nojor
Skrivet av	njila med Noah -01 och Simon -03
Nojorna börjar komma. De där spanande blickarna som jag varit rädd för att vi skulle börja se på Simon med. Är inte Simon lite sen, rör han inte höfterna konstigt, går han inte upp på tå för mycket. Min man kommer in på saken varje dag nu. Jag försöker hålla huvudet kallt och pratar om barns olikheter. Men jag ser det också, och letar bland lika gamla barn. Rockandet med höfterna, benen som inte följer med. Ständigt upp på tå. Vi har ju erfarenhet av när allt inte står rätt till. Fast då visste vi att något kunde ha gått fel. Denna gång gjorde vi allt rätt, kejsarsnitt, i fullgången tid. Jag fortsätter att hävda att allt är som det ska. Ge honom tid. Visst, jag gick i hans ålder, ett år, men jag kröp inte lika tidigt som han och jag hade inte en krypande storebror att leka med. Han är så ointresserad av att försöka, säger min man. Leker inte med balansen, är bara rädd. Fast han tar sig upp i trappan. Börjar gå lite smått och hålla en hand. Går längs med dörrar, badkar, runt dörrposter. Reser sig mot möbler, fast hans teknik är konstig och krävande. En gnagande oro. Idag lösta han ett problem, och vi började skratta. Lite mer lättnad. Spela fotboll som storebror. Finta, dribbla och sparka mål. Vid spjälorna på balkongen leker han med bollen, går och går utmed kanten, jagar bollen, fintar, dribblar och ropar bååååll, boll eller mål, vilket som. Äntligen har han hittat ett sätt att vara riktigt fotbollsspelare. Med fast tag i spjälorna och röstresurser har han allt han behöver för att vinna derbyt. Bara bollen inte rullar för långt från balkongräcket. Och publik har han, nere på gatan. Vänta, lite till. Och börja träna lite, bara lite, jag vet ju allt om att träna barn. Vi har säkert bara gett honom för lite uppmärksamhet. Noah tar all plats. Så är det, säkert är det så. Jag väntar, några veckor till. Det blir bra så.
Svar på tråden: Nojor

Hej!
Skrivet av Nikki
Jag har inget barn med cp-skada, TROR jag i varje fall! Däremot så har vårt första barn Downs syndrom och! Lillebror är 2 år och han har nog snart haft alla handikapp man kan ha!!! NÄSTAN! Idag sa jag till sambon att han har nog någon cp-skada i alla fall för han håller armen så konstigt när han går/springer. I förra veckan så var han autistisk och innan dess har jag oroat mig för hans syn, hörsel, damp ja ALLT! Jag tror egentligen att det är JAG som är en aning skadad av min erfarenhet. Och jag vågar itne tro att JAG kan få ett barn utan handikapp!!! Känns som om man bara väntar på att nästa smäll ska komma!!! PANG! Han är inte som andra barn våran Lucas, det har vi märkt i alla fall!!! Men innebär det att det är något fel på honom?? Eller kan man vara sig själv utan att det är något fel? Jag har i varje fall kommit så långt att OM det skulle visa sig att det är något fel på honom så VET jag att jag klarar av det också!!! Har tyvärr inte så många råd att ge dig!!! Men OM ni är jätteoroliga så ta honom till en läkare ni har förtroende för! Det gjorde vi med våran son och vi fick höra att han var en helt normal bebis! MEN tankarna kommer med jämna mellanrum ändå men det var skönt att höra att han var "normal"! Ibland tänker jag att OM han inte är handikappad eller sjuk NU så kanske han blir det SEN!!! Alltså man mår inte bra av att oroa sig så!!! Man får njuta av de små så som de är, älska dem för allt de kan! Kram Nikki

Hi, hi!
Skrivet av Maria L
Det känns lite bekant, faktiskt!! Vår lillasyster (som snart fyller 4 år) har jag iofs inte tillskrivit så många diagnoser, hon är befriande "normal". MEN.... i slutet av förra veckan fick vi ett antal formulär med kryssfrågor ang Calles avvikande beteende och det var en hel del av dessa "problem" jag definitivt tycker att lillasyster lider av. Manipulerar sin omgivning, tex ler. Skämt åsido så förstår jag Njilas oro. Det är ju inte konstigt att du letar efter sånt som inte riktigt stämmer, vi är ju så inkörda på att göra just det. Vår lillasyster har som tur är utvecklats precis som hon ska och är tidig på många saker. Jag kan istället oroa mig för att hon ska få cancer och dö eller något annat som troligen inte händer. Att hon blir ihjälkörd är en annan tanke. Jag är så rädd om min lilla skatt som är en sån frisk (hm....även trotsig och rätt jobbig just nu...) fläkt i familjen. Alltid är det något man oroar sig för. Jag säger precis som Nikki, kan du inte beställa tid hos en barnläkare och få en bedömning så att du slipper oroa dig? Här där vi bor finns inga privatläkare, men det kanske det gör där ni bor :-)


känner igen mig
Skrivet av Neja
men min lilla är bara 3 månader. Mina stora tjej är nyss fyllda fem år. Hon har en cp-skada efter för tidig födsel. Hon är pigg och glad, väldigt social och pratar sönder våra öron. Hon är jätterolig och snabb med att svara och har rätt så vassa kommentarer ibland. Hon är helt enkelt underbar. Men för den sakens skull så vill jag inte gå igenom samma sak med lillasyster. Jag börjar få "fula" tankar nu. Ska hon inte börja gripa snart och det måste ju vara dags och rulla runt också. Samtidigt som tanken på att allt inte står rätt till så övertygar jag mig om att hon faktiskt är frisk. Man är splittrad och det är jättejobbigt men tyvärr är det nog något som vi måste gå igenom.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv