Så var det dags igen....... |
|
Skrivet av | Gnottan |
Att gå och kräka ur sig alla negativismer om sitt underbara barn.Denna gång för att få avlastningshjälp. Fy vad jag tycker det är jobbigt och sitta där och prata om vad hon inte kan hur dåligt saker fungerar osv..I vardagen tänker man ju inte så utan då är det som det är, men så fort man ska in för att få hjälp el vårdbidraget ska sättas om så måste man dra igång alla domedagstankar!Dom har ju diagnos och utlåtande, önskar att det räckte att skicka in någon blankett.Jag mår pyton av att sitta där!Kram från ledsen Mamma |
|
Svar på tråden: Så var det dags igen....... | |
|
|
*skickar styrkekramar* |
|
Skrivet av Susanna m. Malva & Jasmine | |
*** | |
Ja usch |
|
Skrivet av Ann m Fanny -99 & Frida -02 | |
det där är inte kul alls. Jag blir superdeppig av att prata om allt negativt. Så länge vi är här hemma tycker jag att min Frida är helt normal, vaddå, har inte alla barn knapp på magen? *ler* Men så påminns man igen om hur annorlunda allt är.... *suckar* Stor kram Ann |
|
|
|
Jag överlevde..... |
|
Skrivet av Gnottan | |
Klarade mötet men satt och sneglade på en papperskorg av plast som skulle passat bra om mitt illamående skulle blivit allt för påträngande *skratt*.Nu är det bara att fundera ut hur mycket avlastning vi behöver.Inte helt lätt eftersom vi är så vana vid att anpassa livet efter dottern.Som du skrev Ann, så känns ju våra barn helt normala i hemmiljön.Det är ju först när dom ska ut och mätas och värderas i det "normala" samhället som ens lyckliga lilla liv totalkraschar.Ibland får jag bara lust att vråla:Låt henne vara, låt henne finnas som hon är!!Jag skiter i era normer och tabeller!Istället sitter jag där igen på ännu ett möte med illamåendet som en klump i halsen. Kramar på er MedMammor |
|
Oj vad jag känner igen mig! |
|
Skrivet av Nikki | |
Jag har så svårt för att se hur jobbigt det kan vara ibland för Emma är ju mitt barn och jagt ycker att hon egentligen får vara hur jobbig som helst bara hon LEVER! Men när man behöver hjälp eller stöd så blir man ju tvungen att berätta HUR det är och varför man behöver hjälp. Då går det inte att ena sekunde säga en negativ sak och i nästa ändra sig och säga MEN hon är ju SÅÅÅÅÅÅÅ duktig för att ha Downs syndrom, hon kan inte det eller det (som ALLA andra barn kan) men hon kan faktiskt DET (som alla andra barn i hennes ålder kunde för 1-2 år sedan!) Nej det är tufft att behöva öppna ögonen ibland och se sitt barns svårigheter! Tänk om man slapp göra det så ofta och istället kunde leva i sin egen värld där man är glad och nöjd med livet! Nikki |
|