tack

tack
Skrivet av	AA
för grattis och välkomnadet. Vår dotter mår okej men hon har lite problöem med andningen. Själv är allt upp och ned,jag har svårt att glädjas åt mitt barn och det skäms jag över. Min flicka kommer att överleva hennes handikapp sitter i utseendet och ni här vet inte alltid ert barns prognos. Jag skäms för min ytlighet jag vill ha en frisk flicka
Svar på tråden: tack

Nej!
Skrivet av Ann m Fanny -99, Emanuel f/d -01 & Frida -02
Inte ska du skämmas för det!!! Jag vet precis hur du känner det, jag kände exakt likadant som du i början. Jag tänkte att det gjorde inte så mycket om det var något fel, bara det INTE SYNTES, för då ser ju alla det och.... ja, det blev så jobbigt, man skäms över att just jag inte kan föda friska barn osv osv. Men det är inget konstigt med det alls. Det som förändrade saken helt och vände allt till stolthet och djupaste kärlek var när Frida började bli en individ som svarade på leenden, som blev glad när just jag kom, som jollrar och leker och myser och kelas.... Det är då allt förändras. De första tre månaderna är som en förlängning av graviditeten, man ska bara byta blöjor, mata och bada de små liven och inte mycket får man tillbaka. Men det vänder och din tjej är också en liten person som du kommer att lära känna. Låt känslorna komma när de kommer - de KOMMER, jag LOVAR ler, ha inte skuldkänslor för det är inte något konstigt alls att du känner som du gör. Du får gärna lov att maila mig privat om du vill!!! [email protected] Stor kram Ann

Det klart..
Skrivet av morsan
att allt blir upp och ner, och du ska absolut inte skämmas för de känslor du har, jag tror att det är jättevanligt att man har svårt att ta till sig att man har fått ett barn som är annorlunda. Det är bara det att de flesta vågar inte säga det. Låt det ta den tid det tar, du kommer att älska din lilla flicka så småningom


Inte behöver du skämmas!
Skrivet av anne.h m fyra perfekta barn!!!
Tror jag skulle känt likadant om min son haft "bara" ett avvikande utseende.. Nu var min son väldigt sjuk som nyfödd, det gjorde att ds var väldigt lätt att acceptera, när det gällde livet för honom. Då minskar ds till intet.. -det enda jag tänkte på var att "måtte han överleva". Vilket han ju fick göra! :-D lycklig Ha det gott! (((KRAM!)))

AA!
Skrivet av Nikki med Lucas 1 år och Emma 3,5 år
Du behöver inte skämmas! När vi fick Emma som har Downs syndrom grät jag för att jag var en så eländig mamma som aldrig skulle bli stolt över henne. Tänk så hemskt hon hade en mamma som inte var stolt vem skulle då vara det? (hennes pappa var iofs stolt, tack och lov) efter några månader hittade jag EMMA. Och när hon vid 2 års ålder gick Lucia på dagis för första gången var jag nog den stoltaste mamman av alla där! Tänk så många hinder vi träffat på på vägen också stod hon där, världens vackraste tärna! Ja, inte som alla andra men tänk hon var min bara min S Jag har många gånger önskat att min dotter i varje fall inte skulle vara utvecklingstörd, hon fick se ut hur som helst bara inte det påverkade henne mentalt. Men man lär sig nog leva med det mesta som tur är. Igår i Sydsvenskan fanns där en artikel om en tjej på 13 månader som hade treacher collins syndrom, och tro mig den tjejen hade verkligen något utöver det vanliga. Ja hon såg annorlunda ut men ack vad go hon var. Stora blå ögon som var fulla av LIV!!!!!!!! Du ska se att om ett tag kommer du att hitta din dotter och inte bara se handikappet Kram Nikki

Inget att skämmas för
Skrivet av Annika60
Du reagerar fullkomligt normalt. De flesta av oss som fått barn med funktionshinder har tänkt samma tankar. Att du faktiskt sätter ord på dem och skriver ner dem är bara ett gott tecken. Det värsta man kan göra är att försöka begrava alla "förbjudna" tankar. Det är mycket bättre att ta fram dem och granska dem. Sedan kan man gå vidare i livet!

tack

Nej!

Det klart..

Inte behöver du skämmas!

AA!

Inget att skämmas för

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information