Njila hur är det med nojorna?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Njila hur är det med nojorna?
Skrivet av	Marika
Har tänkt mycket på dig och hur du inte kan låta bli att se på ditt barn med "den" blicken. Jag har själv två större syskon till Cordelia och till och med jag tittar på dem och funderar ibland varför de gör si eller så. Cordelia har ju svåra problem med sin vänsterhand och man får hela tiden påminna henne om att lyfta upp den på bordet när vi äter tex. Jag har nu även börjat påminna mina killar att ta fram vänster handen utan att tänka på det. De är duktiga motoriskt så det är finns ingen anledning att ens fundera på det men jag gör det omedvetet. Man är så uppfylld av detta handikapp hela tiden att det finns där i ryggmärgen. Jag ser hela tiden vad som fungerar och vad som inte fungerar. Kan aldrig släppa det för en minut. Cordelia påminner mig hela tiden om det. Hur är det med Simon, har det kommit några framsteg sedan du skrev eller är du fortfarande orolig? Tänker på dig. Hälsningar Marika
Svar på tråden: Njila hur är det med nojorna?

sakta men säkert framåt
Skrivet av njila
Ja, vad ska jag säga. Han är tretton månader nu och är inte ens i närheten av att gå, eller ens stå utan stöd. Han är fortfarande lite svajig i höften men jag tycker han är stadigare, fast pappan tycker inte det. Jag tror/hoppas att Simon helt enkelt är en sådan som inte vill ramla när han väl börjar gå. Han tränar ju på alla delmoment s a s så en dag reser han sig nog upp och går. Och det är ju klart att det tar längre tid att vara på den säkra sidan vid 1,5 än att hålla på och chansa vid 9 månaders ålder. Han kan själv göra sådana saker som att klättra upp i soffan tex, och han har också börjat klättra på lite av varje. Trappan fixar han ju nu Apropå trappa. En mycket stolt Noah fick ett eget räcke i trappan i tisdags så nu går han själv uppför trappan, och får lite stöd nedför. Han lyser av stolthet. Tack och lov har jag för mycket att göra för att oroa mig alltför mycket. Just nu har jag gett upp om Noahs händer vid matbordet. Hans energi går nog åt till att bara sitta, han verkar inte orka äta särkilt mycket själv längre. Mitt i matandet av honom är det en fröjd att se Simon äta själv. hälsningar

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv