Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Känner mig utanför...

Skrivet av Fia med Tyra 031216 + två storasystrar
Det känns inte som om jag har något gemensamt med övriga mammor i ankomstgruppen då Tyra har en cp-skada. Tyra är efter med allt, ligger väl på en ålder av 2-3 månader i saker hon kan göra. Med en svag sida så är det inte lätt att nå riktig styrka så hon klarar inte av mycket än så länge, hon ligger mest på golvet och tittar på oss dom stunder hon är nöjd att ligga där som inte är ofta med tanke på att hon har dessa ryckningar så hon blir rädd för sig själv åt. Inte äter hon själv heller sondmatas och snart blir det peg. Jag har kommit ner i svaka igen och är deprimerad igen... Känner att jag inte har ett dugg gemensamt med mammor som har barn som är jämngammal med Tyra. Jag kan inte prata smakpotioner, vällingar, grötsorter, hur mycket hon har lärt sig och skryta om sitt barn som alla mammor vill. Jag kan bara tala om att Tyra är en pratkvan som började låta redan vid 3-4 månaders ålder.
Givetvis är hon det underbaraste jag har tillsammans med henne två storasystrar men det är inte många som ser det vi ser. En flicka som kämpar för att ta sig 1 cm längre på nå vis var dag, men vad är det när alla andra har jämnåriga barn som kryper nu.
Svar på tråden: Känner mig utanför...

Känner igen mig

Skrivet av  Elenor med Sol
Det är nog inte mycket till tröst för dig, men här finns det säkert många som känner igen sig. Jag gör det definitivt. Förädrar till barn med funktionshinder har så många andra erfarenheter än vad de andra föräldrarna har och de erfarenheterna blir bara fler.
Jag har varit på småbarnsträffar nästan varje vecka innan Sol blev ett år (de veckor hon inte var sjuk vill säga). Ibland gick jag dit även om hon inte var med, bara för att. Trots att Sol inte kunde äta och inte utvecklades i samma takt som de friska barnen,kunde jag finna glädje i samhörigheten. Nu ska jag tillägga att på de träffarna var vi väldigt många som kände varann sedan tidigare, eftersom jag bor på en mindre ort. Men visst, ibland finns utanförskapet där. Även om vi som har äldre barn ändå kan hänga med i snacket om smakisar och utvecklingsfaser med hänvisning till de äldre barnen.
Har du kollat med habiliteringen om de har småbarnsgrupper eller kan starta sådana där flera föräldrar till funktionshindrade barn kan träffas. Även om barnen inte har samma funktionshinder finns det mycket som är gemensamt, t ex känslan av att ha fått en annorlunda barn. Vi har mycket att hämta hos varandra.